Välfärdssystemet fungerade förr

Välfärdssystemet fungerade i Sverige så länge befolkningen var delaktig och kände en tillhörighet med folket och nationen. Känslan av samhörighet minimerade fusk och utnyttjande av systemet. Med en ständigt ökande invandring luckras denna lojalitet upp då folk från alla världens hörn inte har samma syn på Sverige som svenskarna har. Uppdrag Granskning visade nyligen ett reportage som tar upp mångkulturen och fusket med SFI. En invandrare ställer där frågan om varför man ska arbeta när man får 8000-10000 kr för att göra ingenting.

En person som känner större delaktighet med det land de kommer ifrån resonerar säkerligen på det sättet. Har man inga rötter i Sverige, ingen gemensam historia och en kultur som skiljer sig mycket från vår egen ser de väl Sverige mest som en kassako, medan svenskarna ser det som en gemenskap som man måste ta hand om. Välfärdssystemet ska vara till för de som råkar illa ut, det är inte till som försörjning i år efter år som nu är fallet med många invandrare i Sverige.

Det sorgliga är att ju mer mångkulturellt Sverige blir, desto mindre blir sammanhållningen även inom den svenska gruppen. Robert Putnamn, statsvetare i USA, menar på att

immigration and diversity not only reduce social capital between ethnic groups, but also within the groups themselves. Trust, even for members of one’s own race, is lower, altruism and community cooperation rarer, friendships fewer.

Se Uppdrag Granskning, ”Vi avslöjar fusken inom sfi”

Lyssna också på debatten efter inslaget.

Annonser

15 Responses to Välfärdssystemet fungerade förr

  1. Frasse skriver:

    ”Det sorgliga är att ju mer mångkulturellt Sverige blir, desto mindre blir sammanhållningen även inom den svenska gruppen.”

    Mycket viktig punkt du fick med där.

    Förr var det fult att vara arbetslös eller gå på socialbidrag. Nu har det blivit en naturlig del av samhället. Det blir ju så; Kan dom (invandrarna) utnytja systemet och bara glida med, varför ska då inte jag göra det? Sen är den onda cirkeln igång… Moralen och gemenskapen får sig en kraftig törn!

  2. z999 skriver:

    Jag har ju tagit upp just det här ett par gånger, men Ted formulerade det klart bättre i det här inlägget. Kolla gärna in någon invandrares blogg där han beskriver sin syn på Sverige så kan du ofta se just det som Ted talar om här. Sen vill jag tillägga att jag inte anser att det är invandrares fel att de inte får samma känsla för Sverige som svenskarna, jag vet inte ens om jag anser att det är moraliskt riktigt att kräva det. Ett bra inlägg av Ted i alla fall som jag hoppas att även meningsmotståndare åtminstone ögnar igenom och tänker över problemet. Vi har ju just nu en förgrovad och förenklad debatt(?) där alla integrationsproblem handlar om att sätta invandrarna i arbete. Teds artikel här visar att det kanske inte är så enkelt och att det krävs ett lite mer nyanserat tänkande.

  3. Grue skriver:

    Bra inlägg. En välfärdsstat förutsätter kulturell och etnisk enighet, det säger sig själv.

    Intressant att forskare mer och mer börjar få upp ögonen för det multikulturella projektets haveri. Svenska exempel är Aje Carlbom, Karl-Olov Arnstberg och Jonathan Friedman. En rejäl tråd om forskningen om det multikulturella samhället är detta:

    http://exilen.eu/showthread.php?tid=90

    Putnam är f ö en av världens mest kända statsvetare, intressant att han säger så där. Det finns även svensk forskning som visar på samma sak.

  4. robsten skriver:

    Ett förvånansvärt bra program faktiskt, speakerrösten sade det jag brukar säga så ofta, förr fanns det jobb till de arbetskraftsinvandrare som kom, nu finns de inte kvar, följden blir arbetslöshet och utanförskap, när skall våra politiker fatta det?
    En gubbe från Rosengård frågade hela tiden, vad har niför plan för oss när vi lärt oss svenska, har ni någon plan eller skall vi leva som i en kycklingfarm? Han fick inget svar naturligtvis, det finns ingen plan, ingen plan man kan yppa om i alla fall. Vore det fråga om klockrena flyktingar så skulle väl frågan inte ens ställas.
    Sabuni gjorde en mycket slät figur, svarade som om hon vore dum i huvudet rent av. Jag tror nu inte att hon är det men maken till dåligt framträdande får man leta efter. Vänta er inget av Sabuni och FP i framtiden, det är alldeles tydligt helkört.

  5. Gabbi skriver:

    Blir förvånad över att SVT visar ett så`nt här reportage.
    Men det är väl antagligen en ny strategi för att stoppa SD.
    Media vill nu att etablerade partier ska ta tag i eländet på allvar, eller att åtminstonde börja tala om problemen. Allt för att inte SD ska ta plats i riksdagen om några år.
    Folk kan fortsätta att rösta på M, S, Fp eller C då det numera ska vara rumsrent att diskutera den misslyckade invandringspolitiken och att man ska göra något åt den.
    Nej, jag tror inte för ett ögonblick på det och hoppas ingen annan gör det heller.

  6. Marcus Jutemar skriver:

    Jag anser att Sabuni gjorde ett stabilt intryck, bortsett från frågeställningen om vad som var planen för invandrare. Här borde svaret vara att det naturligtvis inte finns någon plan för vad invandrare ska, mer än att anpassa sig och arbeta som alla andra i Sverige. I ärlighetens namn kan vi inte begära att en integrationsminister ska svara på sådana frågor oförberedd, speciellt eftersom svaren skulle blottlägga hur ogenomtänkt invandringen är.

    Diskussion, debatt och media om problemen med invandring och integration är knappast något som vi är bortskämda med i tv. Josefsson överraskar.

    MVH MJ

  7. z999 skriver:

    Jag tycker att Sabuni gav ett chockerande dåligt intryck. Det bröt igenom väldigt mycket att hon ser en större samhörighet med invandrare än med sitt nya hemland.

  8. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Vi har sett bara början. EU förbereder sedan en tid massiva överföringar av asiater och afrikaner till Europa. Dels handlar det om att roffa åt sig de välutbildade, dels arbetskraft för jordbruket, vården, byggbranschen och städning och slikt i hemmen.

    Detta utan att socialflyktingarna blir färre, utminstone inte i Sverige. Vill de, blir de medborgare i Europa och tjocka släkten, deras försörjningsbörda, kan ansluta.

    Vi kommer att få uppleva en upplysningskampanj av samma intensitet som vid skiftet till högertrafik för att skeptiska européer inte skall lägga käppar i hjulet – och fort skall det gå då rekryteringskontoren i svarta Afrika redan är upprättade. Troligen kommer klimatet för kritiska partier att ytterligare försämras, ty makteliten kan inte riskera stora samhällsproblem när de på kort tid förändrar sammansättningen av Europas befolkning.

    Inom 30 år har den snabba ekonomiska utvecklingen i Asien minskat barnkullarna och ökat antalet åldringar. De nya ekonomierna får samma struktur som Japan. De behöver då sin egen arbetskraft.

    Afrika däremot riskerar under överskådlig tid bli en exportkontinent av människor till Europa. Svarta Afrika visar inga klara tecken på att kunna stå på egna ben. Arabländerna kan inte utvecklas med usla regeringar och en bromsande, efterbliven religion. Resultatet blir ungefär som när negerslavar togs till Amerika. Och det som görs kan inte göras ogjort!

    Japan väljer en annan väg: teknikens. Detta land, världsledande på robotar, utvecklar hemrobotar som skall göra mänsklig arbetskraft i vården och hemmet till stor del överflödig. Och det blir inte märkvärdigare än nuvarande tekniker i vår tjänst.

    Vad då göra? Utöver teknikutveckling måste den äldre arbetskraften tas till vara. Idag är den inte välkommen. Det måste skapas ett samhälle där barn inte blir en börda för föräldrarna i ekonomiskt hänséende, vilket är fallit idag. Arbetsgivare måste inse att småbarnsföräldrar och kvinnor i fertil ålder är vår nödvändiga framtid, inte något som bör väljas bort som idag. Gratis ”dagis” skulle vara en viktig ekonomisk avlastning för barnfamiljer. Gratis, upprepad och snabb insemination för de allt flera barnlösa. Kanske skulle en begränsad ”värnplikt” införas för vård av gamla och förskolebarn. Då som resurspersoner till de anställda och utbildade. Det går att få de européiska folken att reprodusera sig i tillräckligt hög grad. I väntan på den teknik som garanterat kommer att hjälpa oss den dag hela världen nått den standard där världsbefolkningen åldras och barnen är få. Då får vi ta arbetskraften med vår nuvarande primitiva syn på tingen från mars. Skall vi omvandla hela Europa för ett behov som kanske existerar blott i en 30 år? Det som görs nu kan som sagt inte göras ogjort.

  9. Knute skriver:

    Man får brev från Skattemyndigheten och tänker, jaså över 100 000 i år! Det kan inte stämma, det är ju nästan halva lönen. Till politikernas lekstuga. Och reseavdraget gick inte igenom. Är det lönt att jobba heltid, jag kanske ska söka asyl.

  10. Ted Ekeroth skriver:

    Jag tycker Sabuni gör ett OK intryck, inget katastrofalt alls. För att vara politiker var hon ovanligt ”hård”. Men jag tror som robsten; de kanske försöker vända sin taktik, ta upp problemet för att hålla oss utanför riksdagen.

    För det första tror jag inte den taktiken fungerar, om det nu skulle vara så. Anledningen är att de inte är uppriktiga med det. Hade de insett problemet hade de tagit upp det på egen hand och visat lite framfötter och ärlighet. Nu är det bara kappvändare som försöker undvika att Riksdagspartiet (de 7 partierna) inte ska tappa makten, eller att det ska röras om där rejält.

    Nej, folk måste inse att de enda som egentligen driver denna frågan är sd. Vi får jobba på att få folk att förstå denna viktiga skillnad, annars är det kört för Sverige.

    För det andra; skulle de ta upp frågan och driva den har sd ändå funnit mark och fått Sverige att gå i rätt riktning. Det är inte för maktens skull som vi eftersträvar makten. Det är för Sveriges skull. Det skiljer oss från dem.

  11. Jean Moulin skriver:

    David Goodhart, en intellektuell laboursnubbe, skriver också om att solidaritet med välfärdssystem förutsätter att man kan identifiera sig med förmånstagarna och tänka när någon blir sjuk eller arbetslös, ”det där kunde varit jag”.

    Den identifikationen försvåras när det gäller invandrare från t ex hederskulturer.

    ”It was the Conservative politician David Willetts who drew my attention to the ‘progressive dilemma’. Speaking at a roundtable on welfare reform, he said: ‘The basis on which you can extract large sums of money in tax and pay it out in benefits is that most people think the recipients are people like themselves, facing difficulties that they themselves could face. If values become more diverse, if lifestyles become more differentiated, then it becomes more difficult to sustain the legitimacy of a universal risk-pooling welfare state. People ask: ‘Why should I pay for them when they are doing things that I wouldn’t do?’ This is America versus Sweden. You can have a Swedish welfare state provided that you are a homogeneous society with intensely shared values. In the United States you have a very diverse, individualistic society where people feel fewer obligations to fellow citizens. Progressives want diversity, but they thereby undermine part of the moral consensus on which a large welfare state rests.”

    http://www.guardian.co.uk/race/story/0,11374,1154684,00.html

  12. Lars Flemström skriver:

    Nyamko Sabuni är mitt favoritexempel på assimlerad invandrare. Men hon är ju inte sverigedemokrat, invänder någon. Nej, alla svenskar är inte det. Nyamko är en typisk svensk folkpartist! En värdig politisk motståndare till sd! Hennes pappa är inte heller sverigedemokrat. Han är socialist! Men det var han som bestämde, direkt vid ankomsten till Sverige när Nyamko var 12 år, att familjen skulle assimileras. Man skulle tala svenska hemma, t ex.

    Det finns två ledande folkpartister, som ideologiskt står nära sd, och båda år invandrare: Nyamko Sabuni och Mauricio Rojas. Vad de egentligen har för slutmål med sin integrationspolitik, är oklart. Klart är dock att de inte stödjer de mest extrema formerna av integration. Rojas har t ex tagit bestämt avstånd från att sharialagar ska integreras i den svenska lagen.

    Jag gissar att Nyamko personligen är av samma uppfattning. Hon är ju dock svart, och vet vad sharialagar gör med svarta kvinnor i Afrika. Som minister i alliansregeringen företräder Nyamko inte sig själv, utan alliansregeringens politik. Först kompromisser inom folkpartiet, och sedan kompromisser mellan regeringspartierna… Och kanske hemliga samförstånd med oppositionspartierna.

    Det är lätt att gilla NYamko, och kanske lätt att glömma att hon dock är en politisk motståndare till oss. Kanske den ”farligaste” politiska motståndaren. Fp kan komma att framställa sig själv som det demokratiska invandringspolitik-kritiska partiet, som vill integrera / assimilera invandare med silkesvantar, medan vi utmålas som flåbusar som försöker vinna sympatier bland hatiska människor genom skarpa fördömanden av invandrare med anpassningssvårigheter.

    Det finns ingen knivskarp gräns mellan integration och assimilation. Det är som med begreppen höger och vänster på den politiska skalan. Den integrationspolitik som lades fast under den förra mandatperioden är extrem, och går ut på att både infödda och invandrare ska delta i en ömsesidig förändringsprocess. Nyamkos uppgift som minister är att administrera detta. Rojas verkar inte riktigt vara med på noterna, och därför fick han ingen ministerpost.

    En väsentlig skillnad mellan sd och fp är att vi inte bara vill assimilera redan hitkomna invandrare. Vi vill dessutom kraftigt begränsa invandringen. Misstänker att fp har satt Nyamko som integrationsminister för att kunna öka invandringen utan att det leder till ännu värre etniska konflikter.

    En annan väsentlig skillnad är att vi ifrågasätter ömsesidigheten i förändringsprocessen. I den frågan har vi samma uppfattning som Nyamkos pappa hade vid ankomsten till Sverige! Åtskillinga invandrare kommer att få problem med integrationspolitiken. Den ömsesidiga förändringsprocessen kräver ju att de ska ”avassimileras”.

  13. Jean Moulin skriver:

    Tack för högintressant inlägg Lars.

    Ibland läser om man Sd-representanter som gör bort sig genom sin sociala inkompetens. Samtidigt måste man vara medveten om att smutskastning är en del av politiken och att Sd:s fiender kommer att göra allt för att gräva och förstora upp blamager.

    Det största problemet Sd ställs inför är det av etablissemanget tolererade vänstervåldet. Det skrämmer vanliga vettiga människor och människor med social kompetens och intellekt att ställa upp för partiet, eftersom de riskerar att få sitt hus nedsprejat med ”rasist” inför alla grannar eller att bli nedbrutna av telefonterror.

    Sabuni har ett personligt ansvar för att inget görs för att stävja denna terror. Man bör alltid ha detta i minne och ständigt påminna de som berömmer henne. Naturligtvis har även Beatric Ask ett sådant ansvar, Mauricio Rojas också, Fredrik Reinfeldt, Leijonborg, Björklund med flera.

    Med ett ord: de sviker demokratin. Därmed devalverar de sin retorik om hur de värnar om densamma. De är inte trovärdiga som demokrater.

  14. Lars Flemström skriver:

    Tack, Jean!

    Ja, det råder väl inget tvivel om att Nyamko Sabuni och Mauricio Rojas är bland de ”farligaste” av våra politiska motståndare. De är realistiska och välassimilerade, vet hur slipsten ska dras i det här landet. Men de kommer att få problem med trovärdigheten om de inte markerar mot vänstervåldet. Vi måste i ökande grad konfrontera de andra partiernas politiker med deras tysta stöd till vänsterextremisterna.

    Men det duger inte heller att en karriärist kan slå sig fram i vårt eget parti genom att spela på hatkänslor, som i och för sig naturligt uppstår hos svenska ungdomar som har blivit misshandlade av invandrargäng eller fått sina mobiltelefoner stulna, eller genom att angripa partikamrater för ”mjukhet” mot invandrare.

    Rojas uppmanar etablissemanget till en mer nyanserad, och därmed mer trovärdig, bild av sd: ”Men det handlar också om en ny politik som bejakar mångfalden utan att förneka det mest självklara, att det är i Sverige och utifrån svenska förutsättningar denna mångfald ska byggas. Om en växande andel ”etniska svenskar” ser i mångfalden och invandringen ett förnekande i stället för en positiv utveckling av deras historia och kulturarv då har Sverigedemokraterna framtiden för sig.” Den mest extrema integrationspolitiken är ingen mirakelmedicin mot Sd, enligt Rojas, som även försöker teckna en mer nyanserad bild av sd, och framförallt sd-väljarna! Det är ju de, som ska vinnas tillbaka.

    http://www.expressen.se/1.428338

    Våra kärnväljare är givetvis de infödda grupper, som förlorat mest på massinvandringen och mångkulturalismen, men även invandrare som drabbas av den fortsatta massinvandringen. Vi måste visa dem att vi har den politiska erfarenheten, kompetensen och omdömet att nå utanför skaran av ”redan frälsta” och nå politiska resultat.

    För oss själva står valet mellan att utöva ett demokratiskt ledarskap inom en bred folkörelse, eller att vara despotiska ledare för en sekt av självrättfärdiga, som rackar ner på andra. För de andra partierna står valet mellan att ha oss som en värdig politisk motståndare med politisk erfarenhet, kompetens och omdöme – eller att ha oss som en grupp misshandlade och hatiska individer, utan erfarenhet och kompetens (sedan sådana personer skrämts bort av vänsterextremisterna).

    Om vi inte kan genomföra våra möten på utsatt tid och plats, är det ett ”demokratiskt underskott” inte bara för vårt parti, utan för hela samhället. Det beror alltså inte bara på oss, utan även på de andra partierna, om de ska ha oss som värdiga politiska motståndare eller som en hop dummerjönsar i maktställning. Vi måste konfrontera de andra partierna med att, vi inte bara själva blir lidande, utan att vårt parti kan utvecklas i en farlig riktning, om vi inte kan arbeta på ett demokratiskt sätt.

  15. Jean Moulin skriver:

    Med tanke på att den enda undersökning om invandringsmotstånd som jag känner till, SOM-undersökningen, visar att nära 50 procent av de tillfrågade är negativa, så är det märkligt att bara runt 3 procent av väljarkåren röstar på Sd.

    Det visar på okunskap om partiet på grund av svartmålning i media, och på att en majoritet svenskar inte fattar hur stor invandring varit och är. Trots att de som bor i storstäder som Stockholm och Malmö borde ha kunnat konstatera det med egna ögon.

    Inte heller har de förmåga att sätta in migrationen i ett större europeiskt och även nordamerikanskt perspektiv.

    Vad Sd borde göra är att sprida fakta om detta. Då kan man inte tiga om de enorma amerikanska invandringsproblemen. De flesta svenskar har ju lurats att tro att USA inte har några. Men Sd-kuriren och denna sida är märkligt tysta på den punkten!

    Endast Every Kinda People ägnar den frågan någon uppmärksamhet (förutom en del vitmakt-bloggar).

    De har också bombarderats med floskler om att en åldrande befolkning kräver massinvandring från utomeuropeiska länder. Negativa nyheter om invandringens effekter från övriga Europa når dem aldrig.

    Upplysningsarbetet måste alltså inrikta sig på att vederlägga etablissemangspropagandan på just dessa punkter.

    Det gäller att ändra på människors perspektiv. Lyckas man med det, så kommer de antagligen att bete sig mer rationellt.

    Det är vad jag tänker försöka bidra med genom att sprida så mycket fakta som möjligt från utländsk press via denna blogg:

    http://antivanster.blogspot.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: