Göteborg – Munkfors tur och retur

Gästskribent: Patrik Ehn

I SVT:s dokumentärserie ”Josefsson” följer den göteborgske journalisten Janne Josefsson upp flera av sina gamla reportage. I det första programmet av sju reser Josefsson tillbaka till Munkfors där han 1994 följde raggarkungen Sune som engagerade sig för invandrarpojken Ivan från Slovenien. Historien i sig är intressant och visar att den som betraktas som rasist till syvende och sist är den som har störst hjärta. Sune är av den åsikten att ska man utvisas ska det ske omedelbart och inte efter fem år i landet. Han reagerar på den svenska invandringspolitiken som silar mygg och sväljer kameler. När Sunes åsikter om invandringspolitiken kommer på tal beskriver Ivans pappa Sune som en ”svensk man som bryr sig om sitt land”.

Vid återkomsten till värmländska Munkfors upptäcker Josefsson att samhället har förändrats. Munkfors är som ett Sverige i miniatyr. Polisstationen har numera bara öppet ett par timmar i veckan, men ingen polis finns på plats ens då. Som en följd av detta har handlarna i Munkfors bildat ett medborgargarde som patrullerar på orten varje natt. Det företag som länge dominerat i Munkfors är Uddeholm som producerat stål för leverans över hela världen. Nu har bruket med anor sedan 1600-talet bytt ägare, och den nya ledningen talar inte ens svenska. Företagskulturen påminner om de missförhållanden som rådde på den svenska arbetsmarknaden för hundra år sedan då den svenske arbetaren fick stå med mössan i hand. Skillnaden mot då är att dagens fackbasar inte vågar reagera när arbetare avskedas godtyckligt.

Det är klart att det hänger ihop. Globaliseringen skapar ägare som inte känner något ansvar för bygden och dess folk, och arbetslösheten kommer som ett brev på posten när de svenska arbetarna inte producerar lika billigt stål som låglöneländerna. De stora folkomflyttningarna skapar stora grupper i utanförskap som måste försörjas av dem som fortfarande har jobb och betalar skatt. Nedrustning av välfärd, ordningsmakt och försvar blir följden. De som motsätter sig denna samhällsutveckling och väljer att arbeta för ett bättre Sverige riskerar att uteslutas ur sitt fackförbund. Fackförbunden prioriterar att ”hålla rent” från Sverigedemokrater i stället för att slå vakt om medlemmarnas intressen.

I valet 1994 fick Sverigedemokraterna knappt 14 000 röster. 2006 val resultatet mer än tio gånger så stort, och vore det val idag skulle partiet ta sig in i Riksdagen. Att allt fler människor väljer Sverigedemokraterna är ett resultat av att svenska regeringar, såväl borgerliga som socialdemokratiska, misskött Sverige. Värmlänningen Tage Erlander skulle vända sig i sin grav om han såg i vilket skick Munkfors och Sverige är idag.

Annonser

5 Responses to Göteborg – Munkfors tur och retur

  1. Tobias Lindgren skriver:

    Detta var mycket fint skrivet. Jag blev nästan tårögd. Tack!

  2. Hm skriver:

    Väl formulerat och tänkvärt. Vill dock tillåta mig en randanmärkning: globalisering är enl mi mening i sig inte av ondo, det har vi alltid haft. Det som du delvis beskriver bör enl mitt förmenande kallas för globalism vilket är något helt annat. Globalisering är ju inget annat än ökande kontakter mellan olika folk och nationer och det kan aldrig vara något negativt eftersom det bidrag till förståelsen av varandras särart. Globalismen däremot vill hälla alla länder och folk i en enda stor gryta, röra om och servera anrättningen på råkapitalismens middagsbord. Nationerna är demokratins sista bålverk!

  3. Christian Westling skriver:

    Att svenska företag tas över av internationella konglomerat är helt vårat eget fel. Tack vare den galna skattepolitiken så finns inte pengarna att stå utanför och expandera själva. Därför kommer internationella företag med bas i länder med normal skattepolitik och tar över.

    Skulle vi däremot behållt låga skatter så skulle vi haft ett dynamiskt och starkt näringsliv som hade råd att behålla företagen svenska även i dagens globaliserade tidsålder.

  4. Att våra skatter skulle utgöra huvudproblemet för svenskt näringsliv stämmer inte riktigt. Svenska företag skulle mycket väl ha råd att bjuda över utländska, men i fråga exempelvis om bilindustrin så är det frågan om det skulle vara värt det då företagen var så misskötta, Ford och GM har ju tagit enorma förluster som hade varit ohälsosamma att ha för fortsatt svenskt ägande av personbilstillverkningen. Volvo är ju ett guldägg på svenska börsen, att avyttra personvangstillverkningen till Ford var ju deras bästa affär, då kunde Volvo AB satsa på den lönsamma lastbilstillverkningen och har under åren lagt under sig flera verksamheter i utlandets fordonsindustri. Wallenberg sålde ju Scania till Volkswagen förra året och det berodde inte på våra skatter utan på att de såg att Scania fick en bra ägare och att Wallenbergarna fick skamligt bra betalt för Scania. Erfarenheten är att skatterna blir ett problem först för mindre företag och framförallt för personalintensiv verksamhet som sedan länge automatiserats eller flyttat till låglöneländer. Där ligger problematiken för våra små orter, inte alltid i att ägarna blivit utländska företag.
    De klassiska bruken har ju ett annat bakomliggande problem som är at den svenska ägaren inte varit ett börsbolag utan en familj som bott på orten i generationer. Plötsligt går det i arv till en dekadent generation som inte har samma idealism eller som vill ha ut större avkastning än vad som är hälsosamt för ”bruket”. Man säljer av generationers livsverk eftersom man redan som ung flyttat till London eller sitter på Stureplan och är helt ointresserad av något bruk i Värmland. Att österrikarna skulle vara dåliga ägare till Uddeholm kan man diskutera, frågan är dock om det alls skulle funnts kvar verksamhet om inte österrikare och finnar köpt upp de bruken de köpt. Sossarna gnäller lite regionalt, men varken svenska kapitalister eller svenska staten har ju brytt sig om att investera så de borde vara glada att svensk industri ses som köpvärd. Men som sagt, det fordras snarare en friskare anda och en vilja att förvalta ett företag långsiktigt i första hand, lite lägre skatter är sekundärt i dessa sammanhang.

  5. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Att konstruera och bygga bilar till rätt pris är dyrt, särskilt om volymen inte är överväldigande. Svenska ägare har helt enkelt inte kapital nog att ta hand om små aktörer på den internattionella scenen som Volvo och Saab. Man har inte råd att misslyckas med en modell, vilket visar sig i att moderna bilar närmast är kopior av varandra. Stadsjeeparna har varit en framgång länge, men de stora amerikanska ägarna har inte i tid förstått den förändring som ligger i ett skenande bränslepris, och nu kämpar man för sina liv – särskilt det familjestyrda Ford, som särskilt lider brist på kapital. De svenska bilarnas öde, eller tydligare varumärkena, ligger i händerna på ägare med ekonomiska problem och i tänkbara köpare som t. ex. statliga kinesiska biltillverkare som önskar komma in på den Europeiska marknaden med hjälp av ett tidigare(!) för kvalitet och säkerhet känt varumärke.

    När de svenska ”kronjuvelerna” köps upp av utländska bolag är det i vissa fall räddningen men innebär även den osäkerheten att ledning, utveckling och andra viktiga funktioner flyttar ut ur landet. Se våra läkemedelsbolag som den socialdemokratiska regeringen lät landstingen subventionera genom onödigt höga priser på produkterna vid direktköp, medan köp via t. ex. Italien förbjöds. Men inte räckte det!

    Ständigt måste nya företag växa upp och komplettera eller inta de äldres plats. Den omskrutna svenska musikindustrin köptes snart upp av de multinationella bolagen och vinsten flyttar utomlands. Andra lyckade nyföretagare har erbjudits sådana miljardpris på sina livsverk att de föredragit att bli stormrika framför att slita vidare och få verksamheten att bli riktigt stor. Kanske blir sådana företag kvar i Sverige, kanske inte. Det är i varje fall den utrikiske ägaren som sitter på alla värden.

    När det letas efter mineraler i landet, inte minst uran, är det företrädesvis utländska bolag som håller i geigermätaren och spaden. Det är naturligtvis bättre än att det inte letas alls, men samtidigt flyttar en eventuell vinst utanför gränserna. Att sälja ut Vattenfall vore en dumhet i en tid när det främmande inflytandet ökar över vår i produktionsledet billiga vattenkraft och allmänt över vår energikonsumtion. Billig energi var förr en fördel för svensk industri, så icke längre, ty så vill politikerna ha det. Och grova vinster hamnar i energiföretagens fickor.

    Det finns en koppling mellan skatten för enskilda och företagande. Varför skulle fackliga företrädare annars påtala att skatten för högavlönade motverkar investeringar i långa utbildningar och studieskulder? Det motstående skälet är att förhindra stora klyftor i lönehänséende mellan människor. Det anses alltså viktigast att en läkare beskattas så att kassatjejen på ICA inte blir alltför långt efter, och avunden gror. Man förutsätter att alla hågade ändå blir läkare och stannar i Sverige.

    Med en lägre bolagsskatt gynnas företagen så länge det inte blir ett okontrollerat lopp mot 0. Utan förmögenhetsskatt blir givetvis mera kapital tillgängligt för börsen eller att satsas i produktiva versamheter. Motskälet är som ovan. Vi måste framöver gynna och skapa mera företagande i landet för att motverka globalismens osäkerhet och en ökande internationell konkurrens. Energi och råvaror bör vi om möjligt ha i egen ägo, kollektivt eller enskilt. Nya små företag måste ges chansen att växa sig stora och inte alltid slukas av stora, globala jättar. Lätt? Inte alls! Det har det aldrig varit, men ”våra” politiker måste måna om vårt land som förr, vilket inte är helt tydligt längre.
    Den stora utmaningen är energiomställningen, där Sverige har goda förutsättningar om de inte förfuskas av politikerna, och inte att förglömma besöksindustrin som genererar stora pengar till landet och mindre orter ute på vischan. Hemmaturismen kräver bilåkande!! och flera utlänningar kan lockas till landet. Det är ett försummat område!! Gack alltså ut och producera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: