Gabriellas funderingar 080805 – Bevara svenska språket

Användningsområdet är oklart, men håll med om att fem spänn låter som ett kap.

Användningsområdet är oklart, men håll med om att fem spänn låter som ett kap.

”Du förstår ju vad jag menar!” Det svaret har jag fått oräkneliga gånger när jag har dristat mig till att påpeka en felaktighet i någons tal eller skrift. Jag tycker att det är ett fattigt argument. Jag hade förstått personen om han pratade engelska, tyska, franska, norska, danska eller rövarspråket också, men nu handlade det om hans användning av svenska språket.

Jag har stor tolerans för brytning, jag blir imponerad av människor som i vuxen ålder har lärt sig prata ett helt nytt språk, och jag har definitivt överseende med felaktiga ändelser och andra grammatiska grodor när de kommer från invandrare som har svenska som andra- eller kanske till och med tredje- eller fjärdespråk. Däremot, att gå så långt som att kalla svenska med brytning för en ”dialekt” är i min mening helt orimligt och felaktigt.

Så vad är då ursäktligt av svenskar födda i Sverige av svenska föräldrar när det kommer till språkmisshandel? Vi kan börja med den muntliga biten. Är det korrekt att säga ”han är äldre än mig”? Nej, det är det inte. Helt enkelt eftersom ”än”, jämförelsen, förutsätter en ny huvudsats med ett nytt subjekt. Egentligen heter det ”han är äldre än vad jag är” och därmed också ”han är äldre än jag”. Subjekt och objekt ligger även bakom användningen av ”han” respektive ”honom” Jag är möjligen petig, pedantisk och intolerant nu, men jag kan leva med de epiteten om det innebär att vårt språk som har tusenåriga anor inte utarmas och förstörs.

Skriftligt då? Är det någon skillnad på lång hårig sjuk gymnast och långhårig sjukgymnast? Inte alltid så lätt att förstå vad som menas där. Eller favoriten, som på bilden. Är det skillnad på kortavgift och kort av gift? Särskrivningar är ett hett ämne idag, och många skyller på engelskans många särskrivningar. Jag tycker det är skrattretande när svenskar påstår att de använder engelska som skriftspråk så mycket, och gör det korrekt, att de glömmer skrivreglerna för sitt eget språk. Och hur är det nu med de och dem? När har man vad? Kanske lika bra att gardera sig och skriva det talspråkliga ”dom”? (Om man skriver i MS Word får man här upp en grammatikkontroll som påpekar ”Beakta ordformen dom. Den kan ge ett vardagligt eller talspråkligt intryck i skriven text.) 

Alla svenskar har läst svenska i skolan. Vi har haft undervisning i rättstavning, ordkunskap och grammatik, vi har läst skönlitteratur och skrivit uppsatser. Någon gång under de 9-12 år man gått i skolan borde det ha gått upp ett ljus för eleven. Detta är vårt språk. Detta är det språk som talats av våra förfäder genom århundraden. Detta språk har använts för att beskriva vardagliga ting, för att föra vidare våra kulturskatter i form av sägner och sånger, för att poetiskt besjunga vår fantastiska natur och våra seder. Detta språk är en gåva vi fått av våra förfäder, det är ett vackert språk, ett språk rikt på tydliga beskrivande ord, rikt på nyanser. De nyanserna försvinner när vårt språk utarmas. Vi får ett fattigare språk när vi slutar läsa och skriva, och det blir definitivt fattigare av att man slutar använda det på ett korrekt sätt. När de som brytt sig om att lära sig sitt modersmål ordentligt dör ut och chatgenerationen som använder dom istället för de eller dem, o istället för och, d istället för det, lr istället för eller, är de som ska använda svenskan, då finns inte vårt språk kvar. Då är det utarmat och fördärvat och en kulturskatt har gått i graven.

Det finns en dikt, skriven av Esaias Tegnér 1811, som ger mig rysningar längs ryggraden. Det finns inget vackrare än fosterländska sånger skrivna på den nyansrika och målande svenska som en gång hölls högt av det svenska folket. Några lösryckta strofer ur den får er att förstå vad den handlar om.

Jord som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
folk som ärft hjeltars land och deras dygder glömmer!
Ur skuggan af min dal jag egnar dig en sång.
Dig sövfer smickrets röst, hör sanningen en gång!

[…]

Mig gläder stormens sus och fädrens stora minnen;
jag älskar deras mod och deras höga sinnen,
då Nordens son ej än tog andras seder an
och njöt hvad jorden gaf, och tålte som en man.

[…]

Hvad yra fattar dig? Du säljer utan blygd
ditt fria sjelfbestånd, din ära, ja din dygd
för tomma njutningar från fjärran stränder förda,
som suga landets merg och sinnets krafter mörda …

Kommer mina framtida ättlingar att förstå den här texten, eller måste den översättas för dem? Om det inte finns någon kvar som förstår dikten, vem ska då översätta den? Hur skulle den låta på modern svenska om 100 år?

Jord som typ har tatt hand om mej o gömer pappornas damm,
folk som fått nåns land o glömer bort doms bra grejor!
Ur skuggan av jags dal sjunger ja n låt för dej.
Du somnar av nån röst, hör sanningen nu! 

Om man inte förstår ordens betydelse för att man aldrig använder dem och aldrig läser dem, om grammatiken blir oviktig för att alla ändå förstår vad man menar, då tappar man bort sitt modersmål. Om man dessutom lever i ett land där ens historia och kultur betraktas som mindervärdig, då är det väldigt svårt att hålla fast i sina rötter för att inte blåsa bort. Vårt språk är nyckeln till vår historia, vår kultur, vår samhörighet, vår förmåga att kommunicera med varandra och vår förmåga att ta till oss ny kunskap och lära oss nya färdigheter. Låt inte vårt språk bli fattigt och urvattnat. Språket måste utvecklas, men det får inte avvecklas.

Annonser

30 Responses to Gabriellas funderingar 080805 – Bevara svenska språket

  1. Ewigland skriver:

    Detta är intressant. I en fråga som denna håller jag nästan fullständigt med om allt det du skriver, då jag tycker att det är viktigt att bevara och skydda världens alla språk, då de alltid representerar ett eller flera kulturella områdens mångfald och olikheter.

    Jag önskar att fler svenska partier skulle ta upp frågor som denna, då jag på de flesta plan inte alls sympatiserar med SD. Jag har inget bra avslut på det jag ville ha sagt, ty jag vill inte ge er vatten på er kvarn. Nåväl, bra skrivet, hur som helst.

  2. eva hedlund skriver:

    Det är inte så lätt. Fäderna betyder ju inte alls bara papporna i denna dikt!
    Men alla kan vi göra fel,
    och vi får kämpa för att själva bli bättre och bättre dag för dag.

    Hälsningar
    från en Eva
    som också reflekterar över språkets utarmning i många familjer.

  3. Sebastian skriver:

    Språket som talats av våra förfäder genom århundraden? Med tanke på att de flesta i Sverige talade sina regionalspråk, och inte hade förstått ett ord av vad du just skrev, tills för typ 100-200 år sedan, så måste jag säga att din text haltar. Svenskan idag är en produkt av svenska statens likriktning. Vad säger du till dina skånska (?) förfäder som fick sitt språk ersatt?

  4. Gabriella skriver:

    eva: Nej, det är ju just det. Men när ord som fädren försvinner ur vårt språk och ungdomar inte heller använder ordet förfäder, kan vi då förutsätta att svenskarna om hundra år vet vad ordet ”fädren” betyder? De kanske tror att det betyder fäder/pappor, inte förfäder? Hur som helst är ju ”översättningen” en ren spekulation från min sida, ingen kan ju veta vad svenskan utvecklats/avvecklats till om hundra år.

  5. Nisse i Svängen skriver:

    Visst, men det händer lätt att man kastar sten, om än små sådana, i glashus.

    ”Jag hade förstått personen om han pratade engelska” – konsekvent tempus ska användas i korrekt svenska. ”Om han hade pratat engelska” är det rätta här.

    ”tolerans för” – man är tolerant mot något.

    ”Detta språk är en gåva vi fått av våra förfäder, det är ett vackert språk, ett språk rikt på tydliga beskrivande ord, rikt på nyanser.” – sista uppräkningen ska föregås av ett ”och” och inte av ett kommatecken.

    ”Och hur är det nu med de och dem? När har man vad?” – ”vad” är tveksamt här och bör bytas mot ”vilket” eftersom det är fråga om ett val mellan två utpekade alternativ av konkret natur. Jämför med skillnaden mellan ”vilket (hus) ska vi välja?” och ”vad (för slags boende) ska vi välja?”.

  6. Gabriella skriver:

    Nisse:

    Det här är inte ett tempusbyte, utan en användning av konjunktiv. ”Jag hade förstått honom om han VORE engelsman” är ett exempel på samma sak. Nu har vi i princip inga konjunktivformer kvar (utom t.ex.vore), utan perfekt, som i regelbundna verb slutar på -de, används ofta istället.

    Angående tolerans har du alldeles rätt. Tur att man lär så länge man lever, det vore trist att leva annars.

    Uppräkningen är en stilistisk fråga, i min mening. Effekten förtas om man påpekar den, men tanken är att man ska få känslan av sinnesrörelse och eftertanke när man läser den typen av uppräkning. Alltså ska det stilistiskt snarare stämma med poesi än med prosa. Jag tror inte att det är direkt felaktigt att blanda stilar i en text, och det är så jag brukar skriva. Du behöver inte tycka om mitt sätt att skriva, det är helt ok, vi har olika smak.

    Ja, vilket är förmodligen mer korrekt.

    Tack för dina påpekanden, nu har vi alla lärt oss ännu mer om vårt vackra språk och dess korrekta användning. Och angående att kasta sten i glashus; jag har aldrig påstått att jag är felfri vad gäller mitt modersmål, eller inom något annat område. Jag kan också fördra att andra människor säger och skriver fel. Det jag däremot har svårt för, det är när människor försvarar sitt felaktiga språkbruk med att det ”inte spelar någon roll” eftersom man ändå förstår vad som menas. Och du förstod hela min bloggpost, alltså kan inte mina språkfel ha varit så grava. Ändå anser jag att du har alldeles rätt i en del av din kritik. Det är viktigt att vi använder vårt språk korrekt och att vi tar tillfället i akt att lära oss av våra misstag.

  7. Christian Westling skriver:

    Bra Gabriella! Vi ”språkfascister” måste hålla ihop.
    Det är faktiskt viktigt, med tanke på skolans kollaps så kommer språket degeneras något fruktansvärt om inte dess utövare håller koll på det.

  8. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Hotet mot det svenska språket har alltid kommit från dess överhet. Latinet, tyskan och franskan har avlöst varandra som elitens språk. Det har sammansvetsat dem över Europas landsgränser och avgränsat dem från folket. Kan man tänka sig något mera löjligt än en präst som mässar på latin inför en oförstående menighet? Men det stärkte hans prestige som den överhet han var ,i symbios med den världsliga makten. Först när nationalisten Gustav Wasa införde predikan på svenska och ballanserade danskar och hanseiter blev vi åter ett folk, för att uttrycka det retoriskt.

    Att anpassa sig till modet är inget nytt under solen för svensk överhet. När Gustav III på en resa till Paris upptäckte att modet övergått från rokokon till den stramare Louis-seize, även i klädedräkten, blev det till att gömma sig medan hastigt inkallade skräddare klippte till moderiktiga kläder åt majestätet med följe. Det gick ju inte an att visa att man var från vischan. Trots sin faiblesse för det franska var ändå Gustav III en av våra stora regenter, skapare av den svenska akademien t. ex.

    Idag är fortfarande överheten den grupp som hotar vårt språk. Den aktieägare som läst en års- eller kvartalsredovisning vet vad Kvalle talar om. Engelska uttryck och termer överallt och helt i onödan. Här har vi Gustav III i klädbytartagen återigen.

    Idrotten är inte bättre. Engelska fackuttryck där svenska går lika bra eller bättre. Idrottslag som måste ha engelska namn eller delnamn. Ett basketlag med tillnamnet vikingarna måste givetvis skriva och uttala det på engelska. Kan det bli mera löjligt? Eller Malmös ishockeylag som anser sig vara hökar, men på engelska.

    Det sker en gradvis övergång till engelska i det svenska skolsystemet. Särskilt allvarligt är det när grundskolor har all undervisning på det främmande språket. De kallar det ”framåtsyftande”. Snarare handlar det om att slipa produktionsfaktorerna åt den internationella kapitalismen. Och så Gustav III klädbyte igen.

    Med sossarna i spetsen vägrar riksdagens majoritet att lagskydda det svenska språket. Enskilda eller partimotioner i samma riktning har saklöst avslagits. Men vem blir förvånad? I EU utmärker sig svenskarna med att ytterst sällan använda det egna språket, som annars är ett av EU:s officiella. I stället försöker de briljera med en engelska som får en infödd engelsman att försöka bekämpa skrattet.

    Datorn är egentligen inget hot mot en korrekt svenska. Tvärtom ger den möjlighet till en nyttig språkträning. Det stundom förekommande usla språket är snarare ett utslag av skolans och samhällets likgiltighet inför baskunskaper. För att travestera på ett känt uttryck skulle man kunna säga: Visa mig hur du skriver och jag skall säga dig vem du är. Det borde ligga i alla internetanvändares intresse att väl vårda sitt språk för den egna trovärdighetens skull.

    Den svenska flatheten gentemot det främmande är grunden till att vissa debattörer kallar invandrarrotvälska för dialekt eller, än värre, påstår att det ligger ”något särskilt värdefullt” i denna blandning av språk och dialekter. Men visst har det talade språket haft en nedgång sedan förr. Lyssna till gamla tiders skådespelare och scenartister och jämför med dagens… som skillnaden mellan natt och dag. Även dagens politiker är en skugga av dem av igår. Ändå är det fortfarande så, att den som behärskar sitt språk, muntligt likväl som i skrift, behärskar också debatten och sin omgivning.

    Som ett kuiosum kan nämnas att Kvalle veterligen har i varje fall tre svenska ord helt oöversatta införlivats med världsspråket engelskan. Det är orden ”smorgasbord”, ”ombudsman” och ”fartlek”. Det sistnämnda är en idrottsterm uppfunnen av tidigare rikstränaren i friidrott Gösse Holmér. Helt rätt – han var pappa till Hans ”Ljuset i tunnelen” Holmér.

  9. sverigevsitalien skriver:

    I italien funkar det lite annorlunda, jag ger er följande blogg som ger intressanta vinklingar på skillnaderna i det italienska och svenska samhället!

    http://sverigevsitalien.wordpress.com/

  10. Robsten skriver:

    Jepp, ”degenereras”.

  11. Robsten skriver:

    Kom förresten att tänka på en sak. Det här med ”skolans kollaps” är ju en sanning med modifikationer. Lärarna ute på våra skolor lär ju barn att skriva och läsa som de alltid gjort, trots saboteringsförsök av våra politiker. Ute på våra skolor lär sig barn att skriva korrekt, läsa och räkna varje dag, ingen tänker på det. Skolans resurser blir mindre och mindre räknat per elev och räknat på de arbetsuppgifter skolan är satt att sköta. De som jobbar inom skolan är är numer inte bara satta att lära barnen skriva och räkna, utan har som uppgift att uppfostra barnen och ta hänsyn till allehanda sociala aspekter.

    Sett ur detta perspektiv gör skolan ett beundransvärt jobb fortfarande. En stor del av de som stretar på som lärare i dagens svenska skola kommer att bränna ut sig (på riktigt) i sina ansträngningar att lära det uppväxande släktet grundläggande elemneta inom skriv och räknekonsten, samt att dessutom lära de små ynglen lite vett och hyfs.

    Lärarutbildningen har blivit sämre, därom vittnar nästan alla med kunskap inom området. Vilka mina damer och herrar har gjort lärarutbildningen sämre? Är det ”skolan”?

    En del av de reformer som vi drabbats av under senare delen av 1900-talet skulle ha varit förödande om de genomförts, vilka har beslutat om dessa reformer?

    Det är lite mycket schabloner i omlopp även inom den systemkritiska delen av befolkningen. Vi bör vara lika aktsam mot schabloner som mot felaktig grammatik.

    Förövrigt skrev jag en liten blänkare om skolans utveckling baserad på Gunnar Häggs bok ”Välfärdsåren”. Finns på min anspråkslösa blogg.
    http://robsten.blogspot.com/2008/07/ett-tack-till-en-lrare.html

  12. Gabriella skriver:

    Robsten: Att lärarna gör ett fantastiskt jobb efter förutsättningarna är det ingen som har ifrågasatt. Men utan studiero och motivation är det svårt för eleverna att ta till sig all den kunskap lärarna har att dela med sig av.

    Min analys av läget bygger dessutom mer på mina möten i text med yngre personer; via mail till mig i egenskap av politiker, via mail till info-adressen på den tiden när jag satt och svarade på dem, via inlägg på ungsvensk-forumet, via föräldrasajten jag varit på sedan jag fick min son, och så vidare. Många människor kan inte de mest grundläggande reglerna i sitt modersmål, och vad värre är, de tycker att det är oviktigt att kunna sitt eget språk.

  13. Mia skriver:

    Mycket av de där ”d” och ”o” ligger kvar sedan sms kostade per bokstav.

    Men tydligen har en hel del ungar inte begripit att varken internet, brev eller skolarbeten kostar per bokstav.

    Tonåringar i all ära, de kan stava fel medvetet bara för att de tycker att de får dem att se balla ut. Men vuxna som gör sådana vurpor som ”värkligen”, ”våldtäckt” eller ”platts” är bara hemskt tragiskt och pinsamt.

    Svenska är mitt tredje språk. Vad har de för ursäkt liksom?

  14. Robsten skriver:

    Ja, ligger mycket sanning i det. Min poäng är att skolans personal gör sitt jobb, och lite till. Det är våra politiker som i sitt flum saboterar skolans arbete. Därutöver har vi samhället i övrigt med sin påverkan. Du skriver Gabriella:

    ” och vad värre är, de tycker att det är oviktigt att kunna sitt eget språk.”

    Tänk efter nu, vem har ansvaret för ovanstående. Är det i huvudsak skolan, eller är det delar av övriga samhället som i så fall gjort att ungdomen tycker det är oviktigt att kunna sitt eget språk? Jag lämnar svaret fritt här.

  15. Gabriella skriver:

    Robsten: Vem/vad som har ansvaret för att en människa tycker något är nog oftast den rådande samhällsandan. Det är den vi försöker rå på, vi som engagerar oss politiskt. Men förändringen måste börja någonstans. Kanske kan vanliga människor, som intresserar sig för politik och läser något som de tycker är intressant, börja påverka i liten skala, var och en på sitt håll.

    Jag vill poängtera att jag inte har nämnt skolan eller lärarnas arbete i min bloggpost.

  16. Måns skriver:

    Mycket bra skrivet, håller med om att vi ska värna om vårt språk! Du nämnde det i början av artikeln och även i en bra replik ovan till Nisse i svängen, men det måste dock betonas ytterligare tycker jag, att vi inte ska klandra den som gör fel alltför mycket. Dessutom måste man hålla i minnet att det är väldigt olika hur duktig man är på att hantera och förstå språk, det behöver inte alls bero på bristande vilja att man inte skriver så bra, alla har olika utgångsläge. Om man, som Gabriella, är väldigt duktig och kunnig är det viktigt med ödmjukhet annars riskerar man att låta väldigt raljerande.

    Sedan ska man vara försiktig med historiska bakåtblickar som om språket inte börjat förändras förrän nu, så är det naturligtvis inte. Vad gäller särskrivningar, som för övrigt definitivt är väldigt irriterande, kan det vara bra att känna till att det för ca 100 år sedan och bakåt särskrevs flitigt, såväl på gamla emaljskyltar som i gamla handlingar, inskriptioner och dokument hittar man uppdelningar som med dagens nomenklatur skulle räknas som riktiga särskrivningsgrodor. Det skrivna språkets regler är egentligen väldigt unga!

  17. Robsten skriver:

    Nä, jag har redan lagt märke till det Gabriella. Min första kommentar var mer riktad mot Westling, ”skolan kollaps” än mot din artikel som jag tycker är bra förövrigt.

    Förresten var kommentaren mer riktad allmänt mot schablonen ”allt är skolan fel” Vi som jobbar inom densamma är så jävla trött på att höra detta dag ut och dag in. Alla problem överhuvudtaget skylls på skolan, som enligt mig, klarar sin uppgift på de flesta håll någorlunda trots ursula förutsättningar med krympande anslag, flum från politiker och en sammhällsanda som gjort att många föräldrar i dagens samhälle brister i sitt uppfostrande ansvar. Det är inte så känsligt att skylla på skolan som vissa andra faktorer tydligen. Det är nog dags att lägga problemen där de hör hemma hur känsligt det än är för våra fega folkvalda politiker. Säger de att ”föräldrar måste ta sitt föräldraransvar” så tappar de ett antal röster, och det vet de pm naturligtvis. En eloge till Björklund som i någon mån brutit trenden inom skolpolitiken.

  18. Mia skriver:

    Tonåringar tycker jag för övrigt är ursäktade. Tonårsslang har funnits i alla tider och finns i alla länder. Det är en del av deras naturliga revolt och ofta använder de sina slangord bara för att vuxna stör sig på dem.

    Men är man 25 år gammal och fortfarande skriver ”o, d, lr” borde man ha vett nog att skämmas för det.

  19. Robsten skriver:

    Du säger också tänkvärda saker Måns, ett komplext problem, tyvärr;-).

  20. z999 skriver:

    Jag gillar variationen på skribenterna i den bloggen. Om man tar en blogg från valfritt riksdagsparti eller olika bloggar med olika representanter från riksdagspartierna så är samtliga så enfaldiga och tråkiga att man är rädd att klockan i datorn ska stanna av tristess och enformighet. Gabriellas inlägg här kunde inte ha varit skrivet av Robsten eller Linus (DFS) (både Linus och Robsten skriver väldigt bra också), utan bär sin helt egen stämpel.

    Representanter från riksdagspartierna har en tendens att ibland rada upp klyschor och klicheer i en omfattning som gör att själva poängen i deras blogginlägg går helt förlorad (om dom nu hade någon förståss). Sen i inläggskedjan så brukar de fylla på med diverse löjliga personangrepp som att kalla meningsmotståndare för främlingsfientliga och annat meningslöst trams som kunde kortas ned med tre ord ”du är dum!”. I de fall där de inte väljer att helt enkelt censurera, censur är förståss det vanligaste. Att dom framstår som svarslösa idioter som desperat och rabiat försvarar något de inte tror på bekymrar tydligen inte.

    Jag hoppas på fler inlägg från Gabriella (och övriga).
    …och ursäkta min eventuella misshandel av det svenska språket här. Det är i alla fall bara ett svarsinlägg i en blogg och ingen doktorsavhandling av mig.

  21. z999 skriver:

    Jag tyckte att Mias inlägg var bra. Tonårsslang behöver inte betyda en slakt av det svenska språket. Och det kan vara ok att tala tonårsslang om man åtminstone är medveten om att man gör just det och att det finns en riktig svenska också.

  22. JJ skriver:

    Dagens språkbruk är intressant, och då menar jag inte bara brytning. Att brytning blivit norm bland unga som växer upp i t ex Malmö är katastrof, men inget jag tänkt gå in på här, håller mig till att kritisera ”vanliga svenskar”. Kolla t ex ett forum på nätet som samlar folk i alla åldrar, t ex nåt som handlar om en hobby. Det är skrämmande hur yngre personer uttrycker sig i skrift, inte bara förundras man över vad skolan är bra för, själva känslan för språk har försvunnit. Jag köper inte ursäkten om att särskrivningar beror på att svensken använder engelska så ofta, det gör han nämligen inte, han må läsa mycket, men skriver desto mindre – så att det knappast påverkar hans bruk av svenskan. Han har snarare en tendens att skriva ihop när han nån gång skriver på engelska. Särskrivningen är idag mer regel än undantag bland folk under 25-30, och även bruk av ”sms-språk”. Jag protesterar inte mot att man försöker förkorta så mycket som möjligt när man skriver ett sms, som ju endast får innehålla 160 tecken, men när man t o m använder det på nätet – där utrymmet ofta är oändligt, eller i vissa fall begränsat till 500 tecken – då känns det som man anstränger sig för medvetet skriva fel, som om man på något sätt vill visa att man ”hänger med”. Att det sedan tar flera minuter för en läsare att uttyda bryr man sig inte om. Jag är knappast språkexpert, och gör mig skyldig till många felaktigheter, men jag gör mitt bästa för att skriva på ett sätt så att det jag vill ha sagt förstås och går fram hos vem som än läser det. Att jag dessutom är skåning får ses som en ursäkt, då vår äkta skåneländska dialekt (vill man höra exempel på den så lyssnar man med fördel på en invånare från Bornholm) på bara någon generation utplånats genom socialdemokratisk skolpolitik – som bl a tillät kroppsbestraffning om man inte talade rikssvenska i skolan.

  23. Josef Boberg skriver:

    Hmmm… – Gabriella – så sant som det är skrivet, faktiskt… 🙂 – men i mitt perspektiv sett så är det än mycket värre än så här med wårt vardagsspråk, faktiskt…

    T ex ”bilen har rullat” 10 000 mil ! Sambon rullade med sin nya bil för några år sedan ETT VARV på en asfaltväg = sisådär ca 10 meter. Den bilen gick ej att reparera – utan fick skrotas ! Hur faen ser då en bil ut som har ”rullat” 10 000 mil ? Rimligen är det så att bilens hjul rullar korrekt sett – ingenting annat – eller ?

    Ett annat än värre exempel på felaktig verklighetsbeskrivning. Solen har ej gått vare sig upp eller ned på sisådär ca 500 år – enligt all känd skolvetenskap. Det är jorden som snurrar emot Solen på morgonen – och som efter lunch snurrar ifrån Solen – relativt den plats på den bolliga jorden Terras ytteryta Wi själva befinner oss på – ingenting annat !

    Detta sker med periferihastigheten av ca 1 666 km/timmen. Lik förbannat envisas t o m TV med att i sin vansinnigt stupida solfilm – utifrån verklig verklighet sett – fortsatt manipulera oss till att TRO att Solen går upp och ned. Hur faen skall Wi någonsin kunna få en känsla av hur det egentligen förhåller sig – ifall Wi ständigt och jämt språkmässigt ”proppas” med en REN LÖGN ?

    Några andra rätt vanlig ordbeskrivningar av wår vardag – Sätt på kaffet – Gå på toaletten – osv osv. Vem faen har någonsin ”satt på kaffet ?” – Måhända wår partner, kanske – men normalt aldrig kaffet – eller ? Wi kokar väl eller brygger kaffet – eller ? Vem faen har någonsin vanan att ”gå på toaletten ?” Wi går väl till toalettrummet och sätter oss på toastolen – och gör vad som behövs, borstar tänderna, tvättar oss osv – ingenting annat – eller ?

    Är det en tillfällighet att det är så här åt helvete fel med det Wi till vardags tanklöst ”kläcker” ur oss via ordspråket ?

    Neeej – säger jag – det är ett av wåra MaktPyramid-MaktElitNissar verkligen mer eller mindre ”beordrat” förhållande, faktiskt… – i mitt mer än 67-årade livsperspektiv sett i vart fall ?

    Varför ?

    Tja – det är en mer än ca 6000-årad ”vansinnig” historia, tyvärr tyvärr… – som Wi fortfarande bokstavligt talat bär med oss i huvudet ovanpå på wåra axlar = i wår hjärnbark. En ofattbart barbarisk historia – som Wi som små barn tillät vuxenvärlden att försmutsa wåra då RENA = NaturLiktVisa = Intelligenta fantistiska biologiska ElektroKemiska hjärnDatorer med, tyvärr tyvärr…

    Mer om det här på bl a
    http://josefboberg.wordpress.com/2007/12/09/haxprocesser-da-och-nu och
    http://josefboberg.wordpress.com/2008/03/20/intellektual-ism-0-medvetenenhet

    Ha det… 🙂 /önskar språk-vännen Josef

  24. Anders skriver:

    Kvalle i Mossaträsk skrev:
    ”Gustav Wasa införde predikan på svenska”

    Predikan har alltid varit på svenska i katolska kyrkan i Sverige. Katolska kyrkan har alltid predikat på det språk som förstods av åhörarna.

    Det var bara MÄSSAN – den ritualiserade delen av gudstjänsten – som var på latin. Allt annat var på folkspråket.

    (I en del kloster där alla kunde latin predikade man ibland på latin)

  25. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Anders har givetvis helt rätt. Men mässan var det viktigaste ceremoniella inslaget i den kyrkliga ritualen med nattvardsgång. Mässoffret i den katolska kyrkan. Som Anders påpekar, genomdrev Gustav Wasa och reformatörerna att predikan under mässan skulle ske på svenska.
    För oss som av tradition brukar betitta Midnattsmässan från Peterskyrkan i Rom under julen, blir det måhända ett antiklimax att läsa vad ärkebiskoppen Johannis Magni 1525 skrev om sitt prästerskap. ”…prästerna voro så illa utbildade i skolorna, att få kunde predika Guds ord för folket; några kunde inte en gång läsa den helige skrift, ännu mindre förklara den.”
    Tja, allt var inte bättre förr trots dagens papperssvalor till biskopar.

  26. J. skriver:

    Ett språk är inte absolut utan relativt. I korta ordalag kan man säga att ett språkligt utbyte består i en sekvens av referenser som åsyftar att bygga en begreppsbild hos mottagaren för budskapet.

    Du kan aldrig bedöma ett språk fristående från resonemang om avsändare och mottagare.

    Ingen regel är helt enkelt så skriven i sten att den inte bör brytas mot i vissa sammanhang. T.ex. kan man bryta mot konventionen med att alltid inleda ny mening med stor bokstav om man räknar upp variabelnamn då dessa faktiskt kan skiljas åt endast genom denna aspekt. x är inte alltid det samma som X i dessa sammanhang.

    Åsyftar jag att en stor publik ska nås av mitt budskap bör jag göra det hela begripligt. Ibland går det stick i stäv med de faktiska reglerna för hur språket ska utformas enligt vår kära svenska akademi. T.ex. står på samtliga stopp-skyltar i detta land något om dryckesbägare sedan många år tillbaka. Man kan tycka vad man vill om den saken ur språklig estetisk synvinkel. men jag undviker hellre att bli påkörd bakifrån av brittiska turister än jag riskerar att förfasas över språkliga avvikelser.

    Språk ska vara så som människor väljer att använda det. Det är inte fel att rätta folk men vi pratar inte om ett statiskt ting. De gamla verktygen kan helt enkelt visa sig otympliga för nya applikationer. För att uppnå kommunikativ effektivitet kan vi behöva lämna gamla uttrycksformer därhän.

    Och när det gäller din oro för att barn av imorgon inte ska förstå texter från igår så behöver du inte oroa dig så mycket för ordvalen. Så länge värderingarna och begreppen lever kvar kommer ekvivalenta termer användas och de kommer kunna tillgodogöra sig innehållet genom ombearbetningar. Och om inte föreställningarna om det texten handlar om finns kvar spelar det ingen roll om de kan förstå den eller inte.

    Kort sagt: Om ingen längre bryr sig om sina förfäder spelar det ingen roll om folk förstår texter om dem eller inte. Och om folk fortfarande bryr sig kommer texterna fortsätta leva kvar. Det är så språk fungerar. Det relevanta lever kvar och det som mister betydelse dör bort. Språklig förändring eller degenerering är ingen sjukdom. Det är ett symptom.

  27. Adulruna skriver:

    Hatten av för utmärkta post!

  28. Sammy Nordström skriver:

    Haha! Så ofantligt dumt! Om inte svenska språket skulle utvecklats genom kontakten med andra språk och kulturer som det gjort skulle vi antagligen prata ett språk som liknar isländska idag. Nu vill du bevara vårt språk genom att bekämpa det som gjort vårt språk till vad det är idag. Är det någon mer än jag som ser ironin?

  29. Allison skriver:

    Fredrik Lindström skrev i sin bok ”Värdens dåligaste språk” och menar i ett kapitel att Esaias Tegnér, professor och ledamot av Svenska Akademin 1860 ville tvätta bort allt ”främmande smink” från svenskan som han utnämnde till ”Ärans och hjältarnas språk!”. Lindström påstår att Tegnér inte hade en aning om vad han pratade om, eftersom att såväl ”Ära” och ”hjälte” som ”språk” är lustigt nog lånord från tyskan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: