Haha, härligt, härligt…

…utbrast jag när jag nyss läste SvD-medarbetaren Martin Jönssons blogg om att svt:s satsning på Peter Birros socialismromantiserande dramaserie ”Upp till kamp” i det närmaste ignorerats av svenska folket. Både kanal 5:s CSI och TV4-buskisen Söderkåkar hade fler tittare än det hysteriskt upphaussade dokumentet över haschvänsterns gyllene år.

Det är rent vidrigt för oss i de yngre generationerna som drabbats av 68-vänsterns idoga försök att förstöra vårt land, vårt arv, att några vänstermuppar tillåts göra en allt annat än kritisk tv-serie om den epok som inneburit så mycket sorg för svenskarna.

Fri television my ass! Snarare SVT(r).

Tycker ni att jag överreagerar? Det kanske jag gör, men i vilket fall så skall samma måttstock gälla alla och vi kan i så fall se fram emot att få se serier om hur skojigt och tokroligt och revolutionärt det var Sydafrika när NP tog makten 1948. Inte för att penetrera, förstå och fördöma den grovt rasistiska apartheidregimens ideologi, utan helt enkelt därför att det var en så fruktansvärt intressant tid, full av nya spännande idéer. Typ.

Nej, vi kommer inte att få se dylika subjektiva skildringar av andra ickedemokratiska strömningar, och ärligt talat så kan jag gärna slippa det; vem vill se förälskelsescener mellan två tyska naziaktivister våren -32? Inte jag i alla fall.

Vad som är mer beklämmande dock, är att vi inte heller kommer att få se direkt antisocialistiska produktioner från svt, något som borde vara en självklarhet i ett land där de flesta tycks ha insett hur fult och farligt det planekonomiska trynet är. I alla fall de flesta av oss som tillåts tänka själva, vi som inte jobbar med statlig media.

Orsaken till detta förklaras ganska snyggt av bloggaren nämnd ovan:

Uppenbart är intresset för 68-generationen större internt på SVT än ute i verkligheten.