Miljöpartiets maktambitioner

Gästskribent: Krister Maconi

Miljöpartiet (mp) håller sin 26:e ordinarie kongress i Östersund den 23-25 Maj. Partiet debuterade i riksdagen 1988 och lyckades mot alla odds göra en omedelbar comeback efter att trillat ur riksdagen i valet 1991 och har suttit där alltsedan dess.

Ett partis inflytande kan långt ifrån alltid kopplas till dess väljarstöd. Inte minst i ett valsystem likt vårt med proportionella val kan även ett förhållandevis litet parti få relativt stort genomslag för sin politik. Mp fick bra betalt som socialdemokraternas (s) stödparti den förra mandatperioden och 2002 lyckades man pressa s till både friår, nedskärningar i försvaret samt trängselskatter. Inför valet 2010 har man höjt ribban ytterligare.

Så sent som den 12/2/2008 hoppades Maria Wetterstrand på en uppgörelse med socialdemokrater och vänsterpartiet. Redan samma dag krossade kommunisthövdingen Ohly hennes förhoppningar genom att bestämt avvisa ”förhandlingar och kompromisser”. Mp har nu mer än någon gång tidigare vittring på makten och det nya huvudspåret är en valplattform med enbart socialdemokraterna.

Mp har tidigare varit ett av ett fåtal om inte det endaste EU-kritiska gröna partiet i Europa. Detta gav också sensationellt god utdelning i EU-valet 1995, 17.2% av rösterna och 4 mandat. 2004 hade röstandelen sjunkit till 5.9% men då hade man också en framgångsrik Junilista att tampas med.

De senaste månaderna har Mp-topparna Wetterstrand, Peter Eriksson och Per Garthon gjort helt om i EU-frågan. Utträdeskravet skall bort och frågan om en medlemsomröstning skall avgöras i  Östersund. Även hjärtefrågan medborgarlön skall väck så fort som möjligt om ”pragmatikerna” får sin vilja igenom. Varför nu detta kan en och annan läsare tänkas undra. Javisst! Helt riktigt, makten hägrar, liksom det ultimata målet, en koalitionsregering med Sahlin som statsminister. Det blir onekligen en ganska intressant kongress norröver de närmaste dagarna, insatserna är höga och knivarna har rimligen slipats inför de snabba kovändningarna inom delar av ledningen inklusive språkrören.

Nere i Brussel protesterar dock partiets kvarvarande europaparlamentariker Carl Schlyter och här hemma höjer Birger Schlaug ett varningens finger. Det kan bli fråga om en utbrytning! Kanske rentav något som skulle hälsas med viss tillfredställelse bland de nya EU-entusiasterna.

Roade mig som hastigast med att slänga en blick i miljöpartiets partiprogram och det var väl i mångt och mycket ungefär lika förskräckligt som när jag senast gjorde misstaget för sisådär tjugo år sedan. Queerpolitik, transfobi (vad det nu är för ngt), feministisk global politik, fri in och utvandring (!), globala skatter och ett nedlagt försvar var litet av godiset vid en hastig genomgång.

Värdekonservatismen är ju något av ett skällsord och rött skynke bland dagens urvattnade pseudoborgelighet där penningen och en anpasslighet till tidsandan numera är högsta visdom. Dagens Nyheter kommenterar på ledarsidan miljöpartiets kursändring:

De framstår alltmer som ett balanserat mittenparti med miljöprofil som ett ansvarsfull och oroad medelklass kan komma att söka i nästa val.

Detta om något exemplifierar en idemässigt utarmad och närmast bankruttmässig ”borgerlighet”.

Annonser

3 Responses to Miljöpartiets maktambitioner

  1. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Borgerligheten har redan tidigare försökt värva Miljöpartiet för sin sak. Det föll på att miljöpolitiken inte stod så högt i kurs just då, men sedan dess har de nya moderaterna ökat bilismens bördor mera än Persson, accepterat både trängselskatter och grön skattevävling – utan att vara tvingade till det!!

    De nya moderaterna monterar ner försvaret i en rasande fart under en minister som var vapenvägrare. De öppnar för närmast totalt utsuddade gränser och sjunger globalismens lov. Skulle (mp) känna sig bortkomna där?

    De nya moderaterna har slängt alla principer och hjärtefrågor överbord – det är en fråga om överlevnad, säger Africanus – och kan säkert hälsa välkomna miljöpartisterna att omhänderta miljödepartementet om det säkrar ytterligare en valperiod åt Alliansen. Blir det strid mot målsnöret 2010, kommer (mp) tveklöst att få anbud från Africanus. Kanske kommer 20 kronorsgränsen för fordonsbränslet att genombrytas under en borgerlig regering med (mp) som plogspets? Bra mycket mera troligt än under en socialdemokratisk. För Fredrik gäller trolöshetens politik.

    Apropå (mp):s kongress i Östersund drar man sig osökt till minnes Hergés album ”Den mystiska stjärnan” där profeten Pythagoras klär framtiden i följande ord: – Jag säger er att skräckens dagar kommer! Världens undergång är nära! Hela jorden går under! De som överlever dör av hunger och köld! Och de drabbas av pest, mässling och kolera!

    Al Gors mentor? Al kunde inte sagt det bättre. Nu får vi höra det från tribunen i Östersund under helgen, det som hotar oss om inte bensien kostar 28 kronor, dragåsnan kommer till heders, och vi livnär oss på vetegroddar och kruska. Och på måndag ett nickande instämmande från statsministern. ”Det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt…”

  2. Krister Maconi skriver:

    Det är väl fråga om det blir någon kruska en gång för oss undersåtar, bröd och vatten är väl vad man kan hoppas på i bästa fall när väl miljötalibanerna dikterar takt och färdriktning.

  3. Daniel Eriksson skriver:

    Iofs tycker jag inte att det är nåt konstigt med maktambitioner. Alla partier bör ha ordentliga maktambitioner och vara beredda att uppge vissa saker för att få igenom andra. Man måste vara beredd att tulla på den ideologiska renlärigheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: