Entreprenören i centrum

Gästskribent: Krister Maconi, SD Borås                                                                     

Bland de myter som kolporteras allra flitigast i den offentliga svenska floskelfabriken tillhör den om invandringens samhällsekonomiska nytta samt invandrarnas påstådda entreprenörsanda de mest seglivade. Välviljan och önsketänkandet tar sig ibland rent biologiska uttryck när budskapet skall hamras in i en förment ignorant och oförstående allmänhet. Det finns sällan utrymme för nyanser och eftertänksamhet, invandrare buntas ihop i ett enda stort hårt arbetande och uppfinningsrikt kollektiv. Normer och värderingar, kulturer eller traditioner, kineser, finnar eller somalier spelar föga roll när offentliganställda ideologiproducenter och dess stödtrupper på landets ledarsidor framhåller invandrarentreprenörskapets betydelse.

Sedan mitten av 90-talet har forskningen kring entreprenörsskapet fått vind i seglen. Magnus Henrekson vid Handelshögskolan i Stockholm lyfter fram Joseph Schumpeter som entreprenörskapsforskningens förgrundsgestalt. Denne ser entreprenören i första hand som en innovatör som ”identifierar och introducerar nya innovativa kombinationer av tillgängliga produktionsfaktorer”. Förutom varor och tjänster kan innovationer även beröra nya produktionsmetoder, nya marknader, nya resurser, nya organisationer eller organisationsformer.
Andra kända namn inom forskningen är Israel M. Kirzner som betonar entreprenören som en jämviktsskapare som upptäcker och utnyttjar obalanser eller ineffektiv användning av befintliga resurser i ekonomin. Frank Knight belyser entreprenören som beslutsfattare under genuin osäkerhet då de i princip är omöjligt att kalkylera sannolikhetsfördelningen av möjliga utfall. Ytterligare en egenskap som tilllskrivs entreprenören är rollen som koordinator.
En intressant diskussion är också i vilken utsträckning de möjligheter en entreprenör exploaterar är skapade via kreativitet och kompetens eller upptäckta dvs. redan befintliga men ej utnyttjade.

I mer korrupta länder är det inte ovanligt att entreprenörsskapet i stor utsträckning ägnas åt privilegiejakt vilket kan gynna individen men knappast samhället i stort. I vilken utsträckning entreprenörsskapet kanaliseras i produktiva banor avgör ofta välståndsutvecklingen i ett land. Detta är i sin tur beroende av de formella och informella institutioner som vuxit fram, de senare över lång tid och socialt eller kulturellt betingade. Ett tämligen nytt område inom den ekonomisk-historiska forskningen. Spelreglerna för mänsklig samvaro och dess efterlevnad är avgörande! Sveriges utveckling mellan 1870 och 1970 är ett utmärkt exempel.

Det finns betydligt mer att säga om den för vår välfärd så viktiga entreprenören och institutioners betydelse men det är i alla händelser så mycket mer än att bara registrera ett företag eller att driva en kiosk, närbutik, pizzeria etc. Inte heller företagarbegreppet är synonymt med entreprenörsbegreppet, även om det naturligtvis krävs en del av det senare för att driva ett framgångsrikt företag. Det finns ingen automatisk koppling mellan antalet företagare i ett land och dess välstånd. Andelen företagare i Italien är 2,5 gånger högre än i Frankrike men avspeglar sig inte i några större skillnader i välfärd. I Latinamerika är egenföretagandet skyhögt i några av de fattigaste länderna. Kombinationen av fattigdom och företagande har sin orsak i bristen på, eller svaga institutionella ramverk.

I vilken utsträckning Sveriges 80000 (osäker uppgift) företagare med utländsk bakgrund ägnar sig åt kvalificerad tjänste och varuproduktion vore intressant att få svar på, likaså tillväxt, utvecklingskraft och förnyelse. Hur företagandet fördelar sig branschvis mot bakgrund av nationalitet eller etnicitet är en annan spännande frågeställning. Vi vet ju från utländsk forskning att företagandet historiskt skiljer sig i betydande utsträckning till form och innehåll mellan olika invandrargrupper. När det gäller inkomst är skillnaderna mycket stora mellan exempelvis nordamerikaner och nordafrikaner bosatta i Sverige, även själva företagandet lär uppvisa betydande skillnader i etniskt hänseende.

I Sverige torde många invandrare i betydande utsträckning ägna sig åt ett så kallat nödvändighetsentreprenörskap då andra försörjningsmöjligheter saknas eller för att dryga ut eller komplettera andra inkomster. Ett mer tvångsrelaterat företagande kan enligt forskningen inte betraktas som entreprenörskap i strikt mening. Verksamheten bör vara nydanande och det skall finnas en ambition att växa, vilket per definition naturligtvis gäller alla företagare.

Det finns många myter och frågetecken kring invandrarföretagandet, frågan är om forskningen i Sverige har intresse av och mod att ställa de besvärliga frågorna eller om statsmakten i vanlig ordning agerar grindvakt och stryper eller förvränger debatten i likhet med frågan om invandringens sociala och ekonomiska konsekvenser.

Annonser

2 Responses to Entreprenören i centrum

  1. Frans Johansson skriver:

    Mycket intressant inlägg! Jag har själv gått i dessa tankar och vill minnas att jag till och med skrivit lite svepande om det tidigare på denna blogg. Dock har du lyckats klä dessa tankar med ord på ett mycket förtjänstfullt sätt!

  2. J skriver:

    Mycket bra skrivet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: