Nya rykten om en andra omröstning på Irland

eussrno1Skribent: Kent Ekeroth, internationell sekreterare och kandiderar till EU-parlamentet

Jag läser att Irish Times presenterat en undersökning som visar att irländarna eventuellt skulle rösta ja i en ny omröstning om Lissabon-fördraget.

A SECOND referendum on the Lisbon Treaty has a chance of being carried, according to the Irish Times/TNS mrbi poll which shows a swing to the Yes side since the referendum defeat last June.

The poll shows a change in public attitudes since June with 43 per cent now saying they would vote Yes, 39 per cent No and 18 per cent having no opinion.

Men frågan om deras inställning till Lissabonfördraget var under förutsättning att de fick en räcka undantag bl a beträffande en EU-kommissionär, abort, beskattning och neutralitet.

Att politikerna ens överväger att hålla en ny folkomröstning så här nära inpå den förra, är som bekant, absurdt. Det visar bara på att politikerna kommer tvinga folket att rösta till de röstar ”rätt”. Enligt artikeln ska Irland senast i december meddela om de håller en andra omröstning eller ej och vi kommer då få veta hur mycket politikerna på Irland respekterar folkomröstningar.

Vidare är det troligt att Irlan erhåller undantag från lissabonfördraget medan Sverige bl a får sitta med god min när vi t.ex. inte har någon EU-kommissionär närvarande i EU:s ”regering”. Reinfeld och Co bryr sig visserligen inte om Sverige som nation utan det är snarare EU-nationalismen som de har som ledstjärna.

Jag menar dock att skillnaden är hårfin mellan att ha en EU-positiv Kommissionär (idag Margot Wallström) eller ingen alls – båda scenarion är inte speciellt attraktiva för Sverige. Och visserligen vore det fördelaktigt att ha en EU-kritiker som Kommissionär, men det som egentligen krävs, är ett utträde ur denna politiska union.

Se även DN

Annonser

One Response to Nya rykten om en andra omröstning på Irland

  1. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Självklart handlar det på sikt om Europas Förenta Stater. De ser USA som det exempel som är efterföljansvärt. Naturligtvis tar det längre tid för Europa med tanke på språkförbistring och nationalstaternas långa historia som självständiga.

    De stora nationerna i Europa, Frankrike, Tyskland, Italien, ser de samlade européiska resurserna som vägen ut ur den marginalisering de hamnat i efter 1945. Att styra en supermakt, vilket Europa har resurser att bli, lockar dem oerhört. Problemet är ”bara” att komma sams om gemensamma tag.
    Hur England slutligen ställer sig är ett frågetecken. Deras ”speciella relation” till USA gör det svårt att stödja en europeisk politik som går på tvärs med vad USA önskar. En relation mellan en pitbullterrier och en egyptisk nakenhund kan hur som helst inte vara särskilt jämställd.
    I Sverige har Miljöpartiet öppnat famnen för EU, (v):s ställning är rätt likgiltig, och lilla Maud visar symptom på Tourets syndrome när partiets EU-kritiker öppnar munnen. Hur ställer sig då storföretagandet?
    Ekonomiprofessorn Anthony Sutton gör följande analys: ”Revolutionen och den internationella finansen är inte alls oförenliga, om revolutionen har till resultat att det upprättas en mer centraliserad makt. Den internationella finansen föredrar att handskas med centralregeringar. Det sista som bankvärlden vill ha är en laissez-faire ekonomi och decentraliserad makt. Dessa män vill framförallt ha marknader, allrahelst internationella ofria marknader där kunderna inte har något val – med monopolet över en ofri världsmarknad som det yttersta målet.

    Svårt fall i konjunkturen och finansproblem av en tidigare okänd dignitet är rätta tiden att locka in de trilskande folken i fållorna. I goda tider reder de sig själva, anser de. Island släpper sin valuta till förmån för euron. Irlands högkonjunktur grundad på stora bidrag till investeringar har försvunnit med bidragen. Nu kan de lockas in i det nya Roms breda famn. Och för storkapitalet är ett centralstyrt Europa med fransk byråkrati en lockelse. Se ovan.

    Det amerikanska inbördeskriget grundade sig på två skiljaktliga kulturer; den industrialiserade norden och den agrara södern. Nord ville hindra syd från att köpa industrivaror från Europa – de ville ha monopol! Slaverifrågan var en moralisk etikett som passade där som i alla krig. Syd fick inte lämna unionen – det var själva poängen med kriget.
    EU har givetvis mera sofistikerade medel än krig. Ingen skall dock inbilla sig att det blir möjligt för enskilda länder att lämna unionen om sisådär 30 år. Lika litet som en stat i den amerikanska unionen skulle tillåtas lämna. Se bara på hur Canada hålls ihop till varje pris. Kampen idag står mellan storskalighet och regioner. Det tycks Kvalle som om storskaligheten håller på att segra. Och franför oss ligger miljöhotet med krav på gemensamma tag, något som starkt gynnar överstatliga maktcentra. Suttons internationella finanskrafter kan se ljust på framtiden trots rådande kris.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: