Per Albin, politiken och sverigedemokraterna

Tidig sverigedemokrat?Enighet ger styrka och samling ger kraft, kiv och splittring ha alltid försvagat och komma alltid att försvaga. En verkligt stark politik kan endast uppnås genom en ening av de stridande viljorna och genom en samling av de många till samarbete och gemensam strävan. Detta gäller arbetarrörelsen och det gäller i icke mindre grad hela samhället.

Samhället måste ha kontroll, som ser till att denna privata företagsamhet verkligen tjänar sina syften att åstadkomma god folkförsörjning, Utan sådan kontroll kan effekten av våra ansträngningar äventyras. Staten subventionerar, staten lämnar lån. Den privata företagsamheten blomstrar. Men om staten icke bryr sig om hur den blomstringen utvecklar sig, så inträffar en katastrof. Massor av människor bli arbetslösa, hela samhällen bli ödelagda, därför att det inte varit tillräckligt förtänksamhet i den privat verksamhet, icke tillräcklig social syn, icke tillräcklig hänsyn till det stora samhällsintresset, utan huvudsakligen ett intresse av att taga ut mesta möjliga vinst. […] Det är här, som ramen för de borgerligas politik är för snäv. De borgerliga våga inte i sin bundenhet av dogmen om den fria företagsamhetens allena frälsande tänka sig en kombination, där friheten för det privata initiativet ramas in av en samhällelig kontroll.

Per Albin Hansson

Anders Isakssons bok ”Per Albin” är en bok skriven med djupt allvar, den är tillförlitlig och nyanserad, nästan besatt detaljrik i dokumentationen. Boken är som en akademisk avhandling av bästa kvalitet och tillika läsvänlig. Boken är dessutom en uppmaning till oss alla att studera historien, att kritiskt granska vad som där är oacceptabelt och vad som kan vara värt att föra vidare. Det finns en konservativ och nationalistisk syn på vår tid på jorden som löper som en röd tråd genom boken.

Det finns en enorm diskrepans mellan vår tids härskande socialdemokratiska partiideologer som vill förbättra hela världen, och Per Albin som uteslutande såg det som sin uppgift att tjäna hela det svenska folkets intressen. Per Albin talade ofta om vikten av ett gott folkhem och sin strävan efter att ständigt förbättra för varje svensk medborgare.

Vi ha målmedvetet och framgångsrikt strävat efter att göra den svenska folkfamiljen till ett andligt och fysiskt släkte i ett fritt och gott hem.

Anders Isaksson belyser också på ett föredömligt vis hur Per Albins politik syftade till att upphöja det vanliga folket, till att bli ”en adel i sitt eget rike”, alla de hundratusentals arbetare, småbönder, tjänstemän, bud o.s.v., som sammanfattades i den gemenskap som enligt ett valplakat var ”Vi som bygger landet”. Isaksson påpekar att i sina strävanden för att skapa ett folkhem av nationen hade Per Albin samma grundläggande syn som konservativa, exempelvis professor Rudolf Kjellén. Per Albin förenade det socialdemokratiska med det nationalistiska och det konservativa tänkandet i en syntes där Sverige var ett hem för alla svenskar. Hemmet som politisk metafor ersatte klassbegreppet och svenskheten var inte blodets gemenskap utan något historiskt erövrat.

Per Albin Hansson uttalade sig aldrig på något vis antisemitiskt eller rasbiologiskt utan hans nationalism var en flaggans, välståndets och familjens nationalism. Välfärdssamhället, folkhemmet, kunde endast förverkligas i ett land bakom säkra gränser, utan den globala, ideologiska egocentricitet som växte fram efter 1945, och som konsoliderades under Olof Palme. Per Albin talade vid svenska flaggans dag den 6 juni 1941 och använde ett nationalistiskt talspråk.

Anledningen är inte svår att finna. Den ligger helt enkelt i den djupa fosterlandskänsla, som lever i vårt folk, som bär oss över motgångar och svårigheter, som skänker oss tillförsikt och mod. Värmda av denna känsla kunna vi även idag se med förtröstan framåt och låta vår blågula fana fladdra för sommarens vindar som ett tecken på svenskmannatro, svenskmannavilja och svenskmannakraft.

Talande för det paradigmskifte som skett i hela det moraliska klimatet är också socialdemokraternas sätt att förhålla sig till den yttersta vänsterflygeln; Per Albin såg kommunisterna som en våldsromantisk femte kolonn, direkt onda, bedrägliga människor, som han inte kunde ha något att göra med. Per Albin ville lika lite ha att göra kommunisterna som han ville ha att göra med nazisterna. Både rörelserna var ideologiskt onationella och odemokratiska vilket Per Albin tog avstånd ifrån. Annars var Per Albin en pragmatisk politiker mer än han var en ideologisk sådan. Demokratin var förbundet med nationalismen och viljan att vilja göra uppoffringar för varandra, med gemensamt ansvar för det allmänna. Personligt ansvar och ömsesidiga åtaganden var en del av det demokratiska samhället. Per Albin själv symboliserade mer än någon annan den konsekventa politik och ideologi som förmedlade trygghet, omtanke, uppriktighet, anspråkslöshet och förmedlade svenskhet och demokratiska traditioner.

I ett tal vid remissdebatten 1935 lät det så här:

För min del är detta icke vägen till socialismen. Det är en väg till en bättre ordning inom samhället. Om den bättre ordningen får socialistisk eller annan etikett, bekymrar mig inte så mycket, om bara den ordningen innebär, att människorna ha trygghet och en god utkomst. Det målet är så viktigt att jag för min del är beredd att samarbeta med alla av olika åskådning, som vilja arbeta för detta icke enbart socialistiska utan demokratiska mål.

Det yttersta målet för Per Albin Hansson var att få oss alla att komma rimligt överens. Demokratin var ett medel att nå nationell enighet. Genom bildningens demokratisering och välståndets fördelning skulle fler och fler bli ansvariga medborgare, vilka hade överblick, kunskaper, retorisk kompetens och förmåga att offra de egna kortsiktiga intressena för helhetens och den nationella sammanhållningens skull.

Anledningen är inte svår att finna. Den ligger helt enkelt i den djupa fosterlandskänsla, som lever i vårt folk, som bär oss över motgångar och svårigheter, som skänker oss tillförsikt och mod. Värmda av denna känsla kunna vi även idag se med förtröstan framåt och låta vår blågula fana fladdra för sommarens vindar som ett tecken på svenskmannatro, svenskmannavilja och svenskmannakraft.

Detta citat är hämtat ur Per Albin Hanssons tal den 6 juni 1941, där han här förklarar grunden till folkets förmåga till sammanhållning. Denne man var socialdemokratins ordförande i över tjugo år och vår statsminister i nästan femton år, tills den dag han avled den 5 oktober 1946. När man studerar en personlighet som denna, fylls man av varma känslor, samtidigt som dessa snabbt svalnar när man tänker på våra moderna regeringsherrar. Per Albin lyssnade verkligen till folket, för han kände att han var en del av dem. En del av den organism som ständigt stod i förändring och som han levde för att trygga och hålla ihop i en drägligare tillvaro. Denna organism, folket och landet, ville han frambringa till ett starkt, stolt och enat släkte. Han sade:

Vi ha målmedvetet och framgångsrikt strävat efter att göra den svenska folkfamiljen till ett andligt och fysiskt släkte i ett fritt och gott hem.

Han talade ofta om vikten av ett gott folkhem. Strävan efter att ständigt förbättra för varje svensk medborgare. Gemenskap i samhället måste då existera på högsta grad, den starke hjälper den svage och den rike hjälper den fattige. Sverige framför allt kunde man höra honom säga. Detta framhävde hans djupa fosterlandskänsla och känsla för folket, vilka han ansåg vara två delar av samma sak. Landet är inte utan samma folk och folket är inte utan samma land. Per Albin ville ha ett socialt rättvist samhälle, inte bara demokratiskt utan även ekonomiskt. Detta innebar inga orimliga löneklyftor. Vad säger att soparen gör så mycket mindre nytta än banktjänstemannen att denna ska ha många gånger högre lön. Undrar vad Per Albin hade sagt om de redan överflödigt rikas fallskärmsavtal och regeringsmäns orimligt höga löner. Men det var inte längtan att föra fram ett socialistiskt samhälle som drev honom. I ett tal vid remissdabaten 1935 lät det så här:

För min del är detta icke vägen till socialismen. Det är en väg till en bättre ordning inom samhället. Om den bättre ordningen får socialistisk eller annan etikett, bekymrar mig inte så mycket, om bara den ordningen innebär, att människorna ha trygghet och en god utkomst. Det målet är så viktigt att jag för min del är beredd att samarbeta med alla av olika åskådning, som vilja arbeta för detta icke enbart socialistiska utan demokratiska mål.

Denna man var utan tvekan värdig som statsminister. Han såg sin post såsom att hans skyldighet var att ägna all tid åt folkets bästa och inte att göra karriär genom den och på så vis få en bra inkomst. Nej, allmännytta före egennytta. Egoistiskt tänkande var för honom främmande. Detta klasslösa enade och friska samhälle som Per Albin försökte bygga upp, borde vara en strävan för varje svensk medborgare. Endast om prioriteringsskillnaderna försvinner kan folket bli enat och sams. Det är då vi har bäst förutsättningar för en tryggare framtid. En framtid med ett socialt rättvist samhälle. Ett samhälle där alla känns att dem behövs, där ej fåtalets strävan och behov styr och råder. Dessa är ideal som varje sann nationalist borde eftersträva. Om vi nu ser till dagens socialdemokrati, tror du då att Mona Sahlin skulle kunna upprepa föregående citat från Per Albin Hansson? Definitivt inte! Ändå tillhör de samma parti. Hur kan ett parti ha orienterat sig så fel? Vart har all fosterlandskänsla tagit vägen? Varför får man inte längre tala om det svenska folkets bästa? Det nuvarande antinationella tänkandet är fruktansvärt förvirrande och ju mer man orienterar sig i dessa banor, desto snurrigare och inkonsekvent blir det. Låt oss istället blicka framåt i tiden och fortsätta den kamp – som Per Albin var en del av – för folkets bästa, för Sveriges bästa, och sen kan vi ta itu med världens problem och gemensamt lösa dem.

Annonser

16 Responses to Per Albin, politiken och sverigedemokraterna

  1. Stor Johan skriver:

    Jens Leandersson

    Per Albin Hansson var enligt mig inte riktigt så grandios som du ger en bild av.
    Han var emot en upprustning av försvaret vilket lade oss styrkemässigt lägst i Europa i en mycket våldsam tid.
    Att Per Albin sedan ogillade våra inhemska kommunister hängde ihop med att de sågs som avfällingar av Sovjet som också rensade hårdare i sina egna led än vad själva kriget gav i stupade.
    Per Albin lät dessutom kustförsvaret mot öst stå obemannat in i det sista och själva mobiliseringen blev ett dunder fiasko där bl.a de som bemannade kustbatterierna fick stå utan ammunition. Givetvis påkallades Per Albins uppmärksammhet över alla brister och märkliga truppförflyttningar kors o tvärs i obygderna men han fräste av och gjorde sig därefter oanträffbar på semester!

    Sovjet fiende var till en början inte Hitler- tyskland för de hade slutna multilatterala avtal och militärt sammarbete,
    Britterna var fienden.
    Britterna kände till faktum och hade Norge som bas under 30-talet, britterna förväntade sig ett Sovjetiskt anfall via Murmansk tvärs över finnmarkerna i syfte att ivartfall ta norra scandinavien och våra gruvor.
    De allierade lade fram en plan redan före kriget och en förfrågan om att få annektera svenskmark och om stöd för en attack mot Murmansk.
    Per Albin svarade att om en britt går över gränsen så spränger vi gruvorna i Kiruna.

    Resten vet vi, inget militärt stöd ifrån varken de allierade eller axis och det faktum att Hitler räddade Sverige, inte herr Albin, han väntade förmodligen troget på en annan herre.

    Per Albin är för mig urtypen för en sosse!
    En nationalist äter inte ur andra herrars händer, vänskap/sammarbete är dock en annan femma.
    Per Albin Hansson hade inga vänner i väst.

  2. Robert Boström skriver:

    Dagens socialdemokrater borde skämmas för att tillhöra samma parti Per Albin Hansson, en av de starkaste politiker någonsin i svensk historia. Bra skrivet Jens!

  3. z999 skriver:

    Kommunismen har tesen ”av var och en efter förmåga, till var och en efter behov”, kapitalismens motsvarighet är ”till var och en efter förtjänst. Båda systemen förutsätter ett visst kontrollsystem för att kunna fungera. Med fungera menas att det ska gynna landet och inte bara ett fåtal personer. Kapitalismens idé spricker när det betalas ut fallskärmar och löner som inte motsvarar arbetsprestationen.

    Nyliberalismen är det nyare påhittet skapat för att ge lite moralisk fernissa åt att enbart gynna rika människor. Nyliberalismen bygger på att alla människor bara är som enskilda öar utan något som förenar. I det nyliberala samhället så finns det ingen egentlig moralisk mening för fattiga att hålla sig till lagar och förordningar, de är ändå enbart skrivna för att skydda de rika och de rika har man ingen sammankoppling med. Att brottsligheten ökar kraftigt i ett sånt samhälle behöver väl knappast tilläggas.

    Marcus Wallenberg var kanske Sveriges sista kapitalist med ett socialt ansvar för Sverige. Hans devis ”märkas men inte synas” går väldigt mycket på tvärs mot vissa kapitalister idag. Idag talas det om direktörernas girighet, som om deras enda begränsning skulle vara vad dom tillfälligt har för egen moral, och varför ska dom ha någon moral alls? Systemet måste på något sätt vara att det slår hårt mot företaget om det tankas ut oskäliga löner och att detta begränsas av aktieägarna. Ett samhälle där de rika kan tanka ut pengar på det sättet blir väldigt nyckfullt och är mer feodalt än vare sig kapitalistiskt eller nyliberalt.

    Ett citat från Per Albin-
    ”Sverige åt svenskarna, svenskarna åt Sverige”.
    I en modernare tappning kan man säga Bevara Sverige Svenskt.

  4. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Gremlin trouble! ”…märkas men inte synas” skall vara ”verka men inte synas”.

  5. kent skriver:

    bevara sverige svenskt ja vad vill du bevara sverige irakiskt

  6. z999 skriver:

    Ja, det är rätt Kvalle 🙂

  7. z999 skriver:

    Kent, jag vill bevara Sverige svenskt.

    Organisationen Bevara Sverige Svenskt bildades som ett svar på en ansvarslös invandringspolitik under 80-talet. Tanken var att knyta ihop alla som var oppositionella mot invandringspolitiken, felet var att det blev en blandning av folk som på den tiden sa ”jag är inte rasist men…” till renodlade nazister och sen allt däremellan. Organisationen beskylldes för att vara rent nazistiskt, på den tiden så var media allenastyrande eftersom inget internet fanns i Sverige. Många nazister trodde på media och anslöt sig.

  8. Stor Johan skriver:

    Den som läser Noterat här nedan noterar att S starka man i Göteborg nu yppat tongångar som ”inte finns” inom socaldemokratin.
    SSU ordförande har anfört i samma riktning och Sahlin låtsas vara förfärad.
    Det är politik!:-)
    Jag ser nog gärna att SD aktar sig för att vifta med socialdemokratiska ikoner. Reinfeldt sysslar ju med det och han är ju populär.
    En skomakare bör bli vid sin läst, vi har redan en socialdemokrati.
    Jag tror också att majoriteten av väljarkåren känner ungefär så.

  9. z999 skriver:

    Stor Johan:
    ”Jag ser nog gärna att SD aktar sig för att vifta med socialdemokratiska ikoner.”

    Jo, jo. Men det här är väl knappast något övertramp i den riktningen? Reinfeldts övertagande av socialdemokratisk politik är långtifrån något som går att likna vid det som Jens har skrivit här.

  10. Stor Johan skriver:

    z999

    Jag ser vad sossarna sysslar med och vet igenom inblick sedan gammalt hur snacket går när haspeln inte är på.
    De har enlig mig inga skrupler och klär sig som Onkel Tom om saken så kräver, kort sagt de är Fi.
    Då snackar jag om sossar inte väljare.

    Per Albin Hansson var en sosse och vad de säger och vad de tycker är två skilda ting, han var omstridd redan då och sossarna själva lever ju helst i nuet.

    Det kanske SD också borde koncentrera sig på och låta gammalt ligga ifred för det vore synd om SD plötsligt framstod som ett vänsterparti.
    SD ett nytt parti tilltalar mig mera.

  11. z999 skriver:

    Stor Johan:
    ”Det kanske SD också borde koncentrera sig på och låta gammalt ligga ifred för det vore synd om SD plötsligt framstod som ett vänsterparti.
    SD ett nytt parti tilltalar mig mera.”

    Jo, det håller jag med om. Vänstern är ju ganska besudlad även utan invandringspolitiken. Fast det kan vara kul att visa hur tongångarna gick förr i tiden som Jens gör här.

  12. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Det är väl så att sd vill sätta MYTEN om Per Albin och ”det goda hemmet” i kontrast till Mona och hennes multikulturella utsvävningar. Minns att sossarna tonade ner klasskampen och propagandistiskt förespråkade en folkgemenskap omfattande både statare och godsägare. Det låg i tiden och själva begreppet folkhem är oblygt hämtat från Mussolinis Italien.

    Sossarnas försök att återuppliva ett marxistiskt progran togs onådigt emot av väljarna i 1928 års val. Partiprogramsrevisionen 1932 inriktade sig på en pragmatisk och kortsiktig politik och ett adjö till det tidigare marxistiska programet. Det var partistyrelsen, sugen på att regera som körde över partioppinionen ute i landet. Det var viktigt att gå grupper utanför partiet till mötes framför att genomdriva medlemmarnas vilja. Krisbekämpningen för att upphäva lågkonjunkturens verkningar blev att öka statens ingrepp i ekonomin. Som i Italien, Tyskland och USA. Det förutsatte att de stora mellanskikten kunde ges bättre förhållanden och lockas över från borgerligheten. Parollerna flyttades efterhand över från ”klass” till ”folket”, vilket var en förutsättning. Genom Saltsjöbadsavtalet reglerades arbetsmarknaden till ömsesidig nytta för arbetsgivare och de nya politiska herrarna. Och den håller Reinfeldt fast vid när han uttalade stöd för fackets blockad av en salladsbar nyligen. Kriget (WW1)hade visat att ett högt skattetryck var möjligt för militära ändamål. Då borde det vara möjligt även för sociala. På den vägen är vi. Samförståndspolitiken förutsatte även front mot kommunisterna. Både röda och bruna utpekades som osvenska företéelser i kontrast till det eget äktsvenska. Någon som tänker på sd:s retorik idag?

    Det behövs några meter text för att ingående skildra utvecklingen, och det utrymmet står inte till förfogande, men MYTEN om folkhemmet är ett begrepp som sd har politisk nytta av att exploatera. Motsatsen till globalisering och nationalstatens fragmentarisering. Och sossarna har ju själva gjort begreppet heligt. Alltså är det taktiskt och ideologiskt ändamålsenligt att låna glorian.

  13. Stor Johan skriver:

    z999

    Ja det är kul och i för sig nyttigt då många väljare har en mycket dålig historisk påbyggnad.
    Sossarna har ju inte precis vurmat för historia eller riktiga kunskaper över huvudtaget.
    Jag kan ta mig själv, jösses vilka grejjer de tutade i oss i grundskolan på 70-talet, jag kunde mer om Sydamerika än om Sverige och vårt grannskap.

    I högskolan tog jag dock igen och fann en hel del skrivet om den tiden Per Albin satt och annat matnyttigt för en törstande själ.
    Den tidens högstadie litteratur var ju i jämförelse rent vänster populistisk så ”blame me” för gammalt agg som tände till när jag såg Per Albin vilket givetvis inte Jens skall ha för.

  14. Johan Andersson skriver:

    z999: Håller inte med dig om följande citat:

    ”Kapitalismens idé spricker när det betalas ut fallskärmar och löner som inte motsvarar arbetsprestationen.”

    Fallskärmar och löner motsvarar vad ägarna vill ge dem. Om en VD för ett privat företag får 1 miljard i månaden är det ingens sak förutom ägarna och VDn. Det är rent ut sagt löjligt att lägga sig i den saken bara för att du personligen inte tycker de är värda höga löner. De som betalar deras löner verkar dock tycka det och konceptet verkar fungerar eftersom företagen tjänar pengar och fortsätter med höga löner/fallskrämar.

    Det är bara avundsjuka att lägga sig i vad någon framgångsrik person får…usch för sånt.

  15. Johan: ”Fallskärmar och löner motsvarar vad ägarna vill ge dem. Om en VD för ett privat företag får 1 miljard i månaden är det ingens sak förutom ägarna och VDn. Det är rent ut sagt löjligt att lägga sig i den saken bara för att du personligen inte tycker de är värda höga löner. De som betalar deras löner verkar dock tycka det och konceptet verkar fungerar eftersom företagen tjänar pengar och fortsätter med höga löner/fallskrämar.”

    Jag bifaller med ovationer ovanstående kritiska formulering.

  16. z999 skriver:

    Men skärp er. Johan och DFS, det var inte det jag var ute efter utan att aktieägarnas inflytande på företagandet fungerar dåligt i Sverige. Anser ni att det är ok när statliga apotekets VD plockar ut en fallskärm också trots att han inte arbetar under samma förutsättningar som inom den privata sektorn? I allt arbete och företagande så måste naturligtvis drivkraften att tjäna pengar vara vägledande.

    Företag som trustor med Joachim Posener visar väl att det finns en del brister?

    Förtydligande – jag var alltså inte ute efter att sänka lönenivåerna inom de privata företagen, men jag skulle vilja ändra på systemet på börsen med A och B aktier. Om ni är insatta något sånär hur börsen fungerar så kanske ni förstår varför jag vill ändra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: