68-rörelsen och Gramsci i belysning

Antonio GramsciAntonio Gramsci är den viktigaste kommunistiske teoretikern genom tiderna och den som betytt mest för den kommunistiska idédebatten och samhällsutvecklingen.

Antonio Gramsci (1891-1937) levde i Italien och flydde till Sovjet efter Mussolinis maktövertagande, men insåg snabbt att den kommunism som fanns där endast kunde vidmakthållas genom terror. Det ryska folket var inte förtjusta i sin kommunism utan de levde i fruktan under systemet och fortfarande betydde fosterlandskärlek, religion, familj och hembygd allt för dem. Kommunismen hade misslyckats. Det ryska folkets lydnad under kommunismen berodde på rädslan över att väckas mitt i natten av en knackning på ytterdörren som resulterade i att man transporterades iväg till Gulag eller i bästa fall bara ett nackskott i skogen. Detta var fel väg att gå ansåg Gramsci. När till och med det ryska folket saknade tsarens styre så var det allvarliga fel i systemet och hos folk.

Gramscis analys, över vad som var roten till det onda var kristendomen och dess inflytande hos folket. I sina böcker redogjorde Gramsci för hur kommunismen ska ha möjlighet att befästas i samhället. Det som Sovjet gjorde fel var att först tillskansa sig makt över egendom och ekonomin för att sedan omstöpa den kulturella sfären. Gramsci menar att det är precis tvärtom som revolutionen måste ske, först inom den kulturella sfären vilket ger upphov till makt över samhället och de ekonomiska medlen. Detta är en lång och mödosam väg att överta de olika kulturella institutionerna. Film, teater, radio, TV, skolan, universiteten osv. måste långsamt tas över och politiseras i den kulturella revolutionens namn. Först därefter kan folket utbildas och indoktrineras i den kulturella revolutionens namn. Där Karl Marx ansåg det vara ekonomin som står i centrum så ansåg Gramsci det vara kulturen.

Gramsci menade på att det inte finns någon historisk moral eller värderingar utan de är produkter av olika historiska epoker. Av detta innebär det att det är fullt legitimt att förändra kultur, värderingar och normer efter den kulturella revolutions behov. Det är inte en rättighet utan snarare en skyldighet, ansåg Gramsci. För att lyckas genomföra en revolution måste de institutioner som har betydelse för den kulturella hegemonin erövras genom successiv infiltration. Revolution är endast möjlig när hegemonin är genomförd, dvs när ens världsåskådning blir ”sunt förnuft”. Hegemonin är den ideologiska och moraliska makten, den intellektuella miljö inom vilken de politiska och samhälleliga besluten fattas. Hegemonins karaktär avgör vilka frågor som överhuvudtaget kommer upp till diskussion och blir föremål för beslut, vilka alternativ som är ”realistiska” och vilka som är ”utopiska” och ”extremistiska”.

Revolutionens stormtrupper
Vilka är det som skulle vara den kulturella revolutionens stormtrupper? De kandidater som Gramsci och hans efterträdare pekade ut var: unga radikala, feminister, invandrare, homosexuella och de asociala. Alla upplevda arga offer för det diskriminerande och orättvisa västvärlden. Gramsci menade att ”de upplevt marginaliserade” grupperna i samhället ar de som skulle driva på den kulturella revolutionen.

För de kulturella revolutionärerna fanns det inget högre mål än att rasera familjen som samhällsinrättning och kulturspridare. Den borgerliga idén om kärnfamiljen måste bort. Detta var precis vad Marx hade ansett, familjen är av ondo. Den borgerliga kärnfamiljen representerar fascism på gräsrotsnivå, därför måste familjen upplösas. Feminismen blev här det slagträ som kulturkommunisterna använder för att slå itu familjen som enhet. I feminismen och kulturrevolutionens spår ser vi aborter, ovilja till att gifta sig och skaffa familj och att vara mamma åt barn ses som något fult och förtryckande från mannens sida, från det fascistiska samhällets sida. Karriären är viktigare än att skaffa familj! Förverkliga dig själv, prylar i stället för barn! Slagorden är många som alla pekar mot den kulturella revolutionen och vår undergång.

Politisk korrekthet
Kritik mot kulturrevolutionen och den kulturella marxismen som genomsyrar vårt samhälle idag är att vara politiskt inkorrekt. Politisk korrekthet är en term som förbunden med de mångkulturella, feministiska och andra vänsterorienterade perspektiv på politik och kultur. Att vara politisk korrekt är alltså att vara kulturmarxist. Att ha en avvikande åsikt från det politiskt korrekta innebär en stigmatisering och offentlig brännmärkning som ska skrämma andra till lydnad. Kännetecknet för politisk korrekthet och kulturmarxisterna är intolerans. Möjligheten att ha en avvikande åsikt är oerhört begränsat. George Orwell sa att ord är vapen och genom att kalla någon för rasist så undviker man att besvara dennes argument utan istället får han försvara sig och sin karaktär. Vid frågan om att bli kallad rasist så är det omvänd bevisbörda, man är skyldig fram till motsatsen bevisats. Detta är vad begreppet politisk korrekthet innebär, att vara motståndare till det kulturmarxistiska synsättet, att försvara tidlösa värden som är fundamentet i västerländsk kultur. Det som politisk korrekthet i praktiken betyder är att dehumaniseringen av människor med annan åsikt sanktioneras.

Politisk korrekthet handlar i det yttersta om frågan om vid vilken punkt som samförståndet och gemenskapen i samhället upphör. Hur långt kan vänsterflummet gå innan yttrandefriheten går förlorad och den gemenskap i samhället som gör att människor känner sig förbunden att göra uppoffringar med varandra går förlorad? Att vara politisk inkorrekt innebär alltså vilja försvara tidlösa värden, våra normer och regler som vårt samhälle bygger på.

Kultur vs mångkultur
Kultur är ett av de mest centrala och komplexa begreppen inom den nutida diskursen om samhället och dess utveckling. Det är komplext eftersom det används av olika människor på olika sätt. Begreppet mångkultur härstammar som ett kritiskt perspektiv på både den sociala och politiska utvecklingen. Mångkultur är ingen kultur i egentligen mening utan en tvärvetenskaplig kritisk åskådning som i ett konfliktperspektiv belyser det traditionella och menar att det ska stå tillbaks för det nya, minoriteternas eget kanon. Allas rätt till sin egen kulturella historia och plats är ett sätt att sprida kaos och oordning då alla kan av förståliga skäl inte få plats i kanon. Gruppidentiteter och personliga subkulturella identiteter ersätter den nationella identiteten. Från ett samhälle byggt på gemenskaper så strävar mångkulturalister efter ett samhälle byggt på olikheter och konflikter. Det dominerande synsättet av kultur och samhället står i skottgluggen för mångkulturalister, att tillhöra kanon, den vita medelklassen som ockuperar utrymmet i kanon på bekostnad av minoriteterna i samhället. Detta konfliktperspektiv på kulturkanon är vad mångkulturalism innebär och betyder. Mångkulturalism liksom feminismen är två av de åskådningar och begrepp som härstammar från Gramscis idéer. Som alternativa sätt att förstå och kritisera samhället har de vunnit stort inflytande i det västerländska samhället.

Där Marx kriminaliserade den kapitalistiska klassen så angriper och proletariserar den kulturella revolutionen medelklassen. De ideologiskt skolade ”Gramscisterna” insåg att det var medelklassen som skapade den västerländska demokratin, ekonomiska utvecklingen och den borgerliga familjeidyllen med heterosexualitet som norm. Genom att proletarisera traditionella yrkesroller som befäste medelklassens kanon i samhället skulle medelklassen abdikera och kunna ersättas av Gramscis lärjungar. Skolan och dagis skulle uppfostra barnen till ”goda” medborgare genom att kvinnorna befriades från hemmet och överlät barnuppfostran åt staten. Bit för bit flyttades positionerna fram och föräldrarna var inte längre de som skulle kunna överföra normer och värderingar till sina barn. Skolan var inte längre en plats där kunskaper ska läras ut istället ska skolan uppfostra barn till att hysa rätt åsikter och attityd. Proletariseringen av den tidigare borgerliga medelklassen har i kombination med socialiseringen av familjen gett kulturmarxisterna ett mäktigt instrument för maktutövning. Få är oberoende, efter proletariseringen av medelklassen, av vad de styrande beslutar för den egna familjens försörjning.

Höger blir vänsterlight
I Sverige skedde 68-revolutionen med hjälp av televisionens genombrott. Det finns en skröna om att demonstrationståget 1968 istället för att passera SVT:s byggnad klev in och har aldrig kommit ut därifrån sedan dess. Televisionens genombrott gjorde att händelser klev rakt in i människors vardagsrum och att möjligheterna till politisk påverkan och styrning blev total. När alla dessa människor som surfade på vänstervågen ockuperade alla institutioner som berörde medielandskapet så fick det givetvis återverkningar för medielandskapet. Svensk journalistik och medierapportering fick en vänsterinriktning. Allt som kunde anses höger skulle bekämpas. Medievänstern har därigenom de senaste 40 åren drivit politiken och åsiktsklimatet åt vänster. Genom att indoktrinera ett helt folk genom återupprepning att höger är ett negativt ord, ett begrepp som vid enbart nämnandet ger upphov till negativa associationer likt en ryggmärgsreflex har vänstern skaffat sig ett vinnarläge. Ingen vill bli utstött utan det är ett mänskligt beteende att vilja vara inne i stugvärmen, i den rådande hegemonin, vilket gör att människor drar sig för att ifrågasätta de givna normerna. Det här har fått den följden att sakdebatten trängts undan och att vi istället har fått en slagordsdebatt där invektiv och etiketter klistras på allt som bryter mot vänsterns maktmonopol. Politiskt har detta inneburit att istället för att försvara sina egna argument och ståndpunkter har all kraft flyttats till att anklaga den andra parten. Invektiv brännmärks istället för att den sakliga diskussionen förs och det demokratiska samtalet avgör bärigheten i de olika frågorna. Ideologin har istället blivit rättesnöre för vad som är sant eller falskt.

Strategin har varit så framgångsrik att Högerpartiet inte såg någon annan utväg än att byta namn till Moderata samlingspartiet och nu i valrörelsen 2006 valde partiets strateger att föra fram det ”nya moderaterna” – arbetarpartiet. Det var ett sätt att flytta positionerna vänsterut och slippa högerstämpeln. Det stora problemet är inte att de borgerliga partierna ger upp sitt tankegods och följer med vänsterströmmen som döda fiskar utan att det svenska medielandskapet stänger ute all form av opposition mot de socialistiska åsikterna. I synnerhet gäller detta om det gäller kristna värderingar eller ännu värre nationalistiska idéer. Även om skolan idag har till uppgift att lära ut rätt åsikter och kunskapsinlärande blivit sekundärt finns det hopp trots allt. Den åsiktskonformism som finns och reproduceras har ingen fast förankring i verkligheten utan är beroende av våra egna tankefängsel. Sanning har en förmåga att bryta igenom allt likt en maskros bryter igenom asfalt. Det är i varje fall vad vi måste tro och verka för. Allt annat är att ge upp och då är allt förlorat.

Annonser

10 Responses to 68-rörelsen och Gramsci i belysning

  1. Grue skriver:

    Lysande text! Jämför detta med helgens totalt antiintellektuella ledare om Sd. Och så har dom mage att säga att det är Sd som är antiintellektuella populister…

    Undrade lite om avsnittet ”kultur och mångkultur”. Varför söker man konflikter? Vad menas med ett att mångkulturen är ett ”kritiskt perspektiv”? Säger inte att det är fel men det vore trevligt om du kunde förtydliga lite.

    Vilken Gramscibok är det detta står i? Har tänkt läsa Gramsci ett tag.

  2. Frasse skriver:

    Mycket intressant detta! Vilket jobb du lagt ner, Jens. Imponerande. Får nog dock läsa den ett par gånger till för att fatta allt. Det var mycket att ta in.

  3. Jens Leandersson skriver:

    Mångkultur är ett kritiskt perspektiv i den meningen att det är ett perspektiv som är emot rådande normer och idéer. Att ha ett kritiskt perspektiv är inte detsamma som att vara negativ. Att ha ett konfliktperspektiv är motsatsen till konsensus, d1

  4. Kurtan skriver:

    Applåd !!!

    Mycket bra analys av läget i Europa i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Det oundvikliga kommer att bli att förr eller senare kommer denna fiktiva ”bubbla” om att massinvandring ”berikar”, mångkultur är bra för samhället, arbetskraftsinvandring måste vi ha för att rädda välfärden etc att spricka. Då kommer pk-idioterna att gömma sig under närmsta sten, eller vända kappan efter vinden fortare än du kan säga ”jag är minsann ingen fifflare”….

    You can fool all of the people some of the time but you can not fool all of the people all of the time !!!

    Oförtjänad tolerans mot de intoleranta och pk-idiotin vet vissa grupper att utnyttja till fullo. Detta är ett symptom på ett sjukt samhälle med sjuka människor som har tagit sig upp till maktposition genom manipulering av medborgarna. Dessa individer har totalt tappat verklighetsbegreppet och fullkomligt glömt historien samt med gigantiska skygglappar som gör att de är totalt blinda för vad som sker i världen.

    Deras agerande resulterar i mord av demokratin i västvärlden om medborgare inte stoppar dårarna i tid. Problemet är som ni vet att median har lagt locket på för åsikter som inte ”passar” in i deras flummiga värld.

    Trots detta kommer de inte ur det hörn de har målat in sig i utan det är endast en fråga om när och hur mycket som har gått till spillo innan vinden vänder och sunt förnuft tar över…..

    MVH

  5. Stor Johan skriver:

    Jag bugar Jens Leandersson över den sanning du funnit igenom Gramci.
    Gramcis tankar är så ruggigt exakta och skrupelfria att det ger mig rysningar.

    Spanien 1936 och Sverige av idag:
    ” De kandidater som Gramsci och hans efterträdare pekade ut var: unga radikala, feminister, invandrare, homosexuella och de asociala.”

    Sanningen finns tydligen med den går aldrig att bevisa, ”bröderna o systrarna” i texten är med andra ord nyttiga idioter.

    Ja inget nytt, men Storjohan han ryser.

  6. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Vill man byta system och bereda plats för en ny elit ligger det fysiska förintandet av den gamla nära till hands. Det har kännetecknat alla kommunistiska system. Att de aldrig kunnat släppa greppet över folket beror på att de ingenstans kunnat tillgodose dess krav på välfärd och frihet. Kontrollbehovet har sedan lett till en ineffektivitet som omöjliggjort en seger i kapplöpningen med kapitalismen, vad Chrusjtjev än påstod.

    Cuba har en sjukvård och skola som bättre tillgodoser folket än vad gäller en del andra Sydamerikanska länders. Men i övrigt lever medborgarna i ett kargt landskap, och när Castro dör försvinner systemet.

    Gramsci anser att det är bättre att erövra människornas intellekt än deras fysiska lekamen. Och då han inte törs hoppas på medelklassens och arbetarklassens (numera sammanfallande) stöd, ställer han hoppet till marginaliserade grupper, vilka dock, liksom arbetarklassen hos Leninismen, blott är verktyg för den elitkader som skall leda in massorna i paradiset. Olyckligtvis blir denna elitkader paradisets väpnade vakter, inte som skydd utåt utan med vapnen riktade inåt.

    Den franska revolutionen ville göra rent hus med feodalismen och det gamla samhället. Först utrotade man den gamla eliten sedan åt revolutionen sina egna barn. Till och med en ny tideräkning infördes. Därpå följde Napoleons militärdiktatur och efter Waterloo kom reaktionen åter till makten. Allt går i cykler, pendeln svänger.

    De röda khmererna i Kambodja gick systematiskt till väga för att skapa den nya, politiska människan. Städerna tömdes brutalt på sina befolkningar som fick arbeta på landsbygden. Alla intellektuella och personer med utbildning skulle dödas för att riktigt begrava det gamla och bygga det nya från ingenting. Som när kejsar Shi Huangdi lätt bränna alla böcker i Kina (E. Taube) för att historien skulle börja med honom. Det hade naturligtvis gått åt helvete på det ena eller andra viset även utan vietnamesernas invasion.

    Även det svenska 68-vänstern, som såg sig som arbetarklassens upplysta avantgarde, insåg till slut omöjligheten i att leda konservativa arbetare in i paradiset, och de började vurma för fängelseklientelet, asociala och invandrare. Med föga framgång. Det handlar alltid om att en självutvald elit vill ha makt. Alla andra är redskap. Den makten kan aldrig byggas på ett bestående samhälles värderingar och dettas verkande elit. Allt måste rivas ned och nytt byggas.

    I dag är kommunismen död som trovärdigt alternativ men dess metoder från Gramscis skola lever vidare. Att behärska media är att ha kontrollen över människornas tänkande och åsikter. Att inplantera betingade reflexer om rätt och fel är att inympa självcensur hos individen. Makten över media är makten över människor. Även om du tycker något annat säger de inplanterade reflexerna motsatsen. Så kan några få styra de många. Men makteliten kan aldrig förslappas i sin vaksamhet; det kan aldrig uteslutas att fåren gör uppror mot vargarna. Därför måste vargarna hela tiden förfina och utöka sina kontroll- och indoktrineringssystem, vilket ökar sannolikheten för uppror… en parallell till Marx teori om kapitalismens koncentrering och slutliga sammanbrott.

  7. Brian skriver:

    Bra framfört! En av dessa Gramsci dyrkarna är Ingemar EL Göransson som leker kulturansvarig på LO; en riktig kulturmarxist. Se : http://ingemarsblogg.webblogg.se/
    hur väl han smältar in i din text.

  8. Mattias Nilsson skriver:

    Mycket informativt och intressant! Ibland får du till det, Jens! 😉

  9. Marcus F skriver:

    Bra skrivet Jens.

  10. crushNWO skriver:

    Bra skrivet.
    Womens Liberation i USA blev sponsrade av bla familjen Rockefellar som självklart hade ett bakomliggande syfte
    Feminister &och andra vänsterflum är bara ”nyttiga idioter”åt den Globala Makteliten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: