Historieförfalskningen i Härjedalen

Alla har vi sedan barnsben fått lära oss om de ohyggliga övergrepp som vi svenskar utsatt den samiska minoriteten för. Under århundraden har samerna förföljts, jagats och mördats av blodtörstiga svenskar. Än i dessa dagar fortsätter dessa övergrepp. Men nu är det samernas födslokrok, rennäringen de avskyvärda svenskarna riktar in sig på.  Och kanske stämmer denna beskrivning? Det finns bevisligen mindre smickrande fakta i Sveriges behandling av den samiska minoriteten.  Men när det gäller Härjedalen behöver debatten nyanseras lite.

Det första bevisade exemplet på en samisk bosättning i Härjedalen härrör från 1882. Före detta år finns inga nedtecknade avtal, överenskommelser, noteringar i kyrkböcker eller fornlämningar som styrker något annat. Redan så tidigt som från 1406 finns från Tännäs nedtecknade fastighetsaffärer, som visar på en betydande bosättning av fjällbönder. I Sveriges högst belägna by, Högvålen, bosatte sig den första nybyggaren 1766. Länsstyrelsen i Jämtlands län beskriver byn Högvålen med orden ”uttrycker det tidiga 1900 talets kolonisation i fjällmiljö”. Ovanstående fakta fanns med i markägarnas slutplädering i sedvaneprocessens i både tingsrätt och hovrätt. En beskrivning som rätten fann styrkt. Trots detta försöker svenska staten, med länsstyrelsen i Jämtland som skarprättare, skriva om den svenska historien.

Året var 1889 och fäbodbrukarnas marker i Härjedalen skulle delas upp. Lantmätare for runt i landskapet och fastställde bönders, byars och andra boendes anspråk på mark och betesmarker. De fattiga bönderna hade inga pengar att betala med, varpå större delen av kostnaderna senare betalades i mark. Bland annat nuvarande nationalparken Sonfjällets första 3500 hektar kom i statlig ägo på detta vis. På andra ställen uppstod lapptäcken av privata marker och statliga marker.  Den då enda samiska bosättningen fick på samma sätt berätta vilka marker de använde som renbete. Marker som de också tilldelades .

Några år senare tillskrev den samiska byn den svenska kungen. Man ville ha mer marker för sina renar, sade sig vara missnöjd med uppgörelsen från några år tidigare, trots att man fått alla sina önskemål tillgodosedda. Kungen, som hade liten eller inga kunskaper om situationen i Härjedalen såg då till att så också  skedde.  Kort därefter åkte statens tjänstemän från länsstyrelsen runt i fjällböndernas byar och bosättningar och under hot om expropriation tvångsinköptes stora områden till staten. Samerna erbjöds dessa marker som betesmarker medan bönderna fick bo kvar som arrendatorer, på sina egna marker. Nu, mer än 100 år senare finns nästan inga ättlingar till dessa fjällbönder kvar i trakten. Ytterligare fastigheter har tvångsinlösts. Vid dödsfall har det inträffat att staten inte upplåtit arrendet till barnen, utan marken har sålts till en helt ”annan” befolkningsgrupp, eller helt enkelt tagits i anspråk av staten. Man har i dessa områden mycket svårt att få byggnadslov och det är i stort sett omöjligt att starta upp någon näringsverksamhet. Eftersom gigantiska områden, över 20 % av Härjedalen numera benämns som renbetesområde har samebyarna som enda remissinstanser till rennäringsdelegationen möjlighet att stoppa all näringsverksamhet och bosättning inom området med motiveringen ”avsevärd olägenhet för rennäringen”.

Fram till 1974 fanns inga konflikter mellan markägare med privata marker utanför renbetesområdet, och renägarna. På kort tid mångdubblades antalet renar, och i mitten på 90-talet uppgick antalet i Härjedalen till över 100 000. Renbetet inom renbetesmarkerna räckte inte till varpå renarna strövade in på privata marker.  1992 stämde 600 privata markägare de berörda samebyarna, och 1996 vann man i Svegs tingsrätt. I februari 2002 vann markägarna i Sundsvalls hovrätt, och högsta domstolen meddelade i april 2004 att man inte gav prövningstillstånd. Domen är därmed fastslagen. Renägarna har inte rätt att låta sina renar beta på dessa privata marker. Under de år som gått har länsstyrelsen försökt tvinga markägarna att gå med på ett ofördelaktigt avtal med renskötarna. Inte på något sätt har man från samebyarna försökt följa domslutet, allt med länsstyrelsens goda minne. Nu, i slutet av 2007 börjar man från länsstyrelsen prata om att samebyarna måste slakta ut en del av sitt bestånd. Men med deras förslag kommer samebyarna fortsatt ha avsevärt större bestånd än de redan idag har rätt till. Nu startar man från en del av markägarna upp rena skadeståndsprocesser mot samebyarna. Samtidigt har man från samebyarna gått till EU-domstolen och krävt att få ”nyttja sina sedan urminnes tider” använda renbetesmarker. Den opolitiska organisationen ”nätverket norden” med över 1000 medlemmar, de flesta markägare, har hos EU domstolen begärt och fått intervention, där man ges rätten att försvara markägarna och lägga fram fakta i målet. Man kommer så vit jag förstått dessutom inom EU domstolen starta en skadeståndsprocess mot den svenska statens handlande i ärendet.

Den rättmätiga ursprungsnäringen i Härjedalen, fäbodbruket, är däremot undanskuffat och satt på undantag. I hela landet finns idag ca 2900 de, djurenheter (benämning som jordbruksverket använder.) 1 ko=1 de. 1 ungdjur = 0,6 de . Fäbodbrukarna står för en närproducerad, ekologisk och kulturhistorisk matproduktion som uppskattas, inte minst av turismen. Men svenskt kulturstöd omfattar inte svensk kultur. Det har vi alla fått höra av makthavarna att någon svensk ursprungskultur, ja den existerar inte.

I Sverige har vi idag officiellt 261 000 renar. För varje intjänad krona får rennäringsföretagen också motsvarande 7 kronor i bidrag. Självklart skall vi stödja och behålla samisk kultur i Sverige. Det är en ursprungskultur i vårt land, på samma sätt som den Svenska kulturen är det.  Men för detta behöver vi inte avsätta hundratals miljoner kronor per år. Det är dessutom bara något hundratal samer, av uppskattningsvis 20 000, som försörjer sig på renskötsel. Jag säger som tidningen Expressen, det är dags att samisk kultur stöttas via kulturdepartementet och inte via näringsdepartementet. Rennäringen kommer att finnas kvar även under samma villkor som andra jordbrukare. Det finns trots allt en efterfrågan på marknaden av deras produkter.

Annonser

25 Responses to Historieförfalskningen i Härjedalen

  1. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Av 19000 mer eller mindre assimilerade samer i Sverige är det tusentalet som är engagerade i rendrift. C:a 300 stycken har över 200 renar, som räknas som gränsen för lönsamhet.

    Man skall i sammanhanget inte tala om samer utan om den lilla minoritet, ”lappadeln”, som är egenföretagare i renköttsproduktion och föremål för statens riktade och avgränsade välvilja.

    Just det faktum att samhället skiljer på den lilla minoriteten renägare och den stora majoriteten samer är grunden till den ”polska riksdag” som sametinget permanent förvandlats till. Minoriteten vill försvara sina privilegier, majoriteten vill komma in i stugvärmen.

    Renskötseln är inget specifikt för den samiska kulturen. Den är inte äldre än från 1600-talet. Unga samer vänder sig mot bilden av samer som en jojkande person i kolt, på fjället med renar i bakgrunden. En bild som regeringarna i Stockholm bidrar till. Idag är samer i alla yrken spridda över hela landet, och samisk kultur är något annat än renar. Renägarna har lyckats med konststycket att ta hela den samiska gruppen som gisslan.

    En viktig aspekt är naturpåverkan i rendriften. Idag betar renarna på halva Sveriges yta utan någon tillsyn att tala om. ”Renar och rovdjur går inte ihop” menar renägarna och förutsätter avskjutning av de stora rovdjuren samt kungsörn (!) i fjällregionen. Rena fältslag äger stundom rum då gallhojtande renägare med gevär och skotrar jagar lodjur eller järvar till döds. Med samma inställning hos människorna i Afrika eller Asien vore de stora kattdjuren ett minne blott. Varg kan inte ens förekomma i övre Norrlands stora nationalparker med hänsyn till den omkringströvande tamboskapen. Oproportionerliga hänsyn till tusen personer kan man tycka.

    Urbefolkning brukar den grupp kallas som med till visshet gränsande sannolikhet var först inom ett område. Det går inte att bevisa vilka som var först i norra Skandinavien. Samerna skall dock ”av politiska och praktiska skäl” betraktas som urbefolkning, som Pierre Schorrie uttryckte det i en TV-debatt för ett antal år sedan. Själva ser de sig som hela Europas urbefolkning, som en med samiska intressen samproducerad TV-serie förmedlade häromåret. Och som läget är får terrängen anpassa sig till kartan.

    Markägarna får nog finna sig i fortsatt renbete på sina marker, fast med ersättning från staten. Rendrift symboliserar en urbefolkning, hur fel det än är, och då rör vi oss på helig mark. Och ur Stockholms synvinkel är det gulligt med ett problem som är hundra mil avlägset.

  2. Sven-Olof skriver:

    Enligt Expressens ledare från den 8/11 så är det endast 108 renägare som tjänar mer än 160 000 på renskötseln. Resten är bidrag. All enligt SCB. Jag har också ofta fått höra den uppfattningen att man från renägarnas sida inte har några som helst incitament för att slakta av delar av sitt bestånd. Av flera orsaker. Dels är en renskötares inflytande över samebyn, avhänget storleken på hans renhjord. Dels drar han in mer i bidrag på levande, eller i bästa fall rovdjursdödad ren, är han får om han slaktar renen. En renskötares ekonomi, men också inflytande minskar om han slaktar en ren. En annan viktig aspekt är att länstyrelsen inte tillåtits inventera renbeståndet för berörda samebyar. Att räkna en sames renar är som att titta i hans plånbok. Regelmässigt gömmer man stora hjordar under kalvskillningen, för att länstyrelsens kontrollander inte skall kunna se hur mycket ren man i verkligheten har. Detta kan man själv konstatera genom att räkna antalet omärkta renar i en renhjord, om man får tillfälle. 20-30 % är inte att ta i, ofta är det mer.

    Mvh Sven-Olof

  3. Stor Johan skriver:

    Sveriges population har historiskt sett sträckt sig på tvären. Samerna har haft sitt ifrån nordnorge över till Murmansk/Kolahalvön.
    En bland population av normänn svenskar o finnar var nästa block ned till början av västmanland och även den sfären gick på tvären.
    Därefter kom den homogenaste biten med svenskar vars välde sträckte sig över södra finland och baltikum.
    Sjösamerna var den största gruppen av samerna och ekonomiskt starka, de hade gamla kontakter ända ned till europa där de sålde tran, valolja, torsk, päls och andra mycket eftertraktade varor.
    De assimilerades tidigt och var aldrig förföljda, de kallades kort och gott för handelsmän o fiskare.
    Jag håller med Sven-Olof Sällström om historieförfalskning och sådant har vi ju flera andra exempel på.

  4. Håkan S skriver:

    Kvalle
    ”Varg får inte ens förekomma i övre norrlands nationalparker med hänsyn till den omkringströvande tamboskapen” För många av oss som bor i övre norrland råkar det vara så att vi faktiskt föredrar rennäringen (trots alla problem) än varg och alla andra rovdjur som håller på att ta över i våra skogar. Den förda rovdjurspolitiken är en katastrof för glesbygdsbefolkningen oavsett om man är same eller inte. Alltihop påminner en hel del om massinvandringsproplematiken folk som inte direkt berörs är och satta att bestämma och det verkar få kosta hur mycket som helst. Skjuter du tex en björn i självförsvar blir det en mindre mordutredning och man riskerar ett straff som om du haft ihjäl en människa.

  5. Robsten skriver:

    Bra artikel och en mycket bra kommentar av Kvalle. Jag undrar också vilka som egentligen var först däruppe. Våra förfäder följde i princip isranden när inlandsisen drog sig tillbaka, i alla fall i mina hemtrakter är det bevisat genom fynd man gjort. Vet inte om det gäller uppe i norr. Germanerna kom i alla fall söderifrån, samerna kom väl från nuvarande Ryssland, det borde ge oss ett pluspoäng.

  6. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Några kommentarer till givna riposter.

    ”…föredrar rennäringen framför varg och alla andra rovdjur som håller på att ta över våra skogar.”

    Vilka områden skulle nu inte vilddjuren ta över om inte skogarna? I själva verket är det en liten återställning av de stammar som utrotades eller starkt trängdes tillbaka under 1800-talet och början av 1900-talet. Det stör inga normalbegåvade människor förutom renägare och jägare vars intressen det inkräktar på.

    Det ökade antalet björnar på senare år har minskat älgstammen något till glädje för åtminstone de skogsägare som önskar producera kvalitetssågtimmer. Vargar skulle ytterligare skärpa balansen, den som inte existerat sedan 70-talet. Jägarna vill ha maximalt med bytesdjur och till varje pris ingen konkurrens från rovdjur. Det är en partisk inställning, förståerlig ur deras snäva perspektiv, men de borde öppet erkänna vad det handlar om.

    Jägarna känner oro för sina hundar. Begripligt, särskilt i vargmarker. Ändå säger statistiken att ett försvinnande antal hundar rovdjursdödas medan åtskilliga faller offer för trafiken. Ändå ställer jägarna inte några krav på Vägverket.

    ”Den förda rovdjurspolitiken är en katastrof för glesbygdsbefolkningen.” Det förutsätter att alla dessa vore jägare eller renskötare, men osant ändå. Och i ett internationellt perspektiv vore denna inställning en ekologisk katastrof.

    Samhällets hårda inställning mot tjuvjakt emanerar från några fås hänsynslösa brukande av jaktlicensen grundat på inställningen att naturen är deras personliga lekstuga där allt störande saklöst kan subtraheras. I de fall rovdjur (björn) dödat eller skadat människor har det uteslutande rört jägare med hund. Björnar är farliga och bör inte onödigtvis oroas, men gör man det så gnäll inte över konsekvenserna. Skjuta i självförsvar, om det är befogat, är fullt tillåtet.

    Så om urbefolkningar.

    Ristningarna i t. ex. Tanumshede är gjorda av våra förfäder. Vilka de exakt var vet vi inte. I Näsåker i Ångermanland finns ristningar från stenåldern vid kraftverket i Ångermanälven. Då nära högsta kustlinjen. Vilka har gjort dem? Ingen som vet! Ingen påstår att de var samer. Då kan man heller inte vetenskapligt bevisa att samer var först i området. Däremot kan man spekulera, tro och tycka.

    Sverige har mycket riktigt koloniserats från flera håll och under olika tidsperioder. Jägare följde tidigt inlandsisen norrut efter Atlantkusten. Sedan, tror man, inåt landet i höjd med nuvarande Jämtland. Men allt är teorier, man VET inte säkert. Det är egentligen mycket litet vi VET om landets tidiga bebyggare. Och neandertalarna? Fanns de också i sameland? Vem vet? Och kvänerna i Tornedalen, de som regeringen så ogillar därför att de stör ritningarna i politikernas urfolkspolitik. Men det är inte vetenskap de sysslar med, det är politik!

  7. J.K skriver:

    Att diskutera historien är en sak, men det här börjar påminna om ”är Zlatan verkligen svensk -debatten”.
    Trist!

  8. Håkan Selin skriver:

    Kvalle
    ”vilka områden skulle nu inte vilddjuren ta över om inte i skogarna”

    Ja varför inte i din trädgård, det finns faktiskt en hel del folk som vistas i skogen och som påverkas negativt av den ökande stammarna av rovdjur. Vilket är naturligare än att lyssna på de som lever med vilddjuren runt knuten. Du och alla andra kan väll titta på en naturfilm eller gå till en djurpark om ni vill se på vargar och björnar.

    ”I det fall där rovdjur (björn) dödat skadat människor har det uteslutande rört sig om jägare med hund” Ta reda på fakta innan du uttalar dig. För att inte bli långrandig skall jag bara referera till den senaste och mycket tragiska händelsen i Valsjöbyn. Om du brytt dig om att läsa mer än tidningsrubriker borde du förstått att inte rörde sig om en jaktsituation. Men sånt har ju ingen betydelse för rovdjurskramarna Att jägare bärplockare och andra som FAKTISKT vistas i skogen känner obehag och i bland råkar illa ut är för dem oväsentligt.

    Och kom ihåg att om ni och staten vill komma åt tjuvjakten så är nog inte den rätta medicinen att höja staffen eller att uttala sig nedlåtande om renägare och jägare i största allmänhet som du gör.

  9. vmm skriver:

    Svenskarnas folkmord på samerna har väl upphört sedan 20 år tillbaka (om man får tro turkisk statstelevision).

  10. Stor Johan skriver:

    Håkan Selin, en 65 årig man dödades av en björn i trakterna av Valsjöbyn. En Håkan,EN!
    Som normalbegåvad icke krammare av annat än kvinnor och en del barn så uppstår en tanke att en del borde nog vistas betydligt mindre i skogarna så att djuren får leva utan stress som sedan leder till våld och död.
    Inte en endaste bärplockare har fallit de hiskeliga odjuren i smaken hitintills, men gud vet framöver. Jag själv står över ockulta fabler om varulvar, sashsquats och ufos, inklusive storebrors sk inplanteringar och vet var att sätta foten.
    Tjuvjakten är en styggelse byggd på privatekonomiska intressen, jag ser illa på de som säljer VÅRT land.

  11. Håkan Selin skriver:

    För övrigt tycker jag att ditt kverulerande om vem som kom först samer eller svenskar eller någon annan kännns ganska unken. Nybyggare och lappar har levt sida vid sida i århundraden men vi har inte haft några indianuppror här trots intressekonflikter. För övrigt har vi ganska mycket gemensamt som motståndet till den förda rovdjurspolitiken som är ett exempel är en sån där VI KAN BÄST I STOCKHOLM fråga som retar upp de flesta här ute. Men på din planet är vi ju bara en liten klick obekväma enstöringar som inte är ”normalbegåvad” en gång

  12. Sven-Olof skriver:

    JK. Det där får du gärna utveckla för jag förstår helt enkelt inte vad du menar. Vilken del av debatten, på vilket sätt?

    Mvh Sven-Olof

  13. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Kvalle vistas mera i skogen än de flesta. Förra året hade han faktiskt en björn vid huset, och andra nallar stryker omkring i omgivningarna, särskilt om vårarna.

    Kvalle plockar bär och gör sin egen sylt. Skogarna är fulla av polacker, ryssar och ukrainare som tjänar en hacka på att försörja den svenska bärindustrin med råvara. Björnarna är mera rädda för dem,än de för björnarna.

    Kvalles hundar tränar närmast dagligen efter skogsbilvägar. Så här långt har de bara jagat ett lodjur upp i ett träd. Riskerna är försvinnande små vid en jämförelse med trafikerade vägar.

    Kvalle som själv tränar med mountainbike höll under försommaren nästan på att köra in i en liten björn efter en kurva nedanför en lång utförsbacke. En räddare björn får man leta efter.

    Naturligtvis finns det en lämplig gräns för björnstammen liksom för vargarnas antal. Jakten lär dessutom djuren att ha respekt för människan. Men att svepande gnöla över att rovdjur skulle inkräkta på ens livskvalitet är bara för simpelt.

    Kvalle har hört jägare på fullt allvar hävda att skabbrävar inte skulle avskjutas, ty det var bättre för harstammen, dvs. för jägarna själva, om så många rävar som möjligt blev smittade. Om korpar har de menat att de är en ohyra som bör utrotas. Så förvaltar en del viltet och sina intressen.

    Om uttalandena grundar sig på generationshoppande ryggmärgsreflexer eller på bristande IQ kan man bara spekulera i. Nu finns det givetvis jägare med utomordentliga kunskaper och en exemplarisk känsla för naturen, men det andra klientelet är tyvärr inte nog fåtaligt. Och de flesta tjuvjägare har vapenlicens! Och vad säga om de jägare i Värmland som lägger ut glykolindränkta åtel till sina fyrbenta konkurrenter? Varför skulle Kvalle vara imponerad av den kåren?

    Att jämföra den s. k. Zlatan debatten, som den utformade sig, med vad som ovan skrivits om Sveriges första befolkare, visar blott att man inte begripit någonting. Vilka som var först i Sverige, vet vi ingenting om. Vill vi kalla dem svenskar, långt innan Sverige fanns, så må det vara. Samer brukar ofta kalla oss andra för svenskar, och därmed markera en avvikelse jämfört med dem själva. Och det är korrekt. De samer som vill kalla sig svenskar må med samma rätt göra det. Det kan sägas vara upp till var och en om man uppfattar sig som svensk. Zlatan är alltså den som avgör ifall han är svensk.

  14. Håkan Selin skriver:

    Stor Johan

    Kul med ditt ironiserande, ja det var ju bara EN 65 åring kanske vi snarare skall gör björnmat av alla 65 åringar och äldre icke arbetsföra in glesbygden, vilken besparig!

    ”Tjuvjakten är en styggelse byggd på privatekonomiska intressen”

    Knappast det handlar om civil olydnad grundad på ett brett missnöje med tingens ordning.

  15. Stor Johan skriver:

    Håkan Selin

    Välbekomme. En 65 årig man blev björnslagen på diffusa grunder och varför sker det just i nutid?
    Skall vi finna tidigare intermezzon så måste vi gå tillbaka till nödår och ryssvintrar på 15-1600-talet, varg o björn drogs då i svält till hästar och fäbodar. Vi bor i norden och en och annan tragedi med våra rovdjur kommer vi aldrig ifrån utifall vi inte som en del vill, utrotar dem.
    Tjuvjakt är kriminellt drivet även om du inte greppar det. Det finns större pöjkar än vad en o annan liten grytnjutare vill erkänna.

    Under en månad har vi haft leken balkongkast med kärring tre gånger, rent gatukrig i Malmö Göteborg, våldäkter, bomber, bränder, knivande o mord var och varannan dag plus diverse hundattacker.
    En del är liksom lite off the picture med Rödluvan o mors lilla Olle, man undrar vilken politik som fört en del till en sådan isolation ifrån resten av Sverige. Ingen god politik, det är ett som är säkert.

  16. Håkan S skriver:

    Stor Johan

    Vi har stora problem med kriminalitet i storstäderna, själv bor jag som du förstår inte i någon stad men när folk som bor där vittnar om oro och obehag över den olyckliga utvecklingnen där skulle jag inte drömma om att förlöjliga dem.

    Om du nu dessutom tycker att rovdjurspolitik är ”off the picture” så varför ödslar du då med dina lustigheter på sånt?

  17. Håkan S skriver:

    Kvalle

    Ja du verkar ju ha det bra i Mossatresk. Jag skall inte som du skryta över mina rovdjursmöten men jag har faktiskt haft björn mycket nära under jaktsituationer men avstått att skjuta för att kvoten varit full, och det är inget problem för mig eller 99% av alla jägare.

    Men nu börjar måttet att vara rågat. Riksdagens mål för hur stor stammarna av de fyra stora rovdjuren får bli är sedan länge uppnåd när det gäller björn, lodjuren har ätit ur mellan norrland på rådjur och drar sig svältande söderut till trakter där de aldrig tidigare varit synlig. Målet på 200 vargar är även det uppnått enligt de försiktigt räknande forskarna. Endast järvstammen är oförändrad. Sverige har aldrig i modern tid haft ett liknande rovdjurstryck.

    Visst jag talar i egen sak som jägare när jag tycker att det kan räcka nu men det gör ju även rovdjursföreningen och andra intressegrupper.

    Om Kvalle gillar att ha björn vid sitt hus så är det ju bra.

    För min del föredrar jag nog en ren om man nu måste välja.

  18. Stor Johan skriver:

    För att återknyta till Härjedalen och den politiskt styrda centraliseringen till förmån för de då arbteskrafts slukande centralorterna.
    Och nu det oundvikliga decimerandet av våran obefintliga rovdjurs population.
    Vad får vi?
    Renköttet borde vara mycket mer tillgängligt för allmänheten och inte som idag en svindyr delikatess, prima kött som i majoritet verkar lulla runt på avägar.
    Älg o rådjur skall skyddas och beivras men då skall en fastställd kvot gå till landets skolbespisningar, barnen behöver näringsrikt lågfett kött och dessutom kännedom om våra inhemska uråldriga födokällor.

    Som sagt vi existerar också.

  19. Steve skriver:

    Nordisk Familjebok ”Ugglan” (band 15, 1911): ”I mellersta Jämtlands fjälltrakter … visa (lapparne) sig först på 1500-talet. Omkr. midten av 1600-talet omtalas de för första gången i Härjedalen, men ännu långt fram på 1700-talet hade de icke på allvar kommit till fjällen på Ljusnans södra sida. .. 1881 slutligen erhöll en lapp tillåtelse att med sina renar uppehålla sig i Idre i Dalarna.”

    Artikeln ”Lappar” finns att läsa på nätet:
    http://runeberg.org/nfbo/0627.html
    Börjar nederst i spalt 1186, slutar på spalt 1214 (tryck ”Next” för ny sida)

  20. Sven-Olof skriver:

    Steve, det stämmer säkert. De första samerna som kom till Härjedalen arbetade bla med att ta hand om de bofasta fjällböndernas renar!!

    Den första renskötande samebosättningen i härjedalen har dock daterats till 1880 talet.

    Det är en helt annan sak det. Renskötsel, på det sätt vi idag känner det har inte längre historiska anor än mitten på 1600-talet. De proportioner och den utbredning som renskötseln idag har i Härjedalen har den fått först efter 1974. Finns inga historiska belägg för något annat.

    Mvh Sven-Olof

  21. Jorma skriver:

    Håkan Selin, härligt resonemang du har….not!

    Härligt med jägare som är ute och skjuter Björnar, men fan ta björnen om han ger tillbaka!?

    Stackars alla människor som är i skogen och är rädd för rovdjuren som är där. Två saker..håll dej då till asfaltsdjungeln istället. Var ska rovdjuren vara om inte i skogen?

    På dej låter det som om det vore bäst om alla rovdjuren var på en och samma djurpark där ni rovdjurshatare kan skjuta prick i lugn och ro. Stör mej ruskigt på alla rovdjurs hetsare!!

  22. Håkan S skriver:

    Jorma

    Vad bygger du ditt resonomang på, allmänt tyckande från sådana som dig som uppenbarligen inte begriper vad ni pratar om STÖR mig ruskigt mycket.

    Vore det inte bättre om du och alla andra rovdjurskramarna kröp in i djurparken, som gärna kan förläggas i asfaltsdjungeln om du trivs bättre där.

    Detta blir mitt sista inlägg i ämnet, så vill du eller någon annan forsätta att häckla lanets 300000 tusen jägare via mig så har ni inget för det.

  23. Andúril skriver:

    Mycket välskriven och pedagogisk artikel av Sven-Olof. Regeringens ensidiga stöd till sambyarna på bekostnad av fjällmiljön, svenskar och övriga samer måste upphöra. Eftersom frågan är en parallel till det mer allmänna fenomenet att konsekvent framställa svenskar som förtryckare när det i själva verket är vi som är den mest utsatta folkgruppen i landet, så tror jag att den är viktigare än många kanske tror. Den som får upp ögonen för verkligheten och historiska fakta i Härjedalen kanske också börjar se på hela samhället ifrån ett annat perspektiv.

  24. Jorma skriver:

    Håkan
    Jag jagar själv, och detta i björnrika marker vill jag lova. Även 2 vargar (unghanar) finns på dessa jaktmarker. Stog i början utav hösten såpass närma en björn så att denne började ”vissla”. Lite skrammel och vrålande isamma stund som jag backade bakåt fick denne att dra längre till skogs imotsatt riktning jämtemot vart jag skulle. Jag är inte emot jakt som sådant utan jag stör mej på resonemanget ifrån vissa. Och vad jag erfarit så har det plockats bär utav Thailändare så närma som 10 meter utan att dom ens upptäckte björnen som lade sig platt ner i riset. Gjorde han detta för att anfalla bärplockarna? nej för att gömma sig för det som han ansåg vara faran. Att tex börja peppra på dom 150 sista vargarna som finns i skandinavien är jag emot helt. Inte ens dom få ensamstrykare som finns här i Norrbotten får vara ifred. Ska vara ärlig och tillägga att jag skiter fullständigt i vad olika partier tycker om detta, men jag är både småviltsjägare samt lagom mycket djurvän och vill värna om våra sista rovdjur för efterkommande generationer som uppskattar svensk djur och naturfana.

  25. […] tillhörighet. I en femtedel av kommunens yta härskar otidsenliga raslagar, något som jag tidigare skrivit om här. Olles motion gick ut på att kommunen skulle uppvakta regeringen, och verka för en […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: