Därför behöver vi ett kulturpolitiskt program!

raps1.jpgJag har motionerat om att Sverigedemokraterna ska anta ett kulturpolitiskt program som jag är huvudförfattare till vid riksårsmötet om en månad. Jag vet att det kommit ut för sent för att gå ut på remiss vilket innebär att det inte är tillräckligt förankrat i partiet för att antas. Men jag kan ju beskriva varför Sverigedemokraterna behöver ett kulturpolitiskt program mer än något annat parti.
 
För ett värdekonservativt parti är kulturpolitik ett vidare begrepp än för andra idérörelser.  Det är vår syn på kulturen som ligger till grund för många beslut som vi fattar. Själva det bärande i idén med att det finns en svensk kulturell identitet som är gemensam och uppfattas av gemenskapen på ett i stort identiskt sätt trots individuella olikheter hos människorna. Svensk kultur är med andra ord summan av det svenska folkets värderingar, normer, religion, språk, seder och traditioner. Att vi bevarar och vidareutvecklar vår kultur är en förutsättning för vårt lands fortlevnad som ett svenskt, fritt och upplyst samhälle och att vi själva bestämmer vad vi vill ta till oss och inte. Den svenska kulturen har influerats av andra kulturer, men all kulturell påverkan utifrån har varit på våra egna villkor där vi omformat influenserna efter våra normer och behov. Sverige har aldrig tidigare utsatts för invandring från kulturellt avlägsna länder utan influenser utifrån har kommit från närliggande länder, på våra egna villkor.
 
Kultur är identitetsskapande. Identitet är något som betraktas på två sätt: den personliga identiteten vilket inbegriper det som är utmärkande för en individ (utseende, personlighet) och en social identitet. I den sociala identiteten inbegrips de grupper en individ tillhör, sociala, ekonomiska, etniska, religiösa och politiska m.fl. Men kultur får först en innebörd när den förs upp till en gemenskap, att kulturen omfattas av en kollektiv gemenskap som avgränsas gentemot andra. Kulturen är då alltså den omgivning av självklarheter, minnen och föreställningar som vi lever i och som vi själva är med om att forma. Ett samhälle utan kultur och humanism är ett samhälle utan framtid.
 

Annonser

4 Responses to Därför behöver vi ett kulturpolitiskt program!

  1. Robsten skriver:

    -”För ett värdekonservativt parti är kulturpolitik ett vidare begrepp än för andra idérörelser. Det är vår syn på kulturen som ligger till grund för många beslut som vi fattar. Själva det bärande i idén med att det finns en svensk kulturell identitet som är gemensam och uppfattas av gemenskapen på ett i stort identiskt sätt trots individuella olikheter hos människorna.”-

    Håller med till 100%. SD är också det enda värdekonservativa partiet i dag (jag har räknat bort ND, p.g.a. dess ringa storlek, no offence). Knutsson på SVT påstod att KD var värdekonservativt i TV i….dag tror jag. vad är värdekonservativt i KD i dag? Det som var värdekonservativt har ju Hägglund o hans falang nogsamt rensat bort.

  2. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Statens kulturråd är en myndighet som ansvarar för den statliga kulturpolitiken. Kulturminister Lena Adelsson-Liljeroth utnämnde nyligen den märklige Johan Staël von Holstein till en av de åtta styrelsemedlemmarna. Jovisst, den tidigare IT-gurun!

    Hans budskap sammanfattade von Holstein i meningen: -Hellre hiphop och graffiti än opera och gamla kopparstick.

    Därutöver: – Mönstra ut gamla stofiler ur kulturlivet!

    En nyliberal inställning där marknad och populärkultur blir viktigare än det klassiska kulturarvet.

    Men von Holstein är även antikommunist och ogillar skarpt den härskande kultureliten med sin skarpa slagsida åt vänster och broderliga strävan att ge försörjning åt varandra. Men kulturvänsterns styrka vilar på det starka fundament som heter borgerlighetens kapitulation inför sin egen likgiltighet till ett svenskt kulturarv och dettas framtida utveckling.

    Våra muséer har varit föremål för en inre strid där grävarna/arkeologerna förlorat på poäng till pedagogerna, de som presenterar en utställning med ett förhållningssätt till nutiden. Kort sagt, historien tillrättalagd till att passa dagens officiella syn på samhällsproblemen och vårt Sveriges anpassning till globaliseringens förändringskrav.
    En svensk museitjänstemans resa i österled, närmare bestämt för att träffa ryska kollegor, kunde sammanfatta skillnaden i synsätt i meningen: – Vårt diskuterande och ifrågasättande (av muséers traditionella roll och budskap) väckte viss förvåning hos våra ryska kollegor. Tror vi det!

    Självklart blir det svårt att hävda en traditionell svensk kultur i de växande irredenta områdena i landets sydligaste del. Särskilt som makteliten anser det vara rent skadligt för landet i förhållande till uppgåendet i en överstatlig organisation, gränsers upphörande och fosterlandslösa storföretags behov av kommersiell frihet. Å den andra sidan brukar inte sällan ske en hänvändelse till det lokala, regionala och nationella när verkligheten blir oöverskådlig, allienerad och hotande. Se där, en renässans för mindre kollektivs kultur, historia och särart. Utan kultur, inget folk!

  3. z999 skriver:

    Jens, hoppas att detta inlägg kan trigga igång flera SD’are att tänka till runt ämnet kultur. Kanske även en och annan invandrare från arbetskaftinvandringstiden på 50 och 60 och 70-talet kan bidra med en del tankar? Även dom har ju mycket av sina rötter i ett kulturellt homogent Serige.

  4. miroslav skriver:

    z999: Den här artikeln slog huvudet på spiken. Detta bör nog vara alla patrioters prioritet nr 1 i dagens läge. Dels för att det behövs, nej – det är nödvändigt! – dels för att man på så sätt lägger en stadig ideologisk grund för framtida förstärkning av nationalkänslan och nationell samhörighet, vilket bör gagna alla konservativa krafter – inklusive Sverigedemokraterna.

    Jag blir inte klok varför man på vissa skolor inte får sjunga nationalsången på skolavslutningar t ex. Detta är tyvärr bara toppen av isberget! Idag vet skoleleverna mycket lite om svensk historia och svensk kultur. Hemma översköljs man med skräp-pop-kultur: från rapmusik till big brother -eller vad alla dessa vidriga program nu heter. Vart får man lära sig gammal hederlig dygd?

    Föräldrarna jobbar från morgon till kväll, kontakten med mor-och-farföräldrar är sämre och sämre… En ungdomskultur där äldres kunskaper och erfarenheter nedvärderas råder.

    Här finns det mycket jobb att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: