Turkiskt medlemskap? Nej Tack!

Turkiskt medlemskap? Alltsedan EU 2005 inledde förhandlingar med Turkiet om ett medlemskap i Unionen har frågan tidvis väckt berättigad uppmärksamhet i media. Under perioden 2007-2010 får Turkiet drygt  20 miljarder svenska kronor i EU-bistånd , s.k. IPA stöd för att underlätta ett kommande medlemskap. Turkiet måste uppfylla de juridiska och politiska krav som EU ställer innan portarna öppnas. Förhandlingarna fortlöper under segdragna byråkratiska former alltmedan de inrikespolitiska spelet i Turkiet tar sig allt smutsigare former. Beträffande ett turkiskt medlemskap lider opinionsbildningen av en betydande slagsida för de positiva eller rent propagandistiska krafterna i förhållande till de mer kritiskt sinnade eller uttalat negativa.

Utan den amerikanska hjälpen hade det kalla kriget aldrig fått det positiva slut som kröntes av murens fall 1989. Turkiet, Nato-medlem sedan 1952 utgjorde en viktig bricka i kampen mot kommunismen. Efter Sovjetunionens kollaps ökade de amerikanska påtryckningarna på EU och vissa av dess medlemsländer för att påskynda ett turkiskt medlemskap. De amerikanska motiven är geostrategiska. Dessa bemödanden har burit frukt.

Utgångspunkten för dagens månghövdade skara av Turkiet-lobbyister är ofta ett mångkulturell EU präglat av en universell värdegemenskap utan kulturella, religiösa eller geografiska hinder. Turkiet som ett demokratiskt föredöme, en modell för den islamska världen, en brobyggare till den ännu inte demokratiserade omvärlden, framförallt arabvärlden, Centralasien och Kaukasus, är vanligt förekommande argument. Mindre synliga i svensk debatt, av naturliga skäl, är de starka krafter som genom ett turkiskt medlemskap ser en stärkt militär, utrikes och säkerhetspolitisk dimension. EU som en global spelare även i dessa avseenden.

Föga förvånande tillhör Sverige de ivrigaste tillskyndarna av ett turkiskt EU-medlemskap. Vår EU-minister Cecilia Malmström höll ett tal den 14 April som nog lär uppskattas i Ankara och generera en och annan utmärkelse nästa gång hon befinner sig på turkisk mark. Turkiet har även själv framgångsrikt överdrivit sin egen betydelse. Sverige torde nog vara det enda EU-landet där det samtliga (!) riksdagsledamöter stödjer regeringens linje. Här liksom i vissa andra frågor finns en likriktning som borde få varje demokratiskt sinnad medborgare bekymrad oavsett partipolitisk tillhörighet.

Argumenten mot ett turkiskt medlemskap handlar i grunden om hur vi definierar Europa, dess identitet. Skall en traditionell värdegemenskap kring historia, religion och traditioner ersättas med dess mångkulturella postmoderna motsats? Det muslimska Turkiet tillhör inte Europa vare sig geografiskt eller kulturellt. Islam är en del av europeisk historia. Javisst! Och i huvudsak i negativ bemärkelse. Dess militära expansion slutade vid Wiens stadsportar år1683.

EU:s stormaktsambitioner är ett geopolitiskt högriskprojekt. Syrien, Irak, Iran och oroshärdarna i Kaukasus som närmaste grannar! Demokratiseringsdrömmarna kunde snabbt utvecklas till ett mardrömscenario.
Turkiet är en ekonomisk belastning under en i bästa fall lång övergångsperiod.
Den nödvändiga strukturomvandlingen leder till ett kraftigt migrationstryck.
Den politiska eliten kör återigen över en massiv alleuropeisk folklig opinion mot ett turkiskt medlemskap.
Turkiet har en tullunion med EU sedan 1996.

Turkiet har en lång väg att vandra innan ett medlemskap är aktuellt. Ytterst få av de stipulerade kraven är idag uppfyllda. Cypernkonflikten, kurdproblematiken, vägran att erkänna folkmordet på armenierna, maktkampen mellan den gamla kemalistiska eliten med sin maktbas i militären, ”rättsväsendet” och delar av näringslivet och premiärminister Erdogans styrande AKP parti är bara några av de mer uppmärksammade problemen.

För att ytterligare komplicera det hela finns det våldsbenägna nationalister, islamister och ett departement för religiösa frågor som motsätter sig nytolkningar av haditherna (islams näst heligaste skrift).
Det turkiska Republikanska folkpartiet som ingår i Socialistinternationalen tillsammans med våra svenska socialdemokrater är inga anhängare av demokratiska reformer. Och de kan säkert få, om inte annat så moraliskt stöd av Ortegas Sandinistparti eller de gamla marxisterna i Frelimo, även de högaktade medlemmar i nämnda församling. Våra kära socialdemokrater har aldrig varit kräsna i sitt umgänge så länge färgen är den rätta, men då helst blodröd.

Sverigedemokraterna säger på mycket goda grunder ett bestämt nej till ett turkiskt medlemskap och en fortsatt islamisering av Europa.
Handel ja, medlemskap nej!

Krister Maconi

Annonser

12 Responses to Turkiskt medlemskap? Nej Tack!

  1. Kvalle i Mossatresk skriver:

    En alldeles utmärkt artikel. Man kan trycka på att Erdogans styrande parti har en strategisk nytta av att ansluta landet till EU eftersom försvararna av Atatürks arv då måste lämna sin väktarroll. Islam kan med EU:s välsignelse flytta fram sina positioner. Den kan likt en gång Hitler omdana samhället efter demokratiska val. I nuvarande situation är deras händer bundna.

    Rätt talande att Cecilia Malmström pläderar som en entusiastisk lobbyist för Erdogans parti och dettas ”modernisering och demokratisering” av Turkiet. Det ligger i linje med Africanus strävanden i stort.

  2. Umebon skriver:

    Mycket bra artikel, Maconi! Håller helt med. Vi kan sitta ganska lugna när Sarkozy och Merkel finns i EU-båten. De kämpar kraftigt emot turkiskt EU-medlemskap. Reinfeldt-regeringen vurmar tyvärr för turkiskt medlemskap men vid nästa års EU-val kan det här bli en triumf-fråga för SD om man driver frågan om stopp för Turkiet.

  3. Daniel Eriksson skriver:

    Ja, bra artikel som vanligt av Krister. Turkiet har ingenting att göra i EU oavsett hur mycket de anpassar sig.

    Hur ser den nya italienska regeringen på turkiskt medlemsskap? Kan väl knappast ha boostat turkarnas chanser.

  4. Umebon skriver:

    Berlusconi och co verkar vara inställda på en kamp mot den illegala invandringen. Är inte helt säker på deras inställning till Turkiets ev. EU-medelmskap men mycket lutar väl som tur är mot ett motstånd därifrån. Den svenska regeringen agerar helt okritiskt i frågan, mycket fegt.

  5. Fenrisulv skriver:

    Den stora faran finns inte att hitta hos turkarna, tro mig, den ligger i den ytterst skumma Eurabia-tanken som bl a förfäktas av Sarkozy och likasinnade i Franrike som mer än gärna skulle se sina forna samarbetsländer och kolonier i Nordafrika starkt knutna till EU. Nu tycker inte jag heller att Turkiet har i EU att göra, men viktigt är att man ser varifrån det största hotet egentligen kommer.

  6. Stor Johan skriver:

    Försvararna av Atatürks arv. De är den ytterts posten mot den totala medeltiden, tyvärr klarade de inte trycket ifrån europas socialister som hatat dem ifrån dag ett.
    Det styrande partiet har fått hjälp av väst att framstå som demokratiska vilket är bullshit.
    De är islamister men US tycks otroligt nog se till att armen bibehållit sitt veto så trots demokraterna så sker nu militära inventioner in i rövarlyorna belägna i det norra Irak.
    Sverige / PKK och övriga gnisslar tänder och vill se Turkiet närmre under deras ”multikulturella” inflytande.
    Idags läget gör sig Turkiet gör bäst för sin egen och vår skull att vara utanför EU.

  7. Stor Johan skriver:

    När ett juridiskt rumsrent Turkiet är skapat så är vägen öppen för trafficking (i båda riktningarna), knarket osv. Liberalernas våta dröm månne?
    Om man ser till Mö i stort så är Turkiet så bra som det kan bli, bättre än så överlever inget land omgärdat av medeltida despoti där i slutändan pengar styr.

  8. Shill skriver:

    Men, Sverige demokraterna delar en hel del värderingar med ett av de inte regerande dock mätkigaste krafterna i Turkiet: MHP.

    Ekonomiskt skulle ett Turkiskt medlemskap vara ganska bra för Europa, med tanke på Kinas inflytande i Mellan östen så skulle Turkiet betyda en fot in för EU. Turkiet är ett ekonomiskt mirakel.

    Hur som helst då det kommer till männskliga rättigheter, demokratiska värderingar osv.. så har Turkiet inget att göra i EU fast vid närmaste eftertanke så har faktiskt inte Grekland, Italien det heller…

  9. Bettan skriver:

    jag tycker det är skrämmande att se hur SD hela tiden spelar på intolerans och rädsla för människor med ursprung i andra länder. Acceptera att vi lever i en internationell värld, och behöver mer av samarbete, internationellt utbyte, kunskaper om andra kulturer. I stället går SD en protektionistisk och intolerant väg: Den leder inte till utveckling, utan till stagnation och tillbakagång.
    Vi bör verka för ett Turkiskt medlemskap i EU, inte emot. Det kommer både Turkiets befolkning och vi själva att tjäna på!

  10. Umebon skriver:

    Till Bettan: Nej vi bör inte verka för att Turkiet skall bli medlemmar i EU. Det finns många orsaker. Turkiet tillhör inte Europa utan ligger i mindre Asien. De har väldigt långt till yttrandefrihet, här pratar vi kanske en hel generation bort. De erkänner inte folkmordet på assyrierna. Vi kan fortsätta länge och väl. Det här är en viktig fråga för SD i EU-valet. Turkiet skall hållas borta. Det handlar inte om intolerans utan självbevarelsedrift. Turkiet kan söka sig till Mellanöstern och deltaga i en sådan union istället som EU kan handla med.

  11. Stor Johan skriver:

    Bettan
    Märkligt hur en del läser…kan själv inte finna ett ont ord om turkar.

  12. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Om vi börjar tumma på Europas gränser, var hamnar vi då? Görs ett undantag kan flera göras. Skall alla folk och länder som kan tänkas tjäna på en anslutning till det nya Rom få sin vilja fram? Är det början till att en fyra, fem stora block skapas i världen i spåren på de nedtonade nationerna?

    Inget hindrar ett samarbete på allehanda områden med Turkiet. EU kan idka handel med och samarbeta med hela världen om det vill. På generösa och jämställda villkor. Men Europa är Europa!

    Bettans prat om en internationell värld är en brist på historiskt kunnande. Våra förfäder, som vikingarna, idkade handel och kontakter med hela den då kända världen. Konstföremål från bronsåldern visar på ymniga kontakter. Vi har ALLTID varit internationella i våra kontakter. Men det är inte detsamma som att hundratusentals människor som misslyckats(!) med att skapa välfärd i egna samhällen kan komma till vårt smörgårdsbord och förse sig. Med stora materiella skillnader mellan områden i världen måste invandring vara reglerad och kontrollerad. Det förstår nog också Bettan, om hon tänker efter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: