Gabriellas funderingar 080706: Bevara äktenskapet

Gästskribent: Gabriella

I en debattartikel på aftonbladet.se:s kultursidor, publicerad den 4 juli, skriver Stefan Ingvarsson:

Äktenskapet verkar vara en institution som får människor att bita ihop mot bättre vetande

Han argumenterar för denna ståndpunkt med hjälp av statistik som säger att äktenskap varar dubbelt så länge som samboförhållanden och fyra gånger längre än registrerade partnerskap. Personligen skulle jag ju dra helt andra slutsatser än Ingvarsson av denna statistik. Ingvarsson skriver också att:

Kärleken och viljan att hålla ihop för barnen och bostaden måste ju ändå rimligtvis vara lika långvarig och stark inom alla samlevnadsformer.

Vad han baserar denna slutsats på framgår inte av artikeln.

Jag tänker spontant att barn kan bli till med ett ”hoppsan” (och alla människor tycker inte att abort är ett alternativ), och att föräldrarna då kan vilja göra ett extra försök eller två att få relationen att fungera med tanke på barnets bästa, men det säger kanske inte alltid något om kärleken mellan dessa två föräldrar. Jag har dock aldrig hört talas om någon som ingått ett äktenskap med ett ”hoppsan” (mer än möjligen Las Vegas-giftermål mellan gravt berusade personer i diverse populärkulturella filmer och TV-program). Det skulle kunna vara så att personer som är gifta med varandra faktiskt tar sin relation på större allvar, älskar varandra djupare och är mer säkra på relationens beständighet än de som väljer att vara sambos. Säkert en mycket provocerande tanke.

Intressant är också valet av utgångspunkt. Det som är skadligt och fel och borde rättas till är alltså att vissa relationer varar längre än andra, inte att vissa varar kortare än andra. De korta relationerna blir normen och de längre relationerna är en avart i Ingvarssons resonemang. Jag har dock extremt svårt att begripa varför man problematiserar långvariga relationer, med tanke på vilka fördelar vi kan se med dessa, ur ett samhällsperspektiv och ur ett individperspektiv. Enligt undersökningen LNU 2000 (Levnadsnivåundersökningen) finns det starka statistiska samband mellan hur bra barn klarar sig i skolan, hur bra de kommer överens med sina föräldrar, hur deras känsla av otrygghet ser ut, hur mycket tid och uppmärksamhet de anser sig få av sina föräldrar, etc., och hur deras familjesituation ser ut. Om vi utgår ifrån att det är positivt att få bra betyg och fungera socialt i skolan, att komma bra överens med sina föräldrar, att inte känna sig rädd i sitt bostadsområde eller när man är ute sent på kvällen, samt att få den mängd tid och uppmärksamhet man önskar sig av sina föräldrar, då är det tydligt att barn som lever ihop med båda sina biologiska föräldrar har det bäst, de som lever i ombildade familjer, det vill säga med en biologisk förälder och dennes nya partner, klarar sig näst bäst, och att de som lever med en ensamstående förälder klarar sig sämst. Orsakerna är säkert flera, och föremål för en helt egen artikel, men sambandet är säkerställt. Så om premisserna är att det är bättre för barnen att leva med båda föräldrarna och att gifta vuxna har långvarigare relationer, så borde slutsatsen rimligen vara att äktenskapet är bättre för barnen.

Är äktenskapet bättre för de vuxna då? Ja, det finns ganska många forskningsrapporter som belägger att gifta är lyckligare, mer fysiskt och psykiskt välmående, att de nyttjar mindre alkohol och narkotika, att de är mindre ensamma, har det bättre ställt ekonomiskt, är mer involverade i samhället, har bättre föräldraegenskaper, har en bättre relation och löper mindre risk att drabbas av våld från närstående.

Är det så att äktenskapet trots alla mutationer och reformer det genomgått under de senaste två hundra åren ändå präglas så djupt av den organiserade form av människohandel det en gång började som? I så fall kanske det är dags att befria de stackars gifta.

Ingvarsson får ursäkta, men jag känner inte igen mig i hans bild av de stackars gifta, inte av personlig erfarenhet, och om man ska döma av hur det ser ut generellt i samhället så verkar de flesta andra stackars gifta inte heller hålla med om hans slutsats. Och hur är det nu med äktenskapets historia i Sverige? Finns det belägg för att kalla äktenskapets historia för en organiserad form av människohandel? Självklart har det existerat kränkningar, tvång och resonemangsäktenskap även i Sverige, men frågan är om de senaste tvåhundra årens reformer har gjort så stor skillnad på anledningen att ingå och stanna i ett äktenskap. Faktum är att enligt både den romerska rätten, den germanska rätten, den kanoniska rätten och landskapslagarna och senare svensk lagstiftning har det funnits krav på samtycke vid ingåendet av äktenskap, vilket alltså går åtminstone så långt tillbaka som tidig medeltid. Att prata om äktenskapets historia i Sverige som organiserad människohandel är kanske en aning magstarkt?

Inom den romerska rätten uttrycks samtyckesklausulen som ”consensus facit nuptia” ordagrant översatt betyder det ”samtycke gör äktenskapet”, d.v.s. det är parternas enighet som skapar äktenskapet. Ett belysande exempel på principen om den fria viljans betydelse vid ingången av äktenskap är fallet med en av Karl XII:s domar i rådet för justitieärenden strax innan krigsutbrottet 1700, där en torpardotter och en ung adelsman gift sig med hjälp av en falsk präst, eftersom man saknade tillstånd från brudgummens föräldrar. Kungen hävdade envist sin ståndpunkt att om adelsmannen höll av flickan borde de fått tillstånd att gifta sig, och trots att den falske prästen dömdes till ett kortare straff menade kungen att hans förseelse inte var någon synd. Kvinnan frikändes helt i rättegången.

Nu ska kanske inte kärlek och samtycke förväxlas, men begreppet handel förutsätter att det finns en vara som köps och säljs, och den varan brukar inte ha så mycket att säga till om.

Avslutningsvis vill jag citera Karl XII som sade följande om sina egna framtidsplaner:

Och vad mig själv anbelangar, skall jag ock gifta mig, när vår Herre giver oss fred; och då vill jag söka ut en hustru, intet efter Raison d’Etat, utan den som jag rätt tycker om och tror mig framgent kunna älska.

Bevara äktenskapet!

Annonser

10 Responses to Gabriellas funderingar 080706: Bevara äktenskapet

  1. Valiant skriver:

    Karl XII?!?

  2. Mia skriver:

    Varifrån kommer bilden av att barn med föräldrar som bor ihop uteslutande är lyckligast?

    Mina föräldrar bodde ihop när jag var liten, det var då bråk nästan varje dag. Det slutade med att de nästan inte ens kunde vara i ett rum tillsammans. Att som barn växa upp med två vuxna som uppenbarligen inte tycker om varandra är inte speciellt trevligt kan jag tala om.

    När de tillslut skilde sig och flyttade ut på varsitt håll, lyckliga och lugna, blev resten av min barndom hundra gånger bättre och mer stabil.

    En skilsmässa är en gåva från ovan för många barn. Två harmoniska föräldrar är något som spelar in mycket till att göra ett barn stabilt och lyckligt ja. Men om de föräldrarna bor ihop eller inte är sekundärt.

    Att ”hålla ihop för barnen” kan lika gärna innebära en bråkig, skrikig och hemskt instabil tillvaro. Och DET är vad som ger barnen allra mest problem i skolan.

  3. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Karl XII och Erik XIV tycks skilja ut sig i den svenska kungalängden…och Victoria så klart!

  4. Peter skriver:

    Fantastisk artikel! Det är makalöst vilket vansinne som sprids i dagens svenska media om kallelse till normupplösning av stora traditioner. Vem tjänar på det i slutändan, annat än amerikanska multimediaföretag och knarklangare?

    SD 2010. För allt som är värt – SD in i Riksdagen!

  5. Mia:

    Visst finns det exempel på dysfunktionella familjer där en separation är ett bättre alternativ än att bita ihop, men när man diskuterar frågor av den här typen så måste man ju se till statistisken. Om, låt säga, 95% av alla som växer upp med en mamma och en pappa blir trygga och lyckliga människor så innebär ju det per definition att 5% av dessa barn INTE blir trygga och lyckliga.

    Det finns obestridliga bevis för att kärnfamiljen är den i särklass bästa samlevnadsformen och uppväxtmiljön, i gennerella termer, och det kan man konstatera utan att med detta mena att alla andra alternativ är värdelösa. Vi är alla individer och på ett mer detaljerat plan finns det såklart icke fungerande kärnfamiljer likväl som det finns familjer mer en ensam förälder som fungerar klanderfritt.

  6. Gabriella skriver:

    DFS: Tack, du tog orden ur munnen på mig.

    Ett resonemang som bygger på generaliseringar och statistik (vilket är ett måste inom politiken) innehåller givetvis individuella skillnader. Om Mia vill ha fler källor än LNU 2000 till påståendena om att barn som växer med båda sina biologiska föräldrar generellt klarar sig bäst i samhället så kan hon få det.

    Det är tråkigt när människor inte kan se förbi sina egna personliga erfarenheter och se den större bilden. Självklart är det bättre för barnen i deras omedelbara vardag att ha föräldrar som inte bråkar med varandra längre, men som förälder har man kanske också ett ansvar att inte ta sina konflikter inför barnen. Om du har två val: att skilja dig för att slippa utsätta barnen för bråken, eller att sluta bråka inför barnen och ”bita ihop” tills barnen växt upp, då kan det faktiskt vara så att det är bättre för barnen att ha två gifta föräldrar som iaf inte bråkar öppet. Huruvida föräldrarna ska ”behöva” leva i ett olyckligt äktenskap för barnens skull är såklart upp till dem, men det är alltid ett val man har om man nu uteslutande pratar om barnens bästa. Jag tror att en skilsmässa kommer som en skänk från ovan för de barn som har en förälder som missbrukar eller är våldsam, i de flesta andra fall så tror jag att barnen mest önskar att mamma och pappa ska vara sams, mer än de önskar att de skulle skiljas.

  7. marwie skriver:

    Förmodligen vara äktenskapet längre i giftemål än andra förhållanden då parterna lär känna sig betydligt mer bundna.

  8. Mia skriver:

    Jag kan hålla med om att barn säkert mår bäst i en väl fungernade kärnfamilj. Det är vad jag skulle önska till mina egna barn om jag någon gång bestämmer mig för att skaffa några.

    Men konceptet ”att hålla ihop för barnen” är lite farligt. Det verkar mer ofta än inte verka för barnens nackdel.

    Det som jag kan störa mig på med giftermål nu för tiden är att folk verkar ta så förbannat lätt på det. De gifter sig hux flux utan att tänka längre än sin egen näsa. En make för mig är inte något man bara kan räkna med att skilja sig från och kasta bort om man inte kommer överens med (förutsatt att övergrepp inte händer). På samma sätt som att jag inte kan kasta bort mina syskon eller mina föräldrar, även om jag är skitsur på dem i flera månader.

    Jag vet inte. Jag kanske har för mycket respekt för giftermål. Hellre att jag är ogift hela livet än traskar ned för altaret med en kille jag bara känt i ett par år.

  9. z999 skriver:

    Mia:
    ”Men konceptet ”att hålla ihop för barnen” är lite farligt. Det verkar mer ofta än inte verka för barnens nackdel.”

    Jo, men om det betyder att man anstränger sig lite extra (som det ofta gör utan att så många tänker på det) och det finns nåt mer än barnen som gör att man håller ihop så är det väl ok.

    ”Det som jag kan störa mig på med giftermål nu för tiden är att folk verkar ta så förbannat lätt på det.”

    Sant.

    ”De gifter sig hux flux utan att tänka längre än sin egen näsa. En make för mig är inte något man bara kan räkna med att skilja sig från och kasta bort om man inte kommer överens med (förutsatt att övergrepp inte händer). ”

    Det skulle lösa många problem om fler var lika ansvarsfulla som du är.

  10. hof skriver:

    Vet inte vad jag ska säga här annat än att Äktenskapet är en bra samlevnadsform när
    det fungerar och dåligt när det inte fungerar, men självklart ska man Gifta sig om man
    älskar varandra djupt – Samboförhållande för djupt älskande bör endast gälla om en
    varit Gift Katolik ( el Muslim ) och inte fått tillstånd för nytt Giftermål av Påven
    ( El Överkuckun i Mecka ) – men såna sambos brukar räknas som Gifta av sin omgivning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: