En egen planhalva!

nils-lundgren.jpgI och med att Nils Lundgren, partiledare för junilistan, och EU-parlamentariker nu väljer att avgå som partiledare öppnar sig plötsligt en helt tom planhalva för Sverigedemokraterna inför EU-valet 2009. Fram till för ett par veckor sedan hade man kunnat räkna med att junilistans EU-kritiska, icke socialistiska väljare kunnat rösta på (mp) i Europaparlamentsvalet. Men i och med att språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson nu är EU-förespråkare så kommer inte den väljarflykten vara så stor.

Är det realistiskt att tro att dessa väljare röstar på Vänsterpartiet? Självklart, en å annan kan nog slinka över. Men junilistans i huvudsak borgerliga väljare hyser nog en stor misstro mot kommunisterna på vänsterflygeln. Mer än en handfull lär det inte bli. Så vart skall då dessa 15 % av rösterna i EU-valet 2004 nu vända sig? Det finns egentligen bara fyra realistiska alternativ.

1. Några kanske har gått och blivit EU-positiva på kuppen. Ett fåtal, som kanske återvänder till allians mot Sverige.

2. Junilistan lyckas hitta en ny, karismatisk och trovärdig partiledare. De lyckas mot alla odds hålla ihop partiet.

3. De EU-kritiska borgerliga väljarna hittar inget parti som representerar dem i EU-valet. De väljer i det fallet sofflocket. Ett demokratiskt problem.

4. Junilistans väljare upptäcker att Sverigedemokraternas EU-politik överensstämmer med deras egen, och ger SD sitt stöd i EU-parlamentsvalet 2009. Sverigedemokraternas övriga mittenpolitik framstår för junilistans väljare som smakligare än vänsterns.

För tre veckor sedan skrev Jimmie Åkesson följande i BLT, som sedan återgavs på SD-kuriren.

Det finns alltså anledning att tro att många EU-kritiska väljare känner sig både svikna och vilsna inför EU-valet i juni nästa år. Just nu saknas ett trovärdigt och stabilt alternativ mot framväxten av en europeisk monsterstat. Det öppnar för ett nytt, EU-kritiskt parti i parlamentet och mycket tyder på att sverigedemokraterna kommer att bli det partiet.

Artikeln handlade om det faktum att miljöpartiet övergett sin EU-kritiska hållning, och vilka möjligheter detta öppnar för SD i EU-valet. En liten dörr som öppnats på glänt. Nu är det dags för Åkesson att skriva en artikel igen. För med Nils Lundgrens avhopp har hela väggar fallit samman. Oceaner av möjligheter öppnar sig plötsligt. Det är hög tid att vi Sverigedemokrater på bred front för fram vår EU-politik, och där det är påkallat förändrar, uppdaterar och breddar. Det är nu valrörelsen till EU-parlamentet 2009 startar, och vi har en egen planhalva.
 

Annonser

6 Responses to En egen planhalva!

  1. Tore skriver:

    Vid valet till EU, vann de positiva med 52% av väljarkåren. Detta val var behäftat
    med massor av lögner, som EU lobbyisterna med mycket stor framgång, lurade den svenska befolkningen och som senare framträdde klart!…

    ”Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa”, som delgavs svenska folket
    den 16 december 2004, under statsminister Göran Persson visar, att i Artikel 1-60
    ”Frivilligt utträde ur unionen” under punkt 4, ”Kvalificerad majoritet skall definieras som minst 72 % av de av rådets medlemmar som företräder de deltagande medlems-
    staterna och omfatta minst 65 % av befolkningen i dessa stater”.

    Här uppstår ett klart problem, då tydligen Persson och Co tydligt markerat sin ovilja,
    genom att underteckna detta fördrag. Han vill tydligt ej förlora i ett EU utträde genom denna massiva blockering, och dessutom utan att införa något undantag. Detta är tydligen också en väl planerad handling, avseende ”patron Perssons” EU bidrag” till sin stora jordbruksfastighet, i Södermanland…

    Förmodligen visar det nya ”Lissabon-fördraget” ytterligare skärpningar, avseende ett
    utträde ur EU. Detta lär vi dock utreda snarast, då regeringen konsekvent nekar till
    att svenska folket skall få yttra sig i frågan. Alltså en ren ”statskupp”! Detta fördrag
    kräver en ”grundlagsändring”, och då gäller en folkomröstning och ”ett val, innan detta kan genomföras. Frågan är nu, varför polismyndigheten inte reagerar på detta?
    då det är en klar ”statskupp, som nu genomföres! Sista chansen ligger då i, om Irland, som enda land som aviserat om folkomröstning, att dessa också säger nej!…

    Alltså, då inte EU motsvarat våra förväntningar som vi befarat, har vi nu ett ”fantas-
    tiskt mål” att nå, så även om utsikterna verkar obefintliga lär vi snarast ”sätta igång med att agitera ”våra önskemål” utan fördröjning. Att ”kommunisterna” är enda mot-
    parten, är ju som att sitta med en ”trumf på handen”!

  2. Marthin skriver:

    Till åren kommen Herr Lundgren. Hoppas dem finner en god efterträdare till honom, jl är ett viktigt element.

  3. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Kapten inser att båten kommer att sjunka. Kapten lämnar kommandobryggan och blir vanlig matros. Inte kaptens fel att båt sjunka. Men båt sjunka. Lundgrens mantra!

    Vilken väg tar det expanderande Europa? Har de europeiska ledarna själva en klar uppfattning om vägen och målet? Sannolikt inte. De ursprungliga ”12” kunde ses som en samordnad ekonomisk, militär och ekonomisk union; kristet, kapitalistiskt och byråkratiskt. Men ju större EU blir desto större blir skillnaderna och därmed urvattnas kärnans makt och inflytande.

    Nationalstaternas Europa står i konflikt med den europeiska superstaten med centrum i Bryssel. Om man delar in världsdelen i regioner som ofta skär genom nationsgränser och delar in nationer i allt större ”län” – som nu diskuteras i vårt land – och ger dessa ”län” en växande makt i förhållande till landets regering, kan man på sikt neutralisera nationalstaten i förhållande till Bryssel.

    Framtidens Europa har hittills siarna gått bet på att förutse. På 70-talet såg man Västeuropa under tysk ledning leda ett ekonomiskt härtåg till Ural. Japanerna dominerande därbortom. Med facit i handen konstateras att Tyskland inte orkade och inte ville ta ledningen i Europa, utöver att man i mångt och mycket är Europas ekonomiska lokomotiv. Och medan Japans expansion stannat upp stiger Kina in på arenan som världens dominerande makt om något kvartsekel.

    Europas dominerande länder inser att de var och en för sig är för obetydliga för att spela en global roll. Och deras inflytande sjunker allt eftersom befolkningarna åldras. Men med ett enat Europa, styrt av en stark centralmakt, kan vår världsdel ännu i något halvsekel spela en världsledande roll och samtidigt möta den oundvikliga förskjutningen av den ekonomiska, militära och därmed politiska maken i världen till Asien. Miljardbefolkningar som Kina och Indien får med tiden oundvikligen konsekvenser för västerlandets dominans. Men om USA skulle på medellång sikt missköta sin ekonomi och digna under bördan som världspolis då kan Europa och dess valuta under en övergångstid inta en åtminstone ekonomisk topposition i världen. Sådant frestar Europas ledare.

    Var avstannar EU:s expansion? Turkiet som ligger i Mindre Asien vill USA se som medlem i EU och därigenom knyta landet fastare till NATO. Man skall veta att det är USA som hårt trycker på europeiska regeringar så att dessa inte försmår den turkiske friaren.
    EU uttalar ett intresse av att Afrika läggs inom dess intressesfär. Det svarta Afrikas olja och mineraler intresserar redan kineserna och nu vill EU tillsammans med USA sätta emot den gula faran. EU sätter upp utbildnings- och rekryteringsstationer i Afrika för att använda afrikanerna som arbetskraft i det åldrande Europas låglöne- och serviceyrken. Nordafrikas länder kan räkna med associationsavtal som sannolikt leder till upptagande i EU – och därmed förverkligas tesen om ett framtida Eurasia där de unga folkrika länderna i det ”vita Afrika” tillsammans med redan inflyttade landsmän och trosfränder i grunden omstöper det vi kallade Europa. Afrika är den kontinent som sist kommer att vända sin befolkningsökning till ”steady state”.

    SD:s politik gentemot EU är avvisande. Man önskar ett nationernas Europa. Exakt hur det skall se ut är inte helt lätt att säga. Vad vi kan vara säkra på är att EU kommit för att stanna. En beskrivning av det framtida Europa och hur detta Europa skall hantera sin styrka, den historiska dynamik som byggts på samverkande och självständiga centra där nytt utvecklats, och var Europas yttre gränser till slut skall proklameras är grundritningen. Sätt arkitekterna i arbete!

  4. Tore skriver:

    Försvarssamarbete länderna i Skandinavien, inkusive Island. Samma materiell och
    samma ideologi har nu planlagts. Varför då blanda in EU, annat än ”Ja till global sam-
    verkan, Nej till en EuropaUnion, Ja till Europas mångfald, Nej, till dess likriktning, Ja,
    till välfärd, Nej, tillbyråkrati, Ja, till demokrati, Nej till elitstyre. EU är redan världens
    största korrumpta stat!…

  5. Frans Johansson skriver:

    Nisse berättade på nyheterna att han önskade att två personer tog över partiledarrollen! ”En som drar åt höger och en som drar åt vänster” var tydligen det blivande segerkonceptet. Tillåt mig småle och tacka för att vi har en konkurrent mindre till europaparlamentsvalet!

  6. Kvalle i Mossatresk skriver:

    ”Än slank han hit, och än slank han dit, och än slank han ner i diket.”

    Kul att Lundgren finner taktiken ur Alice Tegner och andras visskatter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: