Sverige kan bli en liten stormakt i energipolitiken

Sverige har alla möjligheter i värden att bli en ledande nation i export av elenergi.

t0704.jpgDet jag syftar på är naturligtvis kärnkraft. Den folkliga viljan verkar redan ha infunnit sig, åtminstone för att bygga nya kärnkraftverk för inhemsk produktion, men kanske kan det till och med bli aktuellt med export i större skala om den politiska viljan infinner sig.

Alarmen med växthusgasen koldioxid ger jag personligen inte mycket för, men det är ett utmärkt tillfälle att återigen börja debattera kärnkraften. Miljöpartiklarna tillsammans med PK-eliten har ju gjort en rejäl tankevurpa genom att vilja begränsa användandet av både fossila bränslen och kärnkraft! Det är sannolikt omöjligt att få folkligt stöd för en betydande neddragning av den totala energiförbrukningen, då det i allt för stor utsträckning påverkar den enskilda medborgaren.  Inte minst en förbehållslös diskussion mellan olika parter välkomnas stort, och politikerna får gärna hålla sig någorlunda passiva tills forskarna sagt sitt.

Jag kan inte säga att jag är en kärnkraftförespråkare utan att känna viss tveksamhet, utan jag vill som sagt veta mycket mer genom att lyssna på forskarna som kan sin sak. Men några saker som jag vill trycka på redan nu är följande:

  1. Kärnkraftstekniken har utvecklats stort sedan Sverige byggde sina kärnkraftverk. Numera börjar tekniken närma sig att vi kan köra kärnavfallet en gång till för att väsentligt reducera halveringstiden. Moderna reaktorer är dessutom givetvis betydligt effektivare och säkrare än våra gamla upptrimmade 70-talsmaskiner.
  2. Vissa intressegrupper påstår att Sverige kanske har världens rikaste uranfyndigheter. Att bryta och anrika uran är absolut inte problemfritt, men framför allt här vill jag veta mycket mer från forskare och branschkunniga. Rent teoretiskt skulle Sverige kunna göra sig förmögna på export av anrikat uran.
  3. Sverige har en av världens mest stabila berggrunder. Därför lämpar sig Sverige mycket väl för slutförvaring av kärnavfall. Sverige är för övrigt världsledande inom forskningen om just slutförvaring, och enligt denna forskningskår är problemet så att säga löst. Detta öppnar inte minst för en import av kärnavfall från andra länder.

Folkpartiet har aviserat önskemål om fyra nya kärnkraftverk. Personligen vill jag gå mycket längre än så och snarare börja planera för tiotalet nya kärnkraftverk. Och relativt snabbt måste det gå, då andra europeiska länder går mot denna utveckling och möjligheterna till lönsam energiexport således minskar ju längre vi väntar.

Annonser

10 Responses to Sverige kan bli en liten stormakt i energipolitiken

  1. Magnus Andersson skriver:

    Ja, det är helt rätt av ett land som vill behålla en hög nivå på ”know how” att bygga ny kärnkraft och sälja s a s förädlat uran i form av elenergi.

    En högre ”CO2-ren” elförbrukning kommer man aldrig ifrån om vi ska minska fossil energi (vilket skulle minska arabers ekonomiska styrka). Mer järnvägstrafik kräver en ökad elförbrukning. Hybridbilar och elfordon likaså.

    En vinst är naturligtvis, som ni nämner, att man inte behöver bli beroende av andra länders leveranser av el, utan istället kan sälja egen el. Vissa vinster får man nog av ett oberoende samt elexport, men kanske inte så enorma vinster eftersom även andra länder kan skaffa sig ny kärnkraft. En annan viktig fördel med att satsa på detta vore dock att vi skärper vårt teknikkunnande på området och kan exportera egen kärnkraftsteknologi, om vi nu inte dröjer med att satsa på att bygga eget! Värdet av teknikförsprång kan knappast överskattas! (Minns t ex vad en gång Ericssons lilla försprång var värt inom telekom!)

    ”Tankeförbudet”, att man inte fick forska i kärnkraft, togs visst bort 2006, så nu får man hoppas att man släpper på tyglarna i tillståndsgivning. Centerpartiet borde i sin ickekonstruktiva känslomässiga antikärnkraftslinje nöja sig med att beskattningen av uran i diverse avgifter som (sorgligt nog) gör kärnkraftsenergi dyrare finns, och sluta försvara stopp av ny kärnkraft och kalla tillåtande för planekonomi (SIC!) — trots att de själva har planekonomiska energimål när det gäller vindsnurror och rent av vill avskaffa en hel del av miljöprövningen inför byggnad av vindkraft. De verkar vara helnippriga!

    Förändringar jag skulle vilja se i energipolitiken är att man inte ökar bidrag och konkurrensfördelar för vindkraft och bioenergi (dessa har egna miljömässiga problem, är för små för att vara lösningar samt även mycket dyra i de subvensioner som de har) samt tillåter kärnkraftsutbyggnad. I den grad man gör detta minskar energikostnader och gagnas miljön!!!

    Att låsa sig för siffror (Folkpartiet nämnde 4 och ni 10) är dock inte så smart och inte nödvändigt. Folkpartiet nämnde möjligen 4 nya verk med tanke på en ökning i elenergibehov som industrin nämnt och som åtminstone krävs vid nämnda ökning av järnväg och elhybridbilar. Det var inte heller ett krav på byggnad av 4 verk, utan en önskan om tillstånd till _upp till 4 verk_ istället för i dag noll ”bom-stopp”. Märkligt att Centeri-virrhjärnorna kallade det för planekonomi!

    Men gärna tillstånd för _upp till 10 verk_! Den ”planekonomi” som mäjligen kan ingå i detta är att utbildningspolitiskt inte snåla med anslag till tekniska institutioner som utbildar kärnkraftstekniker.

  2. bbeccy skriver:

    Jag håller med dig om det mesta. Varför har man dock inte en ny folkomröstning om detta?

  3. Stor Johan skriver:

    Det finns bara en väg för tillfället och inom åskådlig tid och det är kärnkraften.
    Visst vore det bra om vi kunde exportera el, men trenden är den att varje land försöker göra sig självförsörjande i strävan att komma ur ett beroende läge.
    Frankrike kan idag förse hela Tyskland och England med el ifrån sina kärnkraftverk men ingen av dem är villig till att köpa.
    Om vi däremot kunde exportera uran så blev i en stor aktör i framtiden då hela EU lutar åt kärnkraft.
    Expertis säger vad anslagen ger vid, men ok låt oss vara ense om att uran och kärnkraften är farlig för det är den men vad har oljan skapat och fortsatt gör?
    Allt är farligt, elden med, den pessimistiske satt redan i grottan o ylade om att gudarna vredgas och världen går i aska, de optimistiska gjorde att grottan i dag står tom.

  4. Robert Boström skriver:

    Sverige skulle kunna tjäna oerhörda summor på att bygga nya, fräscha kärnkraftverk. Inte minst genom att våran egen elförsörjning skulle fixas ”lätt som en plätt”, men också genom export till övriga Europa.

  5. Emile skriver:

    Skulle du vilja att det skedde uranbrytning i den kommun du bor? Om det inte finns uran där, skulle du kunna tänka dig att bo i en kommun där uranbrytning sker? Om inte, så bör du inte vara för ett större antal kärnkraftverk i Sverige!

  6. Stor Johan skriver:

    Emile:
    De är alltid lätt att föra fram de negativa aspekterna.
    Sverige är historiskt ett föregångsland vad gäller tekniska lösningar med humanitet och säkerhet som ledstjärna.
    Vi har kompetens och vi om några kan skapa en sund uranbrytning, den skulle kunna generera nya utmaningar åt akademikerna och jobb!

  7. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Vi har brist på elkraft, vilket en gammeldags kall vinter hade visat, samt en situation där fyra jättar på marknaden dikterar priset. Genom inkoppling på det europeiska elnätet får kontinentens högre priser genomslag härhemma. Den elslukande tunga industrin har länge krävt lägre priser, bl. a. genom att ny kapacitet tas i anspråk, men politikerna har inte reagerat. Eftersom de skyddade älvarna inte är politiskt möjliga att utbygga är det kärnkraft det är frågan om.

    SCA har i samarbete med ett norskt energibolag börjat planera för ett större antal vindkraftverk på egen mark som skulle göra bolaget i princip självförsörjande på el. Andra följer efter. Man planerar helt nya fabriker som tar till vara den mesta energin vid framställning av t. ex. massa.

    Tyvärr är vindkraftverk inte driftsäkra. Växellådan går ofta sönder. Det blir också en mängd ledningar och uhållsvägar som naggar skogsproduktionen i kanten. I fjällen och vid kusten blir lokala opinioner störda.

    Utländska bolag, oftast, letar uranförekomster i norra Sverige. Frågan är vad EU kan ha för synpunkter på de stora förekomster av kärnbränsle som slumrar i svensk jord? ”Solidaritet” kan bli ledstjärnan i ett krav på att den skall exploateras. Ett problem är att markägaren är styvmoderligt behandlad – ett socialdemokratiskt påfund som Fredrik knappast tänker ändra på. Ett större problem än slutförvaring av radioaktivt avfall är brytningen av uranet. Få lokalbefolkningar kommer att hälsa uranbrytning i sin närhet med glädje. Men kan man i Tyskland flytta hela byar inkluderat de sedan länge döda för att Vattenfall skall kunna plocka upp brunkolet lär det väl gå att komma överens med fåtaliga norrlänningar. Sverige har i alla händelser det bättre förspänt än de flesta vad gäller mängden energi som inte är baserad på olja, kol eller gas.

  8. Frans Johansson skriver:

    Emelie igen: Om det är ok så byter jag ordet ”bryter” mot ”anrikar” i din frågeställning eftersom det är den processen som medför de stora riskerna.

    Din fråga är helt klart befogad. Svaret är faktiskt ja, det kan jag tänka mig! Radioaktivitet går trots allt att mäta och blir strålningen för hög får man helt enkelt evakuera. Dock är det knappast lämpligt att börja anrika uran på en anläggning nära en större stad då jag, liksom alla andra boende där, kommer att kräva ersättning av staten m.fl. för de personliga förlusterna om olyckan skulle vara framme. Därför måste sådant ske på glesbebyggt område.

  9. Magnus Andersson skriver:

    Kvalle: ”Vi har brist på elkraft, vilket en gammeldags kall vinter hade visat, samt en situation där fyra jättar på marknaden dikterar priset. Genom inkoppling på det europeiska elnätet får kontinentens högre priser genomslag härhemma.”

    Eh? I en konkurrenssituation måste man sälja till lägsta pris. Om det råder oligopol är en sak, men risekn för det minskar genom att koppla in sig på Europas nät. Genom att inte koppla in skulle vi heller inte sälja överskottsenergi till höga priser som föreslås i denna artikel.

    Ditt förslag att minska elpriset genom att stoppa elhandel mellan länder var det dummaste jag sett på länge. Din inställning får mig att tänka på nidbilden av Sverigedemokraten som en okunnig typ som helt önskar isolera Sverige. Även din mening ”Utländska bolag, oftast, letar uranförekomster i norra Sverige.” utstrålar din aversion mot det ”utländska”. 🙂 På vilket sätt du menar att markägaren är styvmoderligt behandlad framgår inte, men det intresserar mig inte vad du anser. I lagstiftningen för den energikälla du gillar, vindkraft, görs undantag som just missgynnar markägare. Att det förekomemr vid gruvbrytning känner jag inte till.

    För övrigt kan det – alldeles utan att ha med det jag just kommentarade att göra – vara intressant information att kol är de billigare sätten att producera. Vattenkraft (särskilt gammal avskriven) billigast, men kärnkraft är också en billig energikällla.

    När det är underskott på el bestämmer den dyraste extrainsatta produktionen spot-priserna, men det behöver ju inte vara priset konsumenten betalar.

  10. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Kvalle har INTE föreslagit att elhandeln mellan länder skall stoppas. Han har blott påpekat att priset på el nere på kontinenten var högre än i Sverige. Om man då sammankopplar vårt nät med deras säljer naturligtvis de svenska producenterna dit där de får bäst betalt, vilket höjer svenska elkonsumenters pris mot Centraleuropeisk nivå. Förhållandet kan vara intressant att påpeka även om slutsatsen inte nödvändigtvis blir att vi klipper tråden vid Smygehuk.
    Det är en allmän mening att elmarknadens avreglering har starkt gynnat de få storproducenterna och inte i någon särskild omfattning kunderna. Svensk elslukande industri klagar bittert över det stigande elpriset utan något gehör från riksdagen. Rottneros har aviserat flytt av viss massaproduktion till Sydafrika pga. det höga och stigande elpriset.
    Det bästa sättet att sätta press nedåt på elpriset är ökad produktion. Det måste då handla om kärnkraftsanläggningar. Över det ligger politikernas döda hand. Enligt lagen om tillgång och efterfrågan förblir då elpriset högt.
    I det låsta läget sätter skogsindustrin upp vindsnurror på egen mark för att småningom bli självförsörjande och därigenom komma undan monpolisternas överpriser och ev. kommande elbrist i Europa som ytterligare driver upp priset. Naturligtvis ingår energisnålare processer också i bilden.
    Markägare i Sverige har i ett internationellt perspektiv en särskilt svag ställning när det gäller intrång och ersättning för det som plockas ut från dennes mark. I princip tillhör det som ligger 30 cm under marknivån staten. Men sossarna stödde alltid statens och storbolagens rätt gentemot enskilda. I gamla filmer ser vi hur markägare i USA gläder sig över att det påträffats olja på deras mark, vilket innebar stora inkomster. I Sverige är det ingen höjdare om Boliden hittar guld på ens mark, även om en lagändring nyligen ger några korvören. ”Staten och kapitalet”, som de sjöng -68.

    Visserligen talar vi uran här, men när Magnus Andersson finner utstrålning i en text som blott påpekar ett faktum, avspeglar det mest hans egen inställning till ett förhållande. Självklart vore det bäst om svenska företag bröt uran, guld och andra nyttigheter ur svensk jord. Varför skulle annars Norge och andra oljenationer föredra att behålla makten över sin olja och gas? Ibland saknas kompetens eller ekonomi för utvinning och då kan multinationella företag komma ifråga. Trevligt om bolagsvinsten stannade i Sverige? I den omskrutna svenska musikindustin hamnar vinsten i de främmande bolagens fickor efter det att de köpt upp de små svenska. Är det bäst så? Inte! Men småbolagsägarna har fått guld i fickan. Men det är förstås en fri marknad.

    Kolet är visst det billigaste sättet att producera energi om landet har råvaran. Men ur klimatsynpunkt är det en förbannelse att Kina för sin utveckling är beroende av den varan. Kärnkraft är alternativet. Tyskland har samma problem. Och när Sverige måste köpa el under kalla vinterperioder tack vare politikernas beslutsångest är det kol- eller oljebaserad energi vi använder. Dyr dessutom! Och enligt den märkliga marknaden bestäms priset av den sista dyrt inköpta skvätten energi. Energimarknaden är minst lika nyckfull och ologisk(!) som aktiebörserna. Vill vi vara beroende av sådant?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: