Opinion i redaktionella texter

Jag har en kort kommentar angående en artikel i DN idag där sd:s kommunpolitiska konferens tas upp. Journalisten, Tove Nandorf, väljer att yppa sina åsikter och tolkningar i en redaktionell text.  Detta fenomen är vanligt i svensk journalistik idag där man allt mer går ifrån principen om att objektivt bevaka omvärlden till att dagligen driva opinion i redaktionella texter.

Svenska folket verkar acceptera detta grova brott mott pressetiska regler vilket media säkerligen inser. Det lär knappast minska problemet.

Annonser

6 Responses to Opinion i redaktionella texter

  1. z999 skriver:

    Ted, kunde du möjligen länka till texten i DN också. Och sen sitter jag och väntar på att radio sd’s senaste program ska läggas ut som mp3-fil också. Är det inte du som har hand om det?

  2. Mörkertid skriver:

    En starkt politiskt färgad text där journalisten inte alls klarar av sitt uppdrag att rapportera på ett sakligt eller objektivt sätt. Frågan är definitivt om den här journalisten fortsättningsvis överhuvudtaget ska kunna få uppdrag som ens kommer i närheten av att behandla politik.
    Familjesidorna eller korrekturläsning ser vid en första anblick mer lämpligt ut.

  3. daniel ekman skriver:

    jag läste artikeln och blev knappast förvànad när denna ”objektiva” journalist refererade till expo’s undersökningar om hur inkompetenta SD är inom kommunalpolitiken…trodde dock DN var lite seriösare än att använda just Expo som trovärdig och pålitlig källa för detta ,,, men man är ju vid det hãr laget mer än van vid sån här smörja.

  4. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Nå vad kräver man? Den tiden är sedan länge förbi när nyhetsartiklar skrevs på ett så objektivt sätt som möjligt, och ledarsidan fick stå för åsikterna. Med en makalös snedrekrytering till journalistkåren har den blivit den främsta kampanjmakaren i samhället som i många fall föser strykrädda politiker framför sig på den politiskt korrekta vägen. När 70 % av en inflytelserik yrkeskår står till vänster på den politiska skalan och delar synen på det flerkulturella samhällets välsignelser, då utnyttjas den makten det ger. Typiskt är att de anlitar de ”historiker” eller ”forskare” som kan bekräfta deras egen bild, här von Essen.

    Men bortsett från det raljerande och tendentiösa…visst fick sd ut sitt budskap? Vill man inte stå för en svenskhet utan parallella kulturer? Där går ju gränsen mellan ”vi” och ”dem”. Och det betyder ju inte uniformering. Inom en ”svensk kultur” ryms många avvikelser. Samer och judar kan ha sina egenheter men är och uppfattar sig som svenskar. Nils Labba ser sig som svensk även om han jojkar. Ulf Adelsson är svensk även om han i någon kista gömmer en sjuarmad ljusstake.

    När kvarter eller hela samhällen blir ”little China”, och när Malmö om några år inte går att skilja från Bagdad på 60-talet då har vi oåterkallerligen multi-kulti. Då är Sverige inte svenskt. För att komma dit krävs en närmast fri invandring under årtionden – vilket vi har idag – och kommuner som bejakar mottagandet av främlingar. Kommunerna är självstyrande och självständiga gentemot riksdagen, sägs det. Då har kommunerna ingen anledning att ställa upp på en invandringspolitik som vi vet inte har något stöd hos flertalet kommuninnevånare. Det är dags för dem att göra revolt mot riksdagen. Invandringspolitiken hör alltså väl hemma i ett kommunalpolitiskt program.

    Att Sverige enligt internationella överenskommelser skall ge skydd åt flyktingar är inget problem. Dagens invandring är till större delen knuten till sociala och ekonomiska skäl, och en bofink får inte se ut hur som helst. Det handlar initialt om att normalisera Sverige. Att göra den auktoritära demokratin underställd folkets vilja och i folkets tjänst. En nog så mäktig uppgift. Men om inte uppgiften var angelägen och värdig en Alexander – vad berättigande hade då partiet?

  5. Stor Johan skriver:

    Jag är med Kvalle i Mossatresk här, Sverige är nedmonterat och objektivitet, fakta och yrkesstolthet har ersatts med pkitism, fjäsk och buksvågeri.
    Det gäller snart i allt, vi tycker en sak vid bordet och en annan sak i grupp.
    Kvalitèn på tidningarnas skribenter är mer än medioker, felstavningar och satsfel är idag ett legio, men det är tydligen så det skall vara, alla ska med eller rättare sagt de med den rätta förståelsen över att röhf är makt.

  6. Lars Flemström skriver:

    Hur många heter Nadorf? Jag är tydligen inte särskilt populär i den familjen… Kan det ligga bakom?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: