Ett fullgott arbetarskydd

Gästskribent: Leo Sundberg

Samtidigt som många har det allt svårare att hitta arbete, finns det verkligen goda skäl att granska förhållandena för dem som har lyckats få och behålla sina jobb. Eländet slutar inte för alla när de klivit in i arbetslivet. Istället för tristess och dålig ekonomi, råkar många ut för andningsbesvär, avsågade fingrar och farliga kemikalier.

Mellan åren 1980 till 2006 minskade mäns arbetsskador (som föranleder frånvaro) kraftigt från 40 till 8 promille. Minskningen var mindre dramatisk för kvinnor, se bild 1 i Anmälda arbetsskador per 1 000 förvärvsarbetande 1980-2006 (en rapport från Arbetsmiljöverket som finns på nätet). Trots det får man över lag säga att arbetsmiljön var någonting som kraftigt blev bättre under perioden. Bland de manliga yrken som ger mest allergiskador finns verkstadsmekaniker och svetsare som drabbas av andningsproblem. Flest antal skador drabbar sågverksarbetare, med just såg- och skärskador i händer som följd (se sidan 7 i samma rapport). Gjutarna och stålverksarbetarna är mest drabbade per capita bland männen. Att sågverken toppar beror på att det är så många fler som är anställda inom branschen då Sverige är ett land med stora skogsarealer.

Det kvinnoyrke som ger mest antal kemiska skador är undersköterskor, som faktiskt har fler eksembesvär på grund av uttorkade händer än vad städerskorna drabbats av. De värsta yrkena som kvinnor kan arbeta i är träindustri och livsmedelsindustri (s. 6 i rapporten). Jämte tunga lyft inom främst bryggerinäringen, är tusentals monotona lyft i veckan vid förpackningsbanden en stor bov. Största mängden av tråkigheter som kvinnokollektivet drabbas av sker i de olika vård- och omsorgsyrkena (s. 8 i Arbetsmiljöverkets rapport). Tunga lyft är vid sidan av stress orsaken, och precis som för manlig träindustri beror det kollektiva lidandet mest på att vårdyrken är så vanligt bland kvinnor.

När alliansen fick makten valde man att lägga ner Arbetsmiljöverket i sann nyliberal anda. Statliga saker som myndigheter och regler passar in i det nyliberala samhället lika lite som ett försvar värt namnet. Det har vi ju sett.

Frågan kan ändå bli het i nästa val, precis som Hillevi Larsson beskriver i en motion till riksdagen.

Vid nästa val kan vi räkna med att ohälsa kopplad till arbetsmiljö blir en het fråga, på grund av nedmonteringen av arbetsmiljöarbetet och attacken mot de sjukskrivna.

Hon är ta mig satan inte dum. En lågkonjunktur väntar oss, och till sådana hör i regel att fler får sparken. För de som blir kvar kommer ökad arbetsbörda och stress som ett brev på posten. Långtråkiga dagar kommer att bli vardag för den minoritet av de arbetsföra som går utan jobb. Flertalet kommer ändå att vara kvar i arbetslivet, där deras vardag handlar om just att orka stå ut med värk och stress en vecka till.

 Nationens hopp står till arbetarklassen. Alla högavlönade medelklasspolitiker som talar så vackert om solidaritet, brukar mangrant sätta ut invandrare i arbetarnas bostadsområden, långt från sina egna villaidyller. Det är arbetare som tvingas stå ut med islam, växande kriminalitet och lönedumpning. Sverigedemokraternas starkaste stödgrupp är just arbetare, och då måste man också se till att ge sina väljare vad de vill ha i övriga frågor.

Sd får inte tro att det räcker med att opponera sig mot den misslyckade invandringen. Den är det allt fler som vänder sig emot. Bland arbetare är ilskan stor över makthavarnas nonchalans, oavsett om de är svenskar eller invandrare. Men många arbetare röstar trots detta missnöje på sossarna. Jag är övertygad om att förklaringen ligger i att sossarna driver just sådana viktiga frågor som Larsson.

När du riskerar att förlora ditt finger i en maskin, trilla ner i ett schakt eller slita ut dina axlar i äldrevården – ja då framstår även många av de stora integrationsproblemen som rena lyxproblem. Bland dem som inte själva bor direkt i anslutning till Rosengård, Klockartorpet eller Fittja, kan många fortfarande knyta näven i fickan och nöja sig med det. På mindre orter, där man har bedrivit en mer realistisk invandringspolitik, är problemen fortfarande hanterbara.

Sossarna är inte totalt blåsta, de vet att missnöjet växer med deras invandringspolitik. De vet också att rasistkortet väger allt lättare när missnöjet med massinvandringen omfattar allt fler av deras egna väljare. Att skrika rasist i tid och otid kan till och med slå tillbaka på dem själva. Istället kommer deras strategi i nästa val gå ut på att Sd är ett löntagarfientligt parti som vill krossa facket.

Låt oss börja med ett erkännande. Sverigedemokraterna har tidigare uttalat sig i tongångar som faktiskt med viss rätt kunnat tolkas på just det sättet. På senaste partikongressen (riksårsmötet) valde Sd att släppa kritiken mot MBL, med hänsyn till att Vaxholmsmålet gjorde det nödvändigt för att skydda svenska arbetare från utländsk lönedumpning. Man har alltså närmat sig en mer fackföreningsvänlig hållning, och står nu närmare LO än vad sossarna gör i just frågan om EU. Men arbetarväljare är (dokumenterat) mer lojala mot sitt parti än vad medelklassens väljare är. Just av den anledningen har sossarna kunnat köra över arbetarna i åratal och fokusera på tjänstemännen i valkampanjerna. Av samma anledning kommer Sd få ett hästjobb med att vinna arbetarna till sig.

Sist men inte minst är det viktigt att se arbetsmiljöfrågorna som en investering. Kostnaderna för att förebygga och rehabilitera arbetsskador kan bli avsevärt mycket mindre än att personer ska förtidspensioneras. Eftersom vi vill minska invandringen kraftigt, måste vi ta vara på den arbetskraft som finns inom landet och hålla den frisk. Förespråkar man generös massinvandring är det lätt att sparka ut invalidiserade arbetare, eftersom man alltid kan importera nya. Massinvandring och illegal arbetskraft går hand i hand med försämrade villkor för arbetarna. Dessutom snedvrider det konkurrensen till nackdel för de ärliga företagarna som följer regler och kollektivavtal. Det ligger alltså i Saltsjöbadsavtalets anda att arbetare och företagare enas om att lagen ska följas. Den som förstör för andra ska få fan för det. Men det är polisens jobb. 

Ända sedan 1938 har arbetare och företag mött varandra vid förhandlingsbordet i seriösa förhandlingar.

Problemet är till för att lösas. Sd bör gå till val på att driva frågan om ett fullgott arbetarskydd. Några förslag:

  1. Återupprätta Arbetsmiljöverket
  2. Fler statliga inspektörer
  3. Fackliga skyddsombud får tillträde till alla arbetsplatser
  4. Förebyggande säkerhetsarbete
  5. Rehabilitering
  6. Nolltolerans mot illegal arbetskraft
  7. Hårda straff för arbetsgivare som anställer illegala
  8. Polisen ges rätt till razzia mot oseriösa arbetsgivare
Annonser

9 Responses to Ett fullgott arbetarskydd

  1. Sivan skriver:

    Vad är definitionen på en oseriös arbetgivare?

  2. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Bemanningsföretag drivna av Hells Angels! Även om de renoverar polishus billigt.

  3. z999 skriver:

    Sivan:
    ”Vad är definitionen på en oseriös arbetgivare?”

    Den allmänna definitionen är väl en arbetsgivare som totalt saknar både etik och respekt för lagar och andra människor. Några exempel på oseriöst arbetsgivande:

    1) Arbetsgivaren väger in etniskt ursprung, alltså arbetsgivare med en så kallad mångfaldsplan.

    2) Arbetsgivaren specialanpassar arbetsplatsen åt människor som vägrar att kompromissa med sin religion och kräver specialmat och speciell klädsel. Detta ofta i kombination med att han inte tar någon hänsyn till handikappade som har verkliga problem.

    3) Arbetsgivare som tänjer på gränserna och utnyttjar de nya möjligheterna att anställa svart arbetskraft.

    4) Arbetsgivare som flyttar sin verksamhet till Kina och andra länder där arbetarna saknar rösträtt och andra rättigheter.

  4. Enlil skriver:

    Ofta får man höra att invandrare/utlänningar ska göra de jobb ”svenskar inte vill göra”. Då är ju frågan varför det finns jobb i Sverige som ingen vill göra? I så fall är ju antingen arbetsmiljön för dålig, lönen för låg eller arbetstiderna för dåliga. Tänk om gruvindustrin för 100 år sen skulle följt samma logik: ”svenskarna vill inte dö i gruvorna, då tar vi in utlänningar”, istället för att förbättra säkerheten och höja lönerna, som nu skett.

    Finns det obegränsat med arbetskraft behövs ingen utveckling. Om 200 kineser är billigare än en grävmaskin, då lönar det sig inte att köpa in eller utveckla maskiner.

  5. Antiism skriver:

    Bra inlägg utav Leo, mycket bra.

  6. Katarina skriver:

    Bra skrivet! Vill även inflika att tjänstemän inom den offentliga sektorn inte har det så lätt heller med hög arbetsbelastning, dåliga chefer och låga löner… Sjukligt lojala anställda (läs kvinnor) bär hela verksamheten på sina axlar.

  7. Robsten skriver:

    ”Sverigedemokraternas starkaste stödgrupp är just arbetare, och då måste man också se till att ge sina väljare vad de vill ha i övriga frågor.”

    Nåja, man bör absolut ta hänsyn till detta. Liberalerna i sthlm:s innerstad kommer aldrig att rösta på Sd, det är lika bra att inse det och räkna bort dem direkt som presumtiva väljare. Tror det t.o.m. är större chans att en arbetare från Norrbotten som röstar V går över till oss en någon nyliberal från innekretsarna i sthlm.

    ”Att skrika rasist i tid och otid kan till och med slå tillbaka på dem själva. Istället kommer deras strategi i nästa val gå ut på att Sd är ett löntagarfientligt parti som vill krossa facket.”

    Ja, frågan är ju hur man skall göra när facken vänder sig emot sina egna medlemmar, det är viktigare att vara politiskt korrekta än att ta tillvara sina medlemmars intresse. NMan behöver ju inte vara emot facken som företeelse för att man vänder sig emot dagens fackföreningar. Tror det var IF Metall som t.o.m. fick tung kritik för att de verkligen tog tillvara sina medlemmars intresse, otroligt!

  8. Robsten skriver:

    ”Av samma anledning kommer Sd få ett hästjobb med att vinna arbetarna till sig.”

    Lika bra vi börjar direkt då med jobbet;-)

    Bra o tänkvärd artikel Leo!

  9. z999 skriver:

    Jag undrar hur folk tänker som tillhör vad man kan kalla arbetarklassen? Om man nu råkar vara arbetslös, hur kan man då rösta på något av riksdagspartierna? Anser man att det är ok att det riksdagsparti man röstar på fortsätter med samma massinvandringspolitik och att det är ok att fylla på med nya människor som ska dela på akassan eller vad man nu råkar ha för bidrag? Är man värd någon förändring i sitt liv om man röstar på något av riksdagspartierna? Har man verkligen problem eller är man det som man upplever som problem i sitt liv? Fast det går förståss att njuta av mångkulturen även om man går på akassa, pizza är ju ganska billigt fortfarande.

    Angående de 1200 (eller fler) som får sparken från volvo nu. Någon kanske borde tala om för dom som är svenskar av dom att statsministern inte ser dom som människor riktigt utan som barbarer utan någon kultur. Vidare anser riksdagen att de inte tillhör någon etnisk grupp och det är tveksamt om riksdagen ens anser att dom existerar alls egentligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: