Halvera tidsgränsen för fri abort!

Linus och Linusdotter 2003

Jag ska berätta en liten historia för er.

Det var en gång en man och en kvinna på en sisådär strax över tjugo-nånting år. De hade levt ihop i tre år och de älskade varandra mer än någonting annat på jorden. En dag sa kvinnan att hennes mens borde ha kommit för flera dagar sen och menade att de kanske borde göra ett graviditetstest. Hon hade slutat med p-piller för något halvår sedan eftersom de hade en direkt skadlig inverkan på hennes psykiska välmående. Sedan dess hade de försökt hålla sig till så kallade säkra perioder, men slarvat en del med detta.

Kvinnan köpte således ett graviditetstest och genomförde detta, utan mannens vetskap. En morgon kom hon till deras gemensamma säng och lade sig gråtande på mannens arm. Tårarna berodde mer på chock än på sorg, hon hade ju aldrig varit gravid förut. Hon berättade som det var och de pratade igenom saken. Kvinnan var väldigt uppriven och visste inte alls hur hon ville göra. Mannen var glad på ett sätt, eftersom han nu fått bekräftelse på att hans ”pojkar” kunde simma, men han var samtidigt mycket skrämd och orolig för vad som komma skulle.

Men någon sort konstig tyst automatik bestämde de sig för att de nog inte var tillräckligt gamla för att skaffa barn och de bokade tid på Huddinge sjukhus för samtal kring en eventuell abort. Graviditeten var ju bara några veckor gammal, så det skulle bara bli en något mer riklig menstruation än vanligt, inget mer. Mannen var inte riktigt säker på saken, men sa inget till kvinnan eftersom han tyckte sig ha förstått vad hennes vilja var och trodde att ett velande från hans sida bara skulle komplicera saken. Exakt samma sak var det för kvinnan, fast omvänt då såklart.

På sjukhuset fick de sätta sig i ett hemtrevligt inrett rum där flera väggar var fyllda med bokhyllor och det luktade allt annat än sjukhus. Tanten som tagit emot dem frågade varför de var där och vad de ville. Kvinnan svarade att hon nog var gravid och att de var där för att göra abort. Tanten skrattade lite undfallande, som för att säga: ”sakta i backarna här”, och frågade sen mannen om han hade ett arbete och om han älskade kvinnan. Mannen svarade ärligt ja på båda frågorna varpå tanten frågade kvinnan samma sak. Även kvinnan svarade ja på frågorna.

Tanten skrattade igen, denna gång på ett annat sätt, ett varmt skratt som om hon visste vad vi båda tänkte. Hon visste, och vi visste, det var bara det att vi inte riktigt visste att vi visste, om ni hajar.

Det är ett väldigt stort steg att skaffa barn och det är inte konstigt att man som ung människa räds inför en sådan stor förändring, det är fullt naturligt, men ibland är det enda rätta att kasta sig ut i det okända för att livet ska gå framåt.

Idun Linusdotter började i skolan igår och hade det inte varit för den där härliga varma tanten på Huddinge sjukhus så kanske hon inte hade funnits.

Till ämnet så.

En fungerande fertil kvinnokropp släpper med jämna mellanrum ett ägg från någon av sina två äggstockar för vidare färd mot livmodern där detta ägg, om det vill sig väl, kan befruktas av en hanlig könscell – en spermie. Detta kallas ägglossning och sker vanligen ungefär en gång per månad, närmare bestämt var 28:e dag.

Om ägget i fråga har oturen att inte få påhälsning av någon spermie så kommer ingen befruktning att ske, och ägget, samt den slemhinna som byggts upp för detta ägg, stöts bort av kvinnans kropp. Detta kallas menstruation, eller vardagligt mens, och sker cirka 14 dygn efter ägglossningen.

Om kvinnan haft samlag med en man under – eller nära i tid före eller efter – en ägglossning så finns det chans att ägget blivit befruktat av en av mannens spermier och att de tillsammans påbörjat skapandet av en ny människa. Om så är fallet så kommer kvinnans menstruation att utebli och hon kommer således inom ett par-tre veckor efter ägglossningen bli varse att hon nu är på god väg att få ett barn – hon är gravid. Kvinnan och mannen kan i detta läge välja att behålla barnet och bli föräldrar, eller göra abort och därmedelst inte bli föräldrar.

Allt detta är självklarheter för de flesta, tyvärr dock inte för alla, för då hade opinionen i abortfrågan troligen sett annorlunda ut.

Fri abort betyder att en kvinna har rätt att göra abort om hon så vill det, utan särskilda skäl och utan att vare sig sociala myndigheter eller det växande barnets far har något att säga till om, i juridisk mening.

Idag är gränsen för fri abort 18:e graviditetsveckan och jag menar att det är alldeles åt helvete för sent.

Jag tillhör, vill jag klargöra, definitivt inte den grupp som kan anses vara abortfientlig i generella ordalag, vare sig ställt i relation till mina partikamrater eller till folk i allmänhet. Jag styrs inte heller av några religiösa dogmer, emedan jag betraktar mig som ateist, utan ser på frågan ur både ett samhällsnyttigt och ur ett humanistiskt perspektiv. Jag förstår fullt och klart att det kan finnas ett legitimt behov möjligheten till fri abort för par som till exempel använt preventivmedel som av någon anledning inte fungerat eller i fall då livets nyckfullhet gjort att det för stunden är direkt olämpligt att bli förälder. Jag tror dessutom att det flesta aborter görs efter noggrant övervägande och med stor sorg.

Något som jag dock har väldigt svårt att förstå är att det nödvändigtvis ska vara möjligt att göra en fri abort fram till den 18:e graviditetsveckan, utan att det föreligger några särskilda omständigheter, utan att behöva rådgöra med psykolog.

Om vi antar att det för det stora flertalet kvinnor torde vara uppenbart att de är gravida inom, låt oss för att vara på den säkra sidan säga fyra veckor efter befruktning, det vill säga i den sjätte graviditetsveckan, så betyder ju det att man ska gå och fundera på saken i tolv veckor för att det ska finnas någon anledning att tillåta en så exceptionellt sen abort. Tolv veckor! Kom igen! Hur kan detta anses handla om kvinnors rättigheter? Är det en värdefull rättighet att ha tillåtelse att skjuta på svåra beslut tills det drabbar andra människor?

Den enda effekt en sådan lagstiftning får är att kvinnor som blivit havande trots att de inte vill bli mammor kan gå och dra på beslutet tills fostret nästan är ett livsdugligt barn. – Ja barn, i 18:e graviditetsveckan är det mer ett barn än ett foster.

Nej, tillåt fri abort till och med den nionde graviditetsveckan – som för övrigt är gränsen för när det inte längre går att göra en icke-kirurgisk abort – samt se till att alla par som önskar göra abort, oavsett i vilken graviditetsvecka, först får tala med en i ämnet specialiserad psykolog. En sådan lagstiftning skulle ge kvinnan och mannen gott om tid att fatta ett för dem korrekt beslut, samtidigt som samhället skulle slippa abortera närmast livsdugliga foster.

Jag förstår att vissa kan se mitt förslag som väl drastiskt, fri abort till nionde veckan är ju en ganska kraftig sänkning från dagens regler, men jag är inte färdig ännu. Vad gäller aborter efter det att tiden för fri abort har löpt ut så bör man enligt min mening göra några viktiga förändringar i dagens lagstiftning.

Idag kan socialstyrelsen tillåta aborter så länge barnet inte är livsdugligt, och praxis ligger för närvarande kring den 22:a graviditetsveckan. Detta tillåts om det föreligger synnerliga skäl såsom ”grava missbildningar på fostret, svår sjukdom hos kvinnan eller i sällsynta fall extremt svåra sociala förhållanden som inte kan åtgärdas inom överskådlig tid.” Här skulle jag, om jag fick, omedelbart stryka sociala förhållanden som skäl till sen abort. Det finns faktiskt alternativ till abort i de fall föräldrarna inte kan ta ansvar för sitt barn. Ett barn är inte mindre värt än sina föräldrar, kanske snarare tvärt om, och ett friskt svenskt barn skulle få en ny mamma och pappa på nolltid om modern och/eller fadern inte skulle vara kapabel att ta hand om barnet.

Tidsrymden under vilken man måste ha tillstånd från myndigheten i fråga skulle ju öka drastiskt med mitt förslag, från dagens 4 veckor till 13 veckor, och det är därför rimligt att man delar upp denna i två delar. En del, låt säga veckorna 10 till 12 där paret i frågas sociala situation och egna önskemål tillåts väga tungt, och en senare del där man i stort behåller dagens krav på synnerliga skäl och definitionen av dessa.

Målen måste vara att aborttalet sänks kraftigt samt att inga friska barn som växer i friska mödrar skall aborteras efter vecka tolv, och det är för övrigt partiets officiella hållning vad gäller gränsen för fri abort.

Dessa mål uppnås givetvis bäst med flera åtgärder i kombination. Abortproblematiken beror naturligtvis till stor del på den slappa och ansvarslösa inställningen till sexuella relationer som breder ut sig, främst bland yngre människor. Förbättringar i skolans sexualundervisning och verkandet för en förändrad samhällssyn är tänkbara åtgärder som tillsammans kan förbättra denna situation. Subventionerade graviditetstest är ett annat medel för att tillse att ett minimum av oönskade graviditeter kan fortgå oupptäckta.

Men det allra viktigaste är att varje par som blir gravida får det stöd de behöver för att fatta det på lång sikt mest korrekta beslutet för dem och deras växande avkomma.

En sak är säker – ingen ångrar sina barn.

Annonser

43 Responses to Halvera tidsgränsen för fri abort!

  1. Valiant skriver:

    Håller inte med. Tycker också även att utländska kvinnor ska kunna få utföra abort i Sverige om de vill.

  2. Valiant:

    På vilka argument baserar du det ställningstagandet? Tycker du också att det är rätt om svenskar åker utomlands för att kringgå svensk lagstiftning?

  3. Valiant skriver:

    Ville bara visa att det finns Sverigedemokrater som inte håller med om att sänka abortgränsen (åtminstone så mycket). Kan bara sätta mig själv i den situationen. Jag skulle vilja att jag/min partner skulle få ha den rätten och vill därför inte inskränka på andras rätt att göra det för någon sorts allmänytta. Ett sådant förslag som du föreslår skulle nog sticka i ögonen på väldigt många. Däremot kan jag tänka mig att man borde prata med en kompetent psykolog innan.

    Ser inte så mycket fel i att kringå ett par saker i t.ex. den polska lagstiftningen faktiskt. I Nederländerna och England får utländska kvinnor göra abort (enligt internetkälla iallafall).

  4. Valiant:

    Jag har inga problem med att förhålla mig till det eftersom jag tidigare har varit av liknande uppfattning själv.

    Men som jag skriver så handlar det, även om mitt förslag skulle realiseras, om en väldigt lång tid man har på sig att fatta beslut om detta. Att gå och dra på ett sådant beslut är inte friskt och det finns knappast någon som skulle upptäcka en graviditet så sent att det skulle innebära några problem för den sakens skull, särkilt inte om graviditetstest skulle vara gratis eller väldigt billiga.

    En så extremt sen abortgräns som Sverige har idag leder däremot till att man kan skjuta beslutet på ”morgondagen” så länge att både föräldrar och det ofödda barnet drabbas mycket hårdare än vad som är rimligt.

    Det hanlar inte om att förbjuda aborter eller ställa till fanstyg för människor, det handlar om hänsyn och omtanke. Både om föräldrar och barn.

  5. Lars Flemström skriver:

    Politiken hittills har varit att kvinnan ska skjuta upp barnafödandet tills hon är färdig med sin utbildning och just ska börja sin yrkeskarriär. En annan politik vore att starta barnafödandet tidigt, ta hand om barnen på heltid när de är små, och studera när barnen växer upp, först på heltid. Ska mammaperioden i kvinnans liv infalla när hon är i åldern 40 – 55 år, eller när hon är i åldern 20 – 35 år? Vad är det för samhälle, som säger att man är för gammal vid 35 år? Själv började jag en ny yrkeskarriär (som politisk sekreterare för sd) vid 62! Det är nu dags att börja anpassa samhället efter människans naturliga åldrar!

    Vid min ålder har man en fördel, som yngre personer inte har. Man har sett samhället utvecklas över tid. Man har varit med om det, som media inte – när det hände – tyckte var intressant. Alla äldre har varit yngre – inga yngre har varit äldre! Därför säger jag: Vid min ålder kan man bli en bra politiker. Däremot tror jag inte att gamla människor blir bra som föräldrar, möjligen som far- eller morföräldrar. Nej, att bli en bra förälder är inget som man kan studera sig till. Det är naturligt, en instinkt – precis som hos djuren, och den avtar med åren. Och tänk så roligt för barnen att ha föräldrar som är som kompisar.

    Vi lever nu i en medelåldersdiktatur. De som är under 25 och över 55 diskrimineras. Unga vågar inte bilda familj, för att de saknar anställnings- och inkomsttrygghet. I ett naturligt samhälle räknas man som vuxen vid 18. Unga föräldrar, båda två, stressar mellan hem, dagis och arbete – alltmedan äldre arbetsföra lider sotdöden av sysslolösöhet. Ge den förälder, stannar hemma, ett vårdnadsbidrag som motsvarar åtminstone Kommunals lägstalön (nej, till ”lyxhustrubidrag”) – och låt oss 55+ få jobb! Båda småbarnsföräldrarna ska inte tvingas ut i arbete, men den som arbetar ska räknas som vuxen arbetskraft vid 18 år. Därför måste sd säga nej till särskilda (otrygga) ”ungdomsavtal” för alla under 25.

    Men ”ungdomar” kan ju inte ta ansvar, sägs det. Ytterst märkligt! För 50 år sedan kunde vi det. Vad är det för fel nu? Nu kallas alla, både barn och ungdomar, under 18 kallas barn. Och unga vuxna kallas ungdomar. Åldersgränser kan disktuteras, men det rätta är väl rätt benämning för varje ålder. Samhället måste erkänna att unga vuxna är vuxna, men också kräva att de uppför sig, och tar ansvar, som vuxna. Det måste de ju ändå klara av, även om de inte har den erfarenhet som följer med åren.

    I något slags rättvisejakt driver vi fram unga, att de ska bli politiker och ta ansvar för hela samhället, innan de fyllt 20, samtidigt som vi inte tilltror de förmågan att ens ta ansvar för sin egen familj – utan unga kvinnor utsätts för påtryckningar att göra abort. Den där barnmorskan som uppmuntrar unga kvinnor att föda sin barn, är sällsynt och dessutom bryter hon mot lagen.

    Men nu är det så här: Unga kvinnor aborterar sina friska barn, sedan – när de egentligen blivit för gamla som förstagångsföderskor – aborterar de sina barn med Downs syndrom, och sedan blir de sterila. Svenska folket håller på att utrota sig självt med sin överdrivna preventivmedelsanvändning och alla aborter. Jag är helt säker på att ”den psykiska ohälsan bland unga kvinnor” beror på att de inte får bli mödrar, som deras kroppar är gjorda för, och att de smäller i sig s k säkra p-piller, som påverkar hormonbalansen så att de tappar sexlusten, varje samlag blir en våldtäktsupplevelse, kvinnorna blir manshatare och lesbiska.

    Jag tror också att den överbeskyddarattityd gentemot sina födda barn, som man ser hos många kvinnor, beror på sorgen över ett aborterat barn. Man sörjer den lilla, som inte fick födas, så mycket så att man inte tillåter sina födda barn att bli vuxna. Detta kallas Munchausen-syndrom, när man tillfogar sitt eget barn sjukdom / skada för att de inte ska bli vuxna, utan bli ständigt mamma-beroende.

  6. Johnny skriver:

    Det stora problemet är enligt mig inte ”abortgränsdragningar”. Det stora problemet är det moraliska sönderfallet i samhället. Sexistiska program som går på bästa sändningstid(”Sex and the city” och ”Big Brother” för att nämna ett par av dessa) med ungdomar i nedre tonåren som stor publik, jargongen bland ungdomar, chatt och communities med ständiga sexuella undertoner, klädjättar med sexiga underkläder till barn och bebisar(exempel på klädtext till barn ”player”), stripp-bilder till mobilen som tidningar som Veckorevyn gladeligen annonserar och stoltserar med(annonsintäkter går givetis före vad som signaleras ut) o s v o s v. De inblandade är allt som oftast avsevärt yngre än 15 år. Givetvis inget fel på sex, men som det basuneras ut till barn i olika former kan man tro att företags vinstintressen går före bekämpningen av sexism och pedofili. Vad resulterar allt detta i ? Jo, tillfälliga sexuella förbindelser och oönskade graviditeter samt ett drömsamhälle för individer som ”Alexandra-mannen”. Sammanfattningsvis är det samhället i stort man måste göra något åt. Ett samhälle där förutom oönskade graviditeter frodas även pedofiler gnuggar händerna.

  7. Valiant skriver:

    Drabbas föräldrarna och det ofödda barnet hårdare än vad som är rimligt? Förstår mig inte riktigt på den argumentationen. Exakt hur drabbas ett ofött barn? Tror dom drabbas precis lika mycket. Saken är den att föräldrarna får göra detta val själva på gott och ont för dem själva, inte staten. Sen hur de drabbas av att ha/inte ha gjort det är nog väldigt olika. Kan ju faktiskt i min mening vara helt rätt att vänta med barn och om olyckan varit framme så…

    #6 – Sånt är väldigt tråkigt. Jag är såpass ung att man har sett det med egna ögon ganska mycket. Marknadsföringen är bara en del i helheten. Visst kan man gå till överdrift när det gäller moralpredikan, men när det gäller barn är det faktiskt konstigt att inte tagit tag i saker. En av fyra kvinnor blir sexuellt ”utnyttjade” (abused) på något sätt innan de blir 16 (källa: invisible girls). Det finns mycket arbete att göra i denna fråga och det är riktigt hemskt hur lite hjälp och hur mycket skam det finns. Hur många liv blir inte förstörda redan vid så låg ålder.

  8. Umebon skriver:

    Mycket bra skrivet DFS! Jag instämmer helt. Sverige har idag en av de mest liberala abortlagarna i världen och att strama åt den en aning skulle inte skada ett dugg. Folk måste börja ta ansvar för sitt sexliv. En annan idé är att adoptera bort barnet om man nu inte vill behålla det. Det verkar ju finnas gott om personer som vill adoptera och dessa får det svårare och svårare eftersom Kina med all rätt skärpt sina adoptivregler.

  9. T.L. skriver:

    Jag tycker 9 veckor är ett mycket rimligt förlsag och så borde det också vara!

    För att bli litet personlig…

    Om lagen hade stått för 9 veckor, så skulle mitt eget barn kunnat ha levt idag och jag sörjer varje dag som går förbi som jag tänker på att jag kunde ha haft mitt barn i min famn med den enda kvinna som jag någonsin har älskat.
    Men det togs ifrån mig, på grund av dessa idiotiska lafar om abort som förs just nu.
    Hade det inte varit för dessa lagar, så hade min kärastes föräldrar aldrig kunnat tvinga på henne att göra abort – något som hon absolut inte ville göra, men hon vågade inte säga nej mot dem (hon hade det väldigt promematiskt med sina föräldrar, då dem inte var direkt dem idyliska föräldrarna, om vi nöjer oss med att säga så. Då dem gjorde allt för att förstöra för henne och att göra henne olycklig).
    Hon hade lyckats hålla graviditeten hemligt för dem ett bra tag, men när dem till slut fick reda på det, så gjorde dem allt för att tvinga henne till att göra abort. Hon grät i flera månader efter det, att hon var så svag och inte vågade stå emot sina föräldrar, att hon miste sitt barn. Något som både hon och jag hade drömt och pratat om i nästan ett år om att vi ville få ett barn tillsammans och när den lyckan äntligen gavs till oss, så togs den ifrån oss nästan lika fort som den gavs till oss!

    Så alla ni förespråkare om en fri abortlag på 18 veckor, NI KAN KYSSA MIG I ARSLET!
    Tänk i stället på vilka följder det kan få och ge. Det är inga rättigheter att kunna göra abort så långt in i graviditeten, det är slapphet och en stor respektlöshet mot sitt framtida barn.

    Vad är det som är så bra med att man kan göra abort så långt in i graviditeten!?
    Att man kan säga, ”nä, jag gör det imorn”, ”orkar inte idag heller, gör det imorn” o.s.v. o.s.v.
    Varför inte vänta tills barnet föds också, skulle inte det vara en änu större rättighet, om man nu går efter erat tanke sätt det vill säga (ni som förespråkar så lång tid)!?
    Har ni någon gång tänkt på att om man nu väntar med att ta beslutet om att göra abort så lång tid (18 veckor), att det är något som man igentligen inte vill göra och då inte heller borde göra det!? För hade det varit det, så hade man ju vetat det direkt när man fick reda på att man var gravid, eller hur!? … !!!

    Mitt liv förstördes och raserades pågrund av en sådan idiotisk och ohumanistisk lag!
    Tänker kämpa och slåss för alla ofödda barn, samt för alla unga kommande föräldrar som har svårt att kunna ta det rätta beslutet. Älskar man varnadra, har man möjligthet att kunna försörja ett barn, har man möjlighet att låta sitt barn få en bra uppväxt i en trygg och säker miljö – ja, då finns det inga som hellst anledningar heller till att man skall göra abort! SÅ ENKELT ÄR DET!!!

  10. Men Valiant, om ”olyckan varit framme” så kan man ju genomföra en abort. Tror du att jag vill förbjuda aborter? I så fall får du nog läsa om. Dessutom är ett barn ingen olycka.

    Angående frågan om hur ett barn drabbas av att bli aborterat så undrar jag om den är på skoj. Jag har själv ibland svårt för att veta när det är lämpligt med ett skämt, men till och med jag förstår att det här inte är ett sådant tillfälle.

  11. Frasse skriver:

    Vet inte om jag tillför debatten jättemycket, men det finns fall då flickor har oregelbunden mens och därför inte inser att de är gravid fören mycket senare! Det hände en bekant till mig. FLera negativa graviditetstest genomförds därför att hon spydde å mådde dåligt och då trodde dom ju att hon inyte var gravid och trodde att den uteblivna mänsen bara berodde på stress elelr dyrligt precis som hon haft innan hon blev gravid.

    Graviditeten uppenbarade sig först (positivt graviditetstest) i 20:e veckan då det inte lägre fanns något att fundera över. Inte fan ångrar dom dottern idag, men inte heller är dom tillsammans längre eller har en sund relation som barnet kan växa upp i.

    Med detta vill jag INTE ha sagt att jag tycker det är ok att ta bort foster i 20e veckan!

  12. Exakt. Man kan upptäcka att man är gravid i 30:e veckan också, även om risken gissningsvis är typ en på miljonen. Det finns alltid extremfall och olyckliga omständigheter och man kan naturligtvis inte anpassa lagstiftningen efter det.

    I så fall skulle man till exempel vara tvungen att tillåta abort under hela graviditeten eftersom det i teorin kan hända att en gravid kvinna hålls fången i 40 veckor av en galning.

  13. Katarina skriver:

    ”Något som jag dock har väldigt svårt att förstå är att det nödvändigtvis ska vara möjligt att göra en fri abort fram till den 18:e graviditetsveckan, utan att det föreligger några särskilda omständigheter, utan att behöva rådgöra med psykolog.”

    Om inte reglerna har ändrats på senare tid är det, för den kvinna som väljer att göra abort mellan tolfte och 18 graviditetsveckan, obligatoriskt att tala med en kurator före ingreppet. Psykolog vore väl att ta i? Det behövs knappast en djupdykning i kvinnans psyke för att hon ska kunna fatta ett beslut om sin graviditet.

    ”Om vi antar att det för det stora flertalet kvinnor torde vara uppenbart att de är gravida inom, låt oss för att vara på den säkra sidan säga fyra veckor efter befruktning, det vill säga i den sjätte graviditetsveckan, så betyder ju det att man ska gå och fundera på saken i tolv veckor för att det ska finnas någon anledning att tillåta en så exceptionellt sen abort.”

    Glöm nu inte alla kvinnor som har oregelbundna mentruationer eller de som inte känner i kroppen att de är gravida, t.ex. inte är illamående, eller som trots sin graviditet ändå har blödningar.

    ”Den enda effekt en sådan lagstiftning får är att kvinnor som blivit havande trots att de inte vill bli mammor kan gå och dra på beslutet tills fostret nästan är ett livsdugligt barn. – Ja barn, i 18:e graviditetsveckan är det mer ett barn än ett foster.”

    Håller med om att det är en lång tid. Därför är jag av den uppfattningen att aborter ska vara fria fram till tolfte veckan, inte längre. Dock har jag svårt att tro att en kvinna väljer att gå och dra på en oönskad graviditet längre än nödvändigt. Det är de tveksamma och de rädda kvinnorna som drar på det, tror jag, och de behöver stöd till att fatta sitt beslut.

    ”En del, låt säga veckorna 10 till 12 där paret i frågas sociala situation och egna önskemål tillåts väga tungt, och en senare del där man i stort behåller dagens krav på synnerliga skäl och definitionen av dessa.”

    Nej, bevare oss väl för att låta någon beskäftig myndighetsperson bestämma vad som är legitima önskemål resp. legitima sociala skäl och inte. Det vet nog kvinnan (och mannen också för den delen) bäst själv.

    ”Subventionerade graviditetstest är ett annat medel för att tillse att ett minimum av oönskade graviditeter kan fortgå oupptäckta.”

    Går det inte fortfarande att helt gratis testa sig på MVC?

    ”En sak är säker – ingen ångrar sina barn.”

    Så är det säkert, men för de barn som föds oönskade blir livet inte särskilt kul.

  14. Tomas skriver:

    Tycker det är en rätt onödig fråga för partiet egentligen, men kanske kan man locka en del väljare på det. Annars finns det andra frågor. Mej stör det inte om folk gör abort. Men 12e veckan, ok! Men komma nu o va extrem o dra till med 9e veckan gillar jag varken som idé eller taktiskt.

  15. Lars Flemström skriver:

    MÄNNISKANS NATURLIGA ÅLDRAR.

    Ovanstående inlägg, nr 5, skrevs i all hast, varför allt inte blev så tydligt.

    ”Vad är det för samhälle, som säger att man är för gammal vid 35 år?”

    Med detta menar jag att den, som varit hemma och skött barn tills hon/han blivit 35 (eller 45 eller 55), inte är för gammal för arbetsmarknaden – även om hon / han inte har arbetat utanför hemmet förut. Men just detta – att kvinnorna annars skulle bli för gamla för arbetsmarknaden, var ju ett avgörande argument för att alla barn skulle vara på dagis. Sverige har fortfarande inte skrivit på EU-direktivet mot diskriminering av äldre på arbetsmarknaden.

    35 är däremot en hög ålder för förstföderskor. Men det är många kvinnor som debuterar vid 35 eller ännu senare. ”Bättre sent än aldrig”, stämmer även här. Men vad där det för samhälle som tvingar (må vara informellt) att skjuta upp barnafödandet. Ingen kvinna, som fyllt 18, blir en bättre mor av att vänta med första barnet.

    ”Stabila familjerelationer?” Min motfråga: Har vi inte – trots de uppskjutna födslarna – världsrekord antal ensamhushåll och antal ensamma mödrar och antal skiljsmässor?

    ”Alltför unga mödrar är till besvär för sina egna föräldrar.” Men antag att det är framtidens melodi? Den unga modern blir med tiden en ung mormor, och då får hon hjälpa sin dotter att ta hand om barnet.

    Svenska män har i stor utsträckning accepterat att leva ihop med en kvinna och hennes barn med en annan man. Men det är bra om barn har samma pappa under hela uppväxten. Med en tidig debut som förälder, kan man skilja sig när barnen har växt upp. Vad saken gäller är att få de unga männen att acceptera papparollen, och vara beredd att ta ansvar som en vuxen för sin egen familj senast vid 20.

    Samhället måste ställas om efter människans naturliga åldrar, och låta folk bli föräldrar när de är unga vuxna – i stället för att de ska vänta tills de blivit medelålders. Pensionsåldern har f ö höjts till 67 – ingen får dessförinnan sägas upp av åldersskäl. Men pensionsåldern är flexibel. Få av dem som frivilligt tar ut pension tidigare går sysslolösa, utan startar faktiskt en ny verksamhet. Av dem som slutar förvärvsarbeta vid 65 – 67 går få sysslolösa, utan är ofta engagerade i något ideellt arbete, åtminstone upp till 75. (Min egen farfar började ett nytt jobb vid 75.)

    Människans naturliga åldar kan då delas in i (exakta ålderskränser i svåra att ange, men några förslag ges inom parantes): spädbarn, yngre barn, äldre barn (under 13), yngre ungdomar, äldre ungdomar, unga vuxna (över 18), yngre medelålders, medel-medelålders, äldre medelålders, äldre arbetande (över 55) , yngre pensionärer under 75), äldre pensionärer.

    Med det äldre pensionssystemet fick arbetande försörja barn och äldre icke arbetande. Med nuvarande pensionssystem får personer i arbetsför ålder betala till sin egen pension. Dessutom lånar många – i praktiken från sig själva – till sina studier. Det handlar alltså nu om en omfördelning inte mellan grupperna arbetande – icke arbetande, utan om en omfördelning mellan samma persons olika åldrar. I detta system saknas utrymme för att låna från sig själv som medelålders eller äldre arbetande till sig själv som hemmaförälder.

    Min lösning på detta är göra slut på åldersdiskrimineringen av 55+ , ge jobben och lönen till de äldre och pengarna (a-kassa och förtidspensioner) till de unga hemmaföräldrarna. Det strider fullständigt mot naturens ordning att beräkna föräldraersättningen efter inkomstbortfallsprincipen. Vid den naturligen riktiga åldern för att bli förälder har många idag inte fått en egen inkomst. Det är därför fel att räkna ersättningen på den inkomst som varit innan barnet föddes – den borde snarare räknas på den inkomst som föräldern kommer att få när barnet vuxit upp. Men vad den inkomsten kommer att bli, kan ingen veta.

    Jag har tidigare föreslagit och räknat på att den, som sköter två barn i hemmet, 1 – 5 år, ska ha en lön lägst motsvarande Kommunals lägstalöner (drygt 14 000 kr/ mån). Vardera föräldern kan då arbeta halvtid, och får då drygt 7 000 kr var i föräldralön. (Med vardera föräldern menas mamma och pappa, eller två ensamma mödrar som samarbetar.) Studier på halvtid ska jämställas med arbete på halvtid och berättiga till studiemedel + drygt 7000 kr. (Till detta kommer barnbidrag, bostadsbidrag och ev andra behovsprövade bidrag.) Mellan 5 – 7 år utgår reducerad föräldralön med drygt 3 500 kr per barn. Barnet antas då vara i förskola på deltid. Föräldralönen ska beskattas som vanlig inkomst, men ska å andra sidan ge pensionspoäng och rätt till a-kassa (om man inte får jobb efteråt).

    INGEN KVINNA SKA BEHÖVA GÖRA ABORT AV EKONOMISKA SKÄL.

    Det behövs alltså både en ny abortlag, som i sig minskar aborttalen, och ett nytt socialförsäkringssystem som inte straffar kvinnor som väljer att föda sina barn.

  16. Lars Flemström skriver:

    ”VECKOEXERCISEN”

    Sedan ”den förbannade sverigedemokraten” startat en sdu-avdelning, frågade han mig gamla gubbe på 63 år, om jag kunde komma på några bra ungdomsförbundsfrågor.

    Då svarade jag, att ändra samhället så att det stämmer med människans naturliga åldrar och att det föds fler barn. Att abortfrågan (kolla vilken kristen tidning som helst) mest debatteras av äldre män, är helt galet. Vi ska arbeta mot diskrimineringen av äldre.

    Abortfrågan är en ungdomsfråga, och särskilt en kvinnofråga. Men visst kan vi äldre ge lite bidrag till debatten. Vi har ju varit yngre – och är dessutom ganska duktiga på de övergripande samhällsfrågorna. Själv har jag läst in mig på lagstiftningen i olika länder. Det är mycket anmärkningsvsärt att Holland, som är ett lika sexliberalt land som Sverige, bara har drygt hälften så många tonårsaborter som Sverige. Det kan bero, åtminstone delvis, på skillnader i sociala förmåner, men det är också väsentlig skillnad i lagstiftningen.

    Flera länder har en betänketid mellan kvinnans beslut och utförandet om aborten. Holland har längst betänketid av alla länder 5 dagar, nästan en hel ”ångervecka” (som man har mot förhastade beslut vid hemförsäljning). Själva abortverksamheten är dessutom annorlunda organiserad i Sverige. Detta tyder på många förhastade och ogenomtänkta abortbeslut i Sverige. Följande krav bör då ställas på ”veckoerxercisen”.

    1. Även kvinnor med oregelbundna menstruationer, ska hinna upptäcka att de är gravida, och sedan ha lite tid att tänka över situationen.

    2. Efter begäran om abort, ska hon ha en betänketid, innan aborten utförs. Den bör utföras inom sju dagar från betänketidens början. Betänketiden ska inräknas antal graviditetsveckor, d v s om aborten ska utföras senast efter 9 veckor ska betänketiden börja redan efter 8 veckor. Vad vi då har att ta ställning till, tycker jag, är a) fri abort före utgången av 10:e veckan (lag i många länder), d v s abort måste begäras före utgången av 9:e veckan. b) fri abort före utgången av 12:e veckan (lag i många andra länder), d v s abort måste göras före utgången av 11:e veckan.

    3. Sedan håller jag helt med om att det bör finnas möjlighet att få tillstånd till abort för den som har missat tidsgränsen, samt att villkoren härför succesivt skall skärpas. Det håller inte att allt ska vara fritt ena dagen och närmast totalförbjudet nästa dag. För abort en vecka för sent ska det räcka i stort sett med kvinnans egen förklaring att hon har räknat fel på dagarna.

  17. Valiant skriver:

    Du vet mycket väl vad jag menade DFS.

    Tycker sånt här är viktigare, livstid någon?
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article605806.ab

  18. Tomas skriver:

    Jo, har läst. En del poänger, men tycker ändå inte att detta utspel om 9 veckor är bra. Kunde blivit olyckligt tom om media blåst upp detta. Håll nu fast vid de 12 veckorna som partiet beslutat om o gör inte detta till ngn stor fråga.

  19. Kristofer skriver:

    Jag har läst de olika debattinläggen men det är något jag funderar över, vad spelar det för roll om det är 9, 12 eller 18 veckor? Inläggsförfattaren pratar om att de mer eller mindre tvingas till abort, något som bör relateras till annat än tiden för abort enligt min mening. Hur har SD som parti tagit ställning till detta? Tack för eventuella svar.

    MVH

    Kristofer

  20. Tore skriver:

    Den svenska kvinnan skall föda sina barn i tidig ålder. Därför skall hon ha en ekono-
    misk förutsättning för detta. Ju längre hon väntar, ju sämre blir förutsättningarna för
    detta, att bli gravid. Att det idag aborteras 35.000 foster om året, är samhälsekono-
    miskt totalt fel.
    Därför skall den unga kvinnan erhålla den ekonomiska bakgrund detta kräver. Hon
    skall icke lida för, att vissa partier konsekvent nämner ”kvinnofälla”, eller att hon skall
    ha en utbildning innan barn skaffas. Därför väljer många att abortera, för ekonomins
    skull. Även den sociala funktionen påverkar kvinnan att abortera, då skolan kanske ej
    är genomförd. Det är fel. Vill kvinnan föda sitt barn, skall hon också få göra det, utan
    diverse påtryckningar. Med åldern försämras ju barnafödandet, och kostar
    samhället stora kostnader, om kvinnan väntat till äldre årgång. Dessutom är det kanske försent, och skapar otroliga psykologiska komplex. Alltså ge den unga kvinnan en chans att föda sitt barn i tidig ålder, om hon nu vill detta, och skapa en
    ekonomisk framtid för henne. Det tjänar hela samhället på. Efteråt eller under tiden
    kan kvinnan komplettera de kunskaper som behövs, och om hon vill detta.

    Att fri abort t o m 18 veckan är fel. Då är det något som gått snett i samhället. Att
    vissa kvinnor använder aborten som ett preventivmedel, råder väl ingen tvekan om.
    Och när personen uppnår 6 aborter innan hon passerar 50 år, då är det fel i huvudet.
    Då är det ej heller konstigt att kvinnan försvarar sitt handlande så energiskt, som
    också göres.

    Den troende muslimska kvinnan skall skydda sitt foster med sitt liv. Därför utsätts
    hon ej heller för samma påtryckningar, som den svenska kristna av det sociala. Det
    verkar som om tankeverksamheten totalt försvunnit bland de styrande. Skall vi dess-
    utom ha en abortturism ifrån katolska länder, och därmed stöta oss med dessa? Det anser jag vara mycket fel. I övrigt håller jag med dig, totalt DfS!…

  21. Edjenne-Weng skriver:

    Kristofer: Läs artikeln

  22. Valiant skriver:

    ”är samhällsekonomiskt totalt fel”

    så sjukt dåligt och svinigt argument, däremot bör man såklart hjälpa kvinnor som vill skaffa barn.

  23. Vad är det för konstigt med att konstatera att människans, och såklart även samhällets, enda konkreta mål är att föröka sig och expandera, eller åtminstone bibehålla samma storlek? Ett barnafödande under 2.0 kvinnor per barn är naturligtvis fel även ur ekonomisk synpunkt.

    Vari ligger det sviniga?

  24. Tore skriver:

    Tydligen endast hos nöff – nöff…Det är snart jul, ”Valiant”!

  25. Katarina skriver:

    Lars Flemström: ”Ingen kvinna, som fyllt 18, blir en bättre mor av att vänta med första barnet.” Är du seriös?

  26. Valiant skriver:

    #24 Jag menade att det är ett svinigt argument för att begränsa en kvinnas fria val till abort. Visst ska man försöka öka barnafödandet, men det på fel sätt. Tvinga en kvinna att föda ett oönskat barn, genom lagändring, för att Sverige vill öka sitt snitt i barnafödande.

    #25 okej…

  27. Kristofer skriver:

    Edjenne-Weng

    Svara på min fråga

  28. T.L. skriver:

    Valiant

    Vem har pratat något om att man skall tvinga en kvinna att föda sitt barn?

  29. Tore skriver:

    Idag är det den unga svenska kvinnan som påverkas/övertalas att ta abort, av eko-
    nomiska skäl. (pensionen!) Den sociala maktstrukturen i kommunerna har bara råd
    att försörja en ”klient”. Lär er hur systemet fungerar…

    Detta började redan på -80 talet, med den okontrollerade invandringen från balkan. Därefter har åtsnörningen av befintliga pensionssparanden bantats, genom tjuverier (250 miljader) som skulle återbetalas (patron Persson och Co). Inte har detta gjorts, ej heller av nuvarande regeringen. 1997 blev änkorna arvslösa (patron Persson), och många av dessa blev fattigpensionärer, i det rika och välmående Sverige. Visserligen återkom en reduserad änkepension, efter några år, fast den blev inkomstprövad…

    Tänk på att den ATP som inbetalades från 1960, innehöll skrivna regler, att ATP ”ärvdes” av ”änka eller änkeman”, då pengar avsattes av den lön som erhölls. Ett rent bedrägeri, av den samling skojare i Sveriges regering…

    Påtvingat nytt pensionsystem under -90 talet, av samtliga numera socialistiska röd/blå röran. Därefter skatter/urholkande av den militäradelen som fortsätter än i dag med begäran om neddragning med 4 miljader varje år…

    EU inträdet som röstades in med minsta möjliga övervikt, vilket kostar idag
    upp till nära 30 miljader varje år. En del miljader återgår visserligen till de i Sverige, som redan är övergödda, men huvuddelen av svenska folket har ingen nytta av detta
    fortsatta bedrägeri…

    Den okontrollerade invandringen ligger som ”satan” i bakgrunden. Ingen talar om den
    faktiska kostnaden för detta. Det nämnes påhittade kostnader, för att lugna det
    svenska folket. Riksrevisionen, som skall kontrollera myndigheters utgifter, håller
    käft av naturliga skäl. Kommunerna valsar i olika konton, och invånarna duperas…

    Och kära vänner, ni kommer sannolikt att bli fattigpensionärer, när Turkiet med sina
    ”minst” 70 miljoner invånare, vill vara med om ”era pensioner”. Märker ni inte, att EU
    har blivit slavar under muslimernas förtryck. Och gläds med dessa, att sillen och nubben sitter mycket löst till, förutom en massa annat djävelstyg. Och ”mullan”
    Mona Muslim, flinar bakom sin ”burka”…

    De ni otrogna. Smaklig måltid, utan skinka…

  30. Tore skriver:

    Jag glömde en sak! Lars Flemström, jag blev pappa senast när jag var 58. Idag är jag
    68 år, och med detta har inte vi några problem med åldern. Dock är jag gift med en ”mycket” yngre kvinna, och denna gång har jag nu varit gift i över 20 år…

    Därför vet jag vad jag talar om, och hoppas SD proppagerar för det jag ovan nämnt,
    med mycket hjälp till de unga par, som ej vill påverkas av ”övertalning” till abort…

    På så sätt kan aborttalet minskas drastiskt…

    Kvinnan är ju medveten om vad som sker. Därför behövs ingen väntan, om ett miss-
    tag skett, utan behandling kan ske ganska fort, på ett mycket enkelt sätt…

  31. Valiant skriver:

    #29 De menar att genom ett lägre antal veckor är det färre som gör abort, då betyder det att det finns kvinnor som velat göra abort men inte fick göra det pga den lagändringen. Tvinga är ett starkt ord, men det är väl det man gör indirekt.

    Sista inlägget i denna rubrik…

  32. T.L. skriver:

    Valiant

    Om dem nu verkligen ville göra abort, så kunde dem väll ha gjort det inom dem veckorna? Det här är inget som man skall gå och vela med, det här allavarliga saker. det är inte som om man skall gå och köpa en ny tröja, sen när du är inne i affären så börjar du bli osäker på om du verkligen vill ha den tröjan, så bestämmer du dig för att vänta några veckor till innan du bestämmer dig.

    Beslutet om man vill göra abort eller inte, skall komma direkt till en i samma stund som man får reda på att man har blivit gravid.

    Slut på svar till, Valiant

    Blir så jävla less på folket i dagens samhälle, på deras slapphet, deras lathet, deras respektlöshet, deras odisciplin, deras äckliga sätt att tänka och vara. Vad fan har hänt med folket egentligen? Dem bryr sig ju inte om någon ting längre! Ingen ting som är vesäntligt eller viktigt! Det enda dem bryr sig om idag, är om deras tröja matchar deras byxor eller om deras favoritprogram kommer att visas idag på tv! Är det verkligen något som är viktigt? Är detta det som får jorden att snurra? Är detta det som livet handlar om? Att man inte får missa sitt favoritprogram o.s.v.?

    Det är ett sant privilegium att få äran att bli barn och kunna sätta ett barn till livet. Men folk kastar bara bort, på samma sätt som dem byter kanal så fort reklamen kommer upp. Varför? Jo, för att dem känner att dem inte har tid med det nu. För det är så mycket som dem vill göra innan. Som att kanske skaffa sig en karriär, utbilda sig, festa, resa bla bla bla bla Vad är detta? Vad är det frågan om? Det går väll att skaffa sig en karriär när barnet börjar växa till sig, likaså att utbilda sig! Festa, är festa viktigare än sitt barn, likaså när det gäller att resa!
    Varför inte resa runt med sitt barn när det har växt till sig!
    Det är så jälva äckligt med människors själviska och egoistiska tänkande, som dem flesta tycks besitta i detta korrupta och ruttnande samhälle!

  33. Lars Flemström skriver:

    Katarina
    Lars Flemström: “Ingen kvinna, som fyllt 18, blir en bättre mor av att vänta med första barnet.” Är du seriös?

    Mitt svar till Katarina: Det är klart att jag är seriös! Såg du inte rubriken på inlägget (nr 16)? Den var ”MÄNNISKANS NATURLIGA ÅLDRAR”. Redan under Gamla Testamentets tid insåg människorna att ”Var sak har sin tid”. Är det inte, t ex, märkligt att man har sänkt åldern för rösträtt till 18 år – SAMTIDIGT som man påstår att den åldern är för låg för att ta ansvar för ett eget barn, eller sköta ett jobb som en vuxen?

    Gud (eller ”Naturen”) har utrustat unga kvinnor inte bara med den biologiska möjligheten att bli gravida, utan även med den biologiska möjligheten att amma sitt barn och den psykiska förmågan att ge barnet kärlek och trygghet. På samma sätt är de unga männen utrustade med förmågan att göra kvinnor gravida och ge ta ansvar för sin familj, ge den kärlek och trygghet. Detta är en del av sexdriften, och inte något från den fristående.

    Unga mammor är det bästa som finns. Jag har träffat flera. De har ett så naturligt förhållande till sina barn. Inte inlärt, utan naturligt.

    I år är det faktiskt 99 år sedan Bengt Lidforss började propagera för sexualitetens skiljande från fortplantningen. Lidforss hade själv ådragit sig syflis efter besök hos prostituerade. På den tiden fanns ingen bot mot syflis, som – obehandlad – bryter ner hjärnan och förändrar sättet att tänka. Lidforss var en pionjär i mer än ett avseende: Han var den första professorn som blev socialdemokrat. Han hatade kyrkan och kristendomen, och var uphovsman till religionsfientligheten inom s. Han dog relativt ung.

    I ett naturligt samhälle får man barn tidigt, och får ledande uppdrag i samhället sent. Jag har härmed givetvis inte påstått att gamla föräldrar med naturnödvändighet måste vara dåliga föräldrar. Jag skriver dessutom om debuten som förälder. Det finns dessutom individer som avviker från genomsnittet.

    Den största uppgiften för ett POLITISKT ungdomsförbund måste, enligt min mening, vara ATT KÄMPA FÖR DE UNGA KVINNORNAS RÄTT ATT FÖRVERKLIGA SIN BIOLOGISKA OCH PSYKISKA DRIFT ATT BLI MÖDRAR – vid den ålder då denna drift är som starkast. Ungdomsförbundet ska kämpa för ungdomarnas näraliggande framtid. Alltför många ungdomsförbund fungerar som politiska plantskolor ”över huvudet” på vanliga ungdomar / unga vuxna.

    Vi har en dubbel åldersdiskriminering i Sverige: Unga vuxna behandlas som om de fortfarande vore i nedre tonåren. Äldre (55+) behandlas som om de vore värdelösa. Redan under 1960-talet gick ungliberalerna till angrepp mot ”gubbväldet” i poliltiken. Jag frågar: Har det blivit bättre nu, när dåtidens ungdomsförbundare själva har blivit gubbar och gummor?

    Nej, men låt nu oss som har perspektivet bakåt, minns debatterna och vet vilka fel som begicks, peka ut en ny färdväg framåt. Låt oss föra över den erfarenheten till nya generationer, medan vi fortfarande finns kvar!

  34. Lars Flemström skriver:

    KAN NÅGON HJÄLPA MIG HITTA?

    För några år sedan fann jag en uppgift på webben om en gymnasieskola i USA, där måga 17-åriga elever blivit gravida, sedan man skurit ner sexualundervisningen. Detta användes som argument mot ”den kristna högern” i de amerikanska valen.

    Vad som visade sig var följande: Skolan ligger i en gammal industristad, där nutidens gymnsieelever är den första generationen arbetarbarn, som fortsätter till gymnasie- och högre utbildning. Att få barn tidigt är tradition. Elevernas egna mödrar hade blivit gravida första gången vid samma ålder.

    Under en tioårsperiod hade detta ändrats från något helt naturligt till en katastrof, som samhället måste förhindra!

  35. Katarina skriver:

    Lars Flemström: Du generaliserar grovt. Självklart måste det vara individuellt hur bra en kvinna fungerar som mor vid olika tillfällen i livet. Generellt sett kanske det är bättre att vara ung än gammal när man får sitt första barn (man har mer ork och är mer flexibel + att man är mer fertil), men det kan också vara så att man är mycket omogen som 18-åring och definitivt inte skulle kunna ta ansvar för ett barn. Den totala livssituationen påverkar också. Kanske har kvinnan inget ordentligt boende, ingen försörjning, ingen bra relation till det blivande barnets far. Då kan det vara bättre att vänta.

    Sen ifrågasätter jag din tes om att driften att bli mor är störst i unga år (vid 18). Om den var det skulle väl betydligt fler föda barn då?

  36. Lars Flemström skriver:

    Katarina! Du skriver ju själv ”Generellt sätt kanske det är bättre att vara ung än gammal när man får sitt första barn…” Och jag skrev: ”Det finns dessutom individer som avviker från genomsnittet.” DET MÅSTE FINNAS UTRYMME FÖR BÅDE REGELN OCH UNDANTAGET, MEN I DET HÄR SAMHÄLLET HAR MAN GJORT UNDANTAGET TILL NORM, SOM ALLA SKA ANPASSAS TILL!

    Holland, som är ett lika sexliberalt land som Sverige har betydligt färre aborter. Skillnaden är störst för kvinnor under 20 år, och näst störst för kvinnor över 40. Det är som om samhället och inte biologin bestämmer när barnen ska födas i Sverige. Sverige har dessutom en stor andel ofruktsamma kvinnor över 40, på grund av tidigare aborter och ”säkra” p-piller. Det är kanske det mest tragiska. När kvinnan äntligen anser sig redo att få barn, är det för sent – fastän hon har 10 år kvar till menopausen.

    Vi förfasar oss över kvinnlig könsstympning hos andra folkslag, och kan inte fatta att kvinnor – som själva har blivit könsstympade är de mest pådrivande. Men det är ju faktiskt lika illa ställt bland oss svenskar. Hos oss regleras kvinnokroppens naturliga funktioner in absurdum – och med kvinnor som själva blivit utsatta för detta som pådrivande. Och mest pådrivande är de kvinnor som anser sig – och säkert vill – kämpa för kvinnans rätt, d v s våra radikalfeminister.

    Så väl de ville, så fel det blev!

    Du skriver också: ”Den totala livssituationen påverkar också. Kanske har kvinnan inget ordentligt boende, ingen försörjning, ingen bra relation till det blivande barnets far.” DET kan samhället påverka (bortsett från relationen till barnets far). DET är vår uppgift som politiker: att radikalt förbättra de unga mammornas ekonomiska och sociala situation. (En dålig relation till barnets far ska inte tvinga någon kvinna att göra abort. Samhället måste ge extra stöd till kvinnor i den situationen. Ett eventuellt abortbeslut ska vara FULLT frivilligt.)

    ABORT är allt som samhället idag har att erbjuda den unga arbetslösa och bostadslösa kvinnan! Det är väl kvinnoförtryck?

  37. Mamma skriver:

    Jag har försökt följa tråden och läsa alla inlägg. Dom flesta väldigt vettiga & utänkta.

    Jag är själv en mycket ung mamma till det bästa som någonsin hänt mig- Min son. Han är idag 1,5 år och vi bor tillsammans med hans pappa som även är min fästman.
    Jag vill absolut ha många fler barn. Jag har precis börjat läsa igen efter att varit mammaledig i ett och ett halvt år.

    Min sons pappa är några år äldre än mig och jobbar och därav fungerar det väldígt bra ekonomiskt.
    Abort var aldrig ett alternativ för oss.
    Att vissa blivande mammor tar ett beslut om barnet som om det vore deras egna är så väldigt fel. Enligt min åsikt ska pappan ALLTID vara delaktig i ett sådant livsförändrande beslut som ett litet barn. Man är två om det. Så är det bara.

    Men till saken om Abort.
    Att man får göra abort ända fram till vecka 18 är alldeles för långt. Barnet(ja för det är trots allt ett litet barn) är då Ca 20 cm. Mamman får genomgå en sån vidrig sak att faktiskt få piller som ”dödar” barnet och sedan får föda ut det som i en vanlig förlossning.
    Att vara med om att få se sitt döda ofödda barn, & veta att man faktiskt själv orsakade det och valde det, är något jag inte ens kan föreställa mig. Hur man mår efter det vill jag inte tänka på.
    Jag är själv nu gravid för andra gången. Jag upptäckte detta för ca 2 veckor sedan.
    Jag har ringt till gynekologen för att fastställa hur långt jag är gången.
    För som vissa har skrivit här så kan mensen vara väldigt oregelbunden så det är svårt att veta själv.

    Jag sa att det var ganska bråttom eftersom jag har på känn att jag är långt gången.
    Jag fick inte tid förrän om en vecka.
    Bråttom skriver jag eftersom jag har ”tänkt” att avbryta min graviditet.

    Men det är med mkt tvivel jag & min sambo står här mitt emellan.
    Jag har just börjat läsa igen & jag vill så gärna läsa klart så jag sedan kan börja jobba igen så vi kan vara två som försöjer våran lilla familj.

    Det kan vara försent för en abort och försent för mig innebär efter 12 veckor.
    Det är inget oönskat barn jag bär på. Och det är hemskt att sitta och bolla mellan liv & död.
    För vem är jag att ta bort faktiskt vårat lilla barn p.g.a att jag vill plugga klart?
    Det är så själviskt tänkt. & det vet jag så väl. Ändå känner jag så väldigt stark att abort skulle vara det ”bästa” just nu.

    Jag kommer definitvt gå till en kurator efter undersökningen jag gör. Jag känner mej väldigt avtrubbad över att få vänta 7 dagar på att ”veta” om jag ska bli mamma igen eller om jag ska ta bort något som har stridit mot mina principer i hela mitt liv.
    jag har aldrig varit för abort. Förutom i vissa situationer.

    Ni får gärna svara på detta & ge respons. Att bolla tankar kan vara väldigt nyttigt ibland & jag hoppas att jag gett er lite kött på benen också.
    /Mamma

  38. T.L. skriver:

    Lars Flemström

    Bra sagt! Det med kvinnoförtrycket, samt det om man har dålig relation till barnets pappa. För det ska då inte vara nåt som ska vara en anleding till abort, utan det är som du säger att politiker ska se till att hon får hjälp med det ekonomiska då o.s.v.

    Det är lustigt! Vi har tydligen råd med att ge bidragsstöd i form av miljard belop åt länder som inte har något med oss att göra. Vi har även möjlighet att lägga lika stora summor pengar åt invandrare (vare sig dem är flyktingar eller inte). Men vi har inga som hellst möjligheter till att skänka några kronor åt blivande föräldrar i vårt eget land som är vårt eget folk så att dem ska kunna få en bra möjliget med att ta sitt barn till världen utan svårigheter som oftast leder till abort för att dem inte är säkra på att om dem kommer kunna ha råd o.s.v. att kunna uppfostra barnet, att förse det med kläder och mat m.m.

    Är det bara jag som ser att det är nåt allvarligt fel med den bilden?

    Hela tiden så blir vårt eget folk försummat och sätts i glömma, medan vi så ivrigt ska hjälpa alla andra. Man blir så jävla förbannad.

  39. Lars Flemström skriver:

    TL

    Nejdå, du är inte ensam om att se att något är fel. En anledning till att jag tjatar om respekt för äldre, är att vi minns sådant som inte står i några historieböcker, sedan pk-censuren slagit till.

    Exempel: Under 1960-talet spelade (dem statliga monopol-) radion ofta en schlager om en svart kvinna, som köpte hårblekningsmedel och hudkrämer för att se ut som en vit. Och om en vit kvinna, som solade och köpte krämer för att för att bli mörk. Sångerskan hade den geniala lösningen att vit och svart skulle para sig, för att alla människor med tiden skulle få samma färg. Problemet var bara att det fanns så få svarta i Sverige!

    Vad man propagerade för, var alltså ett gigantiskt människoavelsprojekt. Som f ö stöddes av Gunnar Dahlberg, chef för Statens rasbiologiska institut. Om detta tiger historieböckerna. När rasbiologiska institutet över huvd taget nämns, handlar det om 1920-talet, när samma institut förespråkade renrasavel. Om detta får man inte tala, utan att bli kallad rasist. Men människoavel är väl lika avskyvärt oavsett om målet är renrasavel eller korsningsavel? Därför brukar jag vända på frågan:

    Tänk om det hade gällt ett litet afrikanskt land, med knappt 10 miljoner invånare. Om man hade haft en statlig befolkningspolitik, med mål att efter några generationer ska alla se ut som européer!? Nu är rasbiologiska institutet nedlagt – sedan FN förbjudit människoavel. I stället håller svenska folket på att nästan utrota sig själv genom aborter och överdriven preventivmedelsanvändning. Samma politik med andra medel!

    Jag är nog den ende som reagerade när centerpartiets landstingsråd stod i talarstolen och hävde ur sig ”Vi ska vara tacksamma för att invandrarna tar hand om oss när vi blir gamla, för svenska kvinnor vill ju inte föda barn!” Talade han om sin fru?

  40. T.L. skriver:

    Lars Flemström
    ”I stället håller svenska folket på att nästan utrota sig själv genom aborter och överdriven preventivmedelsanvändning.” Håller helt med.

    ”Jag är nog den ende som reagerade när centerpartiets landstingsråd stod i talarstolen och hävde ur sig “Vi ska vara tacksamma för att invandrarna tar hand om oss när vi blir gamla, för svenska kvinnor vill ju inte föda barn!”. Dem måste ju skämta. Det är väll inte så konstigt att dem inte vill det. Det är ju ett av regeringspartiernas högsta mål till att få det på det sättet att våra Svenska kvinnor inte vill föda barn. Dem uppmuntrar dem ju till och med till att inte föda barn. Man blir så lack på såna där idiotiska uttlåtanden från regeringspartierna. Dem är ju inte kloka i huvud taget. Dem fördärvar vårt folk och vårt land mer och mer. Hela vårat samhälle håller på å sjuknar in och ruttnar sönder.

  41. Katarina skriver:

    Lars Flemström: Ok, jag kanske läste dina inlägg slarvigt och missade att det enligt dig fanns undantag när det gällde alla 18-åringars lämplighet att bli föräldrar.

    Visst, det är jättebra om politikerna kan se till att ingen gravid kvinna saknar bostad och försörjning och att hon har någon att prata med om sin usla relation till det blivande barnets far (eller vad du nu menade med ”stöd”). Men om dessa frågor inte är lösta och kvinnans totala livssituation är allmänt rörig kan det vara bättre att vänta med att sätta ett barn till världen.

  42. Lars Flemström skriver:

    SLUTA TVÅNSSJUKPENSIONERA ÄLDRE – GE PENGARNA TILL DE UNGA FÖRÄLDRARNA!

    Sd:s 12-veckorsgräns för fri abort innebär givetvis att kvinnan inom den tiden får bestämma helt själv om hon ska göra abort. Hennes egna åsikter är då helt avgörande. Om hon då behåller barnet därför att någon annan (t ex barnets far) vill det, är det ändå hennes eget beslut.

    Sedan behövs det en övergångstid, exempelvis 12 – 18:e veckan, då en myndighet (förslagsvis länsrätten) bestämmer. Detta för att det inte ska vara helt fritt ena dagan och totalförbjudet redan nästa dag, vilket skulle kännas mycket hårt för en kvinna som har råkat räkna fel på dagarna. Åtminstone under 13:e veckan bör det räcka med kvinnans eget uttalande att hon räknat fel på dagarna, för att hon ska få tillstånd – eller inte insett att hon är gravid.

    Min personliga åsikt är, att en kvinna som fysiskt klarar graviditet och förlossning ska föda sitt barn, även om hon är ”omogen”. En graviditet är ofta en mognadsprocess för den blivande mamman. Men det är alltså hon själv som ska bestämma!

    Enligt min personliga åsikt behövs möjligheten till abort för kvinnor som blir djupt deprimerande av att vara gravida, vilket kan bero på en hormonrubbning. Erfarenheten från länder där abort, redan från första veckan, kräver myndighetsbeslut efter läkarintyg, visar olika bedömingar av olika läkare, motor och falska läkarintyg eller läkare som gynnar sina egna abortkliniker. Och då är det bättre med fri abort under den första tiden av graviditeten. Enligt min personliga åsikt bör abort inte användas i familjeplaneringssyfte av kvinnor som fysiskt och psykiskt klarar graviditet och förlossning. Men partilinjen är att avgörandet ska läggas i kvinnans, och inte i någon politikers, händer.

    Att ge en ekonomiskt trygg situation för de blivande föräldrarna / den ensamma mamman, är det minsta samhället kan göra. Men inte ens det har de nuvarande riksdagspartierna lyckats med. I stället lägger man förslag om sämre anställningstrygghet för personer under 26 år!

    Vad jag menar med ”extra stöd” till kvinnor, som har en dålig relation till barnets far – eller är alltför ”omogna” för att själva ta hand om ett barn. men ar jag ALLT som samhället kan göra, exempelvis:
    1. Någon att prata med.
    2. En ”hemma hosare”.
    3. Extra ekonomiskt stöd
    a) direkt till den unga mamman
    b) till hennes föräldrar för att de ska ta ökat ansvar som morföräldrar
    4. ”Dubbeladoption” (om den unga mamman har en dålig relation till sina egna föräldrar), att
    ett barnlöst äldre par (som sörjer att de inte har egna barnbarn) adopterar den unga mamman som sin egen dotter.

    För några veckor sedan fick jag ett brev från en nu 65-årig kvinna, som hade blivit tvångssjukpensionerad vid 40. Hon skrev om sin resultatlösa kamp under 25 år mot Af och FK för att få komma tillbaka till arbetsmarknaden. I stället skickades hon runt på ställen för ”bedömning av arbetsförmågan”. Jag har stött på flera fall av tvångssjukpensioneringar av äldre. Detta är ett sätt att dölja arbetslösheten. I stället för att utnyttja arbetsför äldre arbetskraft, har man lagt en ekonomisk piska på de unga föräldrarna för att tvinga ut dem på arbetsmarknaden. Läste att den dolda arbetslösheten kostar närmare 100 miljarder om året i bidrag till arbetslösa och tvångssjukpensionerade.

    Få unga människor vet hur allvarligt äldre diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden. Annars skulle då protestera högljutt mot att barnen – alldeles i onödan – offras för samhällsekonomin. Sverige är sämst i Europa på rättigheter för äldre. Sverige är numera enda EU-land, som inte har skrivit på EU-direktivet mot diskriminering av äldre – trots att vi har haft sex år på sig. Sverige hotas nu med skyhöga böter till EU, men regeringen betalar hellre än inför en lag mot diskrimineringen. Varför är vi med i EU, när Sveriges regering vägrar lyda EU, varje gång EU hittar på någonting som är bra för oss infödda svenskar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: