Är det skillnad på integration och assimilering?

svenska-fans.jpg

Integration har blivit ett begrepp som används i många olika sammanhang utan att de det ges någon förklaring till vad det innebär. I propositionen 1997/98:16, Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik, konstateras att begreppen integration och mångkultur getts ett antal olika innebörder men att integration kan användas som en motsats till assimilation.  
 
Assimilering var den politik som fördes fram till tidigt 1970-tal i Sverige och som innebar att människor som invandrat till Sverige skulle anpassa sig, ta seden dit de kommit, och bli en del av svenskheten. (1997/98:16). På grundval av prop. 1975:26, bet. 1975:InU6, rskr.
1975:160 lades grunden till att omvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle där
invandrarnas kulturella och språkliga bakgrund skulle främjas.
 
Assimilering, där invandrarna anpassar sig till det svenska, skiljer sig markant från integration som innebär att svenskarna i lika hög grad ska anpassa sig till invandrarna. ( http://www.immi.se/alfa/)
 
I propositionen 1997/98:16, Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik skrivs det att ”i ett samhälle med etnisk och kulturell mångfald bör människor komplettera varandra och ömsesidigt bidra med sin kompetens och livserfarenhet för att den potential som finns i mångfalden skall frigöras och komma till användning.”
 
Grundfrågan vad som är skillnaden i de olika begreppen kan sammanfattas i vilken grad och på vilka områden ett samhälle kräver homogenitet – till exempel grundat i gemensamt språk, gemensam historia, eller det numera rätt populära, gemensamma värderingar – för att fungera.
Assimilation bygger på homogenitet – i ett gemensamt språk, gemensam historia och värderingar vilket integration inte kräver. Med andra ord kan man säga att begreppet assimilering beskriver identitetsförändringar medan begreppet integration är ett uttryck för samhälleliga förändringar.
Samtliga riksdagspartier är integrationsförespråkare och hyllar det mångkulturella till skillnad från sverigedemokraterna som står för en assimilationspolitik. Sverigedemokraterna menar att samhället behöver en gemensam värdegrund där invandrarna anpassar sig det svenska, kvinnans och barnens rättigheter och våra seder. Vi svenskar kan ta till oss olika saker ur invandrarnas kultur som vi gillar, mat och dryck t.ex. Men det är viktigare att invandrare lär känna vårt samhälle, våra kulturmönster, referensramar och framförallt vårt språk.
 

Annonser

11 Responses to Är det skillnad på integration och assimilering?

  1. Mia skriver:

    ”…… där invandrarna anpassar sig det svenska, kvinnans och barnens rättigheter …..”

    Tack för den biten. Den är jätteviktig.

  2. Skånepåg skriver:

    I Kalmar har vi ett kommunalråd Birgitta Effström (s) som så fort hon får chansen, påtalar att svenskarna har lika stor skyldighet att anpassa sig som invandrarna har.

    Jag har aldrig förstått varför jag skall göra detta, eftersom innebörden av detta är detsamma som att jag skall anpassa mig på samma sätt som då länder (t.ex. de baltiska staterna) blev ockuperade.

    Varför har Sveriges politiker aldrig låtit folkomrösta om denna för svenska folket så livsviktiga fråga? Självklara frågor som högeromläggning och kärnkraft ”vågar” man tillåta, medan frågor som rör Sveriges existens som en nation tar man med en ”klackspark”!

  3. Stor Johan skriver:

    Skånepåg, intressant det där med Birgitta Effströms utalande.
    Det syftar vad jag förstår på integration (samverkan i en gemensam funktion) om vi erbjuder åtgärder för att bättre hjälpa människor in i det verkligt svenska så ser jag det som integration.
    Etablisemanget ser det som att vi skall vara som dem i någon form av
    50/50 utbyte. Det är ju rent omöjligt då starkast alltid vinner, starkast idag är invandrarna, de har media och hela det politiska etablisemanget till stöd, de har sina egna organisationer med enormt starka band, egna skolor och nu de flesta fall det totalitärt utövande Islam.
    Vår kultur är redan USARABLATINO men det rör inte sosse adeln som lever långt ifrån detta i segregerade villaområden och hus på landet.

  4. Peter skriver:

    Stor Johan, du menar:

    Göran Person han köpte en bonnagård hi haj hi haj ho,
    han visste vad han gjorde, denna påg hi haj hi haj ho…

  5. Mange skriver:

    En bra post, men lite definitionsfunderingar:

    Jag håller med om att man bör behandla begreppen som här beskrivs, men man kan också se det som att man fram till 70-talet integrerade invandrare i Sverige genom assimilation.

    Betydelsen av ordet integration är ju ingåendet i en enhet, och därför borde man nog för klarhets skull säga att invandrare/flyktingar (de flera tusentals legitima vi alltid kommer att ha och inte ska stoppa, inte dagens hundratusental) ska integreras i det svenska samhället genom att anpassa sig till det; dvs assimilering. Motsatsen till detta är ju den mångkulturella ideologin, där majoritetsgruppen ska anpassa sig och — eftersom deras (vårat) flertal av någon anledning ger dem (oss) en lägre moralisk status — helst mer än den invandrade minoritetsgruppen.

    Man det är nog viktigt att i dagens diskussoin aldrig använda ordet integration utan att tydligt ange att man avser att assimilation ska ske. Detta eftersom multikulturideologin äger problemformuleringsprivilegiet; = är aktuell diskurs.

    Mycket tugg med fina ord… 😉 (…men min poäng är nog, att ibland dyker ordet integration upp där det har en relevans. T ex att någon frågar hur integrationen av invandrare ska ske vid den låga invandrning som S önskar. Då blir det knstigt (och faktiskt språkligt fel) om man svarar att vi inte ska ha en integration, dvs att invandrare inte ska integreras i Sverige, utan assimilation. Bättre är väl då att förklara att människor ska integreras genom assimilation, annars får man nog en replik att SD inte anser att invandrare/flyktingar överhuvudtaget bör integreras/bli svenskar.)

    Begreppsaparaten i det här är nog inte riktigt bra, och den är som sagt nedsmutsad av nuvarande mångkulturalistiska diskurs.

  6. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Integration och assimilering är en tvåstegsraket. Om Kvalle flyttar till Kina, skaffar jobb och bostad då är han integrerad. Han fungerar väl i deras samhälle. Men han tänker fortfarande som en svensk, svensk mat, kultur, religion och ser ut som en svensk. Han är inte assimilerad.

    Om Kvalle så småningom börjar tänka som en kines, anta deras vanor, kultur, språk, se deras historia som sin etc., då är han i sanning assimilerad. Rent etniskt kommer han naturligtvis så länge han lever att vara svensk, men kulturellt och ”andligt” kan han mycket väl bli kines. Det har visat sig att en del invandrare blivit större patrioter än urbefolkningen självt för att visa att de hör nationen till. Några säger att det kan ta tre generationer innan vissa invandrare fullt och fast blir t. ex. svenskar. Men svenskar blir de med tiden.

    Var finns då haken? Väl sammanhållna grupper, t. ex kring en religion, som medvetet motverkar den naturliga processen att bli en del av värdfolket, kan bli kvar som främmande grupper i helheten. En balkanisering eller libanonisering kan i värsta fall bli fallet. Eller som Canada där det franska och anglosaxiska står mot varandra. Eller Californien där det latinska genom stor invandring söderifrån utmanar det anglosaxiska. Mängden av det främmande avgör ifall en assimilering alls är möjlig, eller om värdfolket uppslukas i högre eller lägre grad av det främmande. Men då människan i sina gener tycks ha driften att ingå i flockar av sina likar innebär det oftast en fragmentisering av en nation eller bosättningsområde. Ett fragmentiserat storrum (typ Europa) är mera lättstyrt av en stark centralmakt (Bryssel) än folk med egna regeringar och egen (kollektiv) vilja. Någon som anar en konspiration? Nja, det handlar främt om självförakt och dumhet.

  7. Patrik (sd) skriver:

    Enligt SAOB:
    ”Integration”, verb-form: ”Integrera” = Sammanförande av skilda delar till ett helt.

    Jag vet inte om den danska motsvarigheten till SAOB ger begreppet en något annorlunda betydelse, men i praktiken betyder det inte samma sak i Danmark som i Sverige, när begreppet används inom invandringspolitiken. Jag har märkt att danskarna inkl. deras politiker, när de talar om integration, menar ungefär samma sak som vi sverigedemokrater menar när vi talar om assimilering.

    I Danmark är invandrarnas anpassning till den danska samhället en självklarhet, och den som till äventyrs kläcker ur sig att danskarna minsann är skyldiga att också anpassa sig efter invandrarna, har diskvalificerat sig i alla läger, utom möjligen hos yttervänsterpartiet Enhedslisten och det reaktionära Kristendemokraterna (båda micropartier procentuellt mindre än Sd).

    Danskarna menar med ”integration” att invandrarna skall sammanföras med den danska helheten, inte att invandrare och danskar ska smälta samman till en multikulturell, identitetslös soppa. Bli därför inte chockad, den som skulle höra Dansk Folkeparti betona vikten av att ”integrationspolitiken måste fungera”. Översatt till svenska betyder det i stort sett detsamma som att de vill att assimileringsspolitiken måste fungera.

  8. Tobbe skriver:

    Här har vi själva grunden till varför SD:s betydelse är så oerhört stor för vår framtid. Allt snack om att ”makten utgår från folket” och ”förtroendevalda representerar sina väljare” är bara förbannad lögn idag. Vi HAR en liten ”elit” som styr detta samhälle, ofta rakt i motsatts till vanligt folks vilja. Denna ”elit” äger ett minst lika stort förakt för sina undersåtas tankar och åsikter som någon tidigare kung eller adel. Hade dessa översittare ändå ägt någon respekt föe demokratins spelregler hade de inte använt sådana oerhört låga metoder mot de motståndare som dyker upp. Ta det här med mångkultur till exempel, ett projekt som aldrig har ägt en rimlig förankring hos folket: nu är vi ändå där, eftersom ”eliten” avfärdade folkets skepsis som brist på intelligens och tvingade fram det som ”statsreligion” ialla fall. I sanning trolöshet mot huvudman! Eller denna vansinniga tanke om ”ömsesidig anpassning”, också en pådyvling som skett helt opåkallat och som sänder fruktansvärda signaler. Vi svenskar är alltså tvungna att släppa in idiotiska mängder nya medborgare. Uppenbarligen, eftersom alla riksdagspartier är överens och meningsmotståndare jagas som ohyra. Därefter är vi tvugna att försörja flertalet av dessa nya på livstid och dessutom ändra vårt land till att passa fullständigt främmande kulturer och åsikter. Då undrar jag blott, har svensken överhuvudtaget något att säga till om i sitt egna land. Om sina barns framtid? Om sin kultur och sin frihet? I en demokrati hade vi haft det. Nu ligger makten hos ett gäng överförmyndare som inte kunnat visa mindre intresse för de livegnas bästa.

  9. Skånepåg skriver:

    > Tobbe

    Såg en intervju någon gång i våras med en kvinnlig riksdagsledamot. Minns inte vilken det var.

    Människan hade mage att säga något i stil med följande: ”i och med att jag är folkvald har jag även fått rätten att utöva ett ledarskap!” D.v.s. jag bryr mig inte ett f-b dugg längre om att ni har valt mig på det jag har sagt i valrörelsen. Nu tänker jag göra som jag själv vill utan att behöva ta hänsyn till några ”korkade” väljare, som inte begriper sitt eget bästa.

    Hur har det kunnat bli på det här viset i vårt fosterland, att vi släppt fram denna kategori av människor att stryra över våra liv?

  10. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Problemet ligger i att riksdagsledamöterna blir tillsatta av sina organisationer, inte valda av väljarna. De är helt beroende av sina organisationer och känner lojalitet blott mot dem. Det är själva grunden till skillnaden i åsikter och värderingar mellan folkets s. k. representanter och folket självt.

    Riksdagspartierna, i realiteten förstatligade, äger alla de nödvändiga resurserna för att driva systemet framåt över tiden. Väljarna har att lägga sin röst på ett kotteri ur makteliten eller bara se på när apparaten rullar vidare. Givetvis utgör folket ett latent hot mot makteliten varför denna hela tiden måste bevaka stämningar i folkdjupet och förhålla sig till dessa. När ett avvikande element som Ny Demokrati eller sd vill bestrida maktmonopolet blir genast svaret ett hänsynslöst försvar av reviret. Socialdemokraterna som växt ihop med statsapparaten har en speciell historia av laglös hänsynslöshet mot dem som inte anpassar sig. Det kan sd komma att i än högre grad få erfara inför 2010 års val. Sverige är en auktoritär demokrati där avvikande meningar inte tolereras.

  11. Tobbe skriver:

    -Skånepåg & Kvalle i mossatresk

    Det är väl det man så småningom har insett, politik handlar bara om att skaffa mandat. Ljug, muta, hota eller ingå ”karteller” för när väl valet är över kör du och dina likar ändå ert eget race. Mycket har skett i ”skymundan” men ju mer SD pressar på desto mer skamligheter kommer fram i ljuset. Vem minns inte några moderaters förslag om möjligheten att utlysa nyval i kommuner om ett valresultat blev sådant att ”vågmästarpartier” försvårade den traditionella blockpolitiken? Hårresande! I praktiken betyder ju detta att inget nytt parti kan etablera sig utan välsignelse av de redan sittande. Vilket i sig skulle göra nya partier överflödiga eftersom dessa vore tvungna att svära trohet mot de etablerades åsikter för att få komma in.

    Jag drar mig f ö till minnes en sossepolitiker, jag tror det var Malm men är inte säker, som kläckte något intressant i en morgonsoffa. Han menade att det handlade om att ”vaccinera” väljarna mot SD:s åsikter, men att det ändå ” alltid skulle finnas några idioter som röstade på dem ändå.”

    Här har vi alltså ytterligare en ”folkvald” som är fullständigt vilse i sin uppgift. Vaccinera? Det är fanimej inte hans uppgift som politiker att tala om för oss vad vi skall tycka, vi ska berätta för honom vad han skall göra. Att vara folkvald är ett av de tyngsta ansvarsuppdragen, att låta sina personliga åsikter styra före sina mångtusentals uppdragsgivare är hutlöst! Kan du inte förlika dig med deras åsikter skall du heller inte företräda dem, du kan för fan inte bara stjäla deras politiska maktför ett ”gott syfte”!

    Just metodiken ”vaccinera mot åsikter” får mig närmast att tänka på klassiska kommunistregimer, där demokratikämpar och förespråkare för mänskliga rättigheter stämplades som ”folkets fiender” per automatik. Naturligtvis horribelt, men ett ganska effektivt sätt att åtminstone för en tid ”vaccinera” fåren, förlåt folken mot alla oönskade idéer som dessa EGENTLIGEN ville förmedla.

    Man blir spyfärdig men samtidigt oändligt tacksam att SD faktiskt växt sig starkare genom motståndarnas fulspel. GO GO GO!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: