Alla detaljer utgör svenskhet

Jag försöker ofta påpeka att mitt motstånd mot mångkultur inte bara baseras på kriminaliteten den för med sig, eller den ekonomiska börda som den i överväldigande utsträckning medför, utan även peka på den så viktiga kulturella aspekten. Till exempel skulle jag fortfarande vara motståndare till mångkulturen även om alla Sveriges muslimer vore laglydiga och självförsörjande eftersom jag vill leva i Sverige och svenskarnas normer, attityder, bemötande, principer är det som avgör vilken samhällsuppbyggnad vi kommer ha. Därmed blir det inte bara viktigt att bekämpa kriminalitet och lycksökeri i sig, utan även att behålla svenskheten. Det görs bäst genom att inte ha mångkultur.

Givetvis finns det andra länder som är rika, men dessa kan ha ett mycket annorlunda samhälle jämfört med det svenska. Japan är ett utmärkt exempel. När multi-kulti förespråkar argumenterar frågar de ofta ”vad är det du vill behålla” i försök att få oss att trassla till det med specifika och ytterst väldigt begränsade definitioner av svenskhet. Men som jag insinuerade ovan är det även alla detaljer i samhället som utgör svenskheten. SvD har idag en artikel som belyser ett perspektiv i det spektrum jag avser:

God hygien är svår att definiera i absoluta termer. Vad som är rent och vad som är smutsigt bestäms i hög grad av kulturell bakgrund, familjetraditioner, generationsskillnader, tidsanda och individuella regler.

Renlighetsaspekten i detta fall är bara ett exempel på en aspekt som kan, och säkerligen ofta gör, skilja sig kulturer emellan. Men det var inte poängen. Poängen är att sådana aspekter faktiskt avgörs av den kultur man har, precis som många andra små eller stora delar av samhället avgörs av samma sak. Sverige har en viss arkitektur, en viss djurhushållning, renlighetsstandard, socialt interagerande och så vidare – detta spektrum av normer och värderingar anser jag vara värd att behålla. Men det kommer inte gå om stora grupper av människor med helt andra uppfattningar etablerar sig i Sverige. Helt plötsligt kommer deras värderingar och sätt få allt större inflytande över hur Sverige ser ut. De må fungera i deras hemländer, men varför låta det ske här?

Alla som välkomnar mångkulturen måste ta ett steg tillbaka och tänka efter om de har några egentliga värderingar överhuvudtaget om hur Sverige, i stort och smått, ska se ut. De är närmast anarkister (eller kanske nihilister), eftersom de uppenbarligen accepterar alla sorters influenser i Sverige och därmed struntar i hur sverige kommer se ut i framtiden.

Jag vet i alla fall vad jag vill och det är inte arabiskt, muslimskt, afrikanskt eller något annat än just…svenskt.

Annonser

17 Responses to Alla detaljer utgör svenskhet

  1. Rasmedveten skriver:

    Haha, det här är ju löjeväckande. ”Alla detaljer utgör svenskhet”… Jo, man tackar.

  2. z999 skriver:

    ”Jag försöker ofta påpeka att mitt motstånd mot mångkultur inte bara baseras på kriminaliteten den för med sig, eller den ekonomiska börda som den i överväldigande utsträckning medför, utan även peka på den så viktiga kulturella aspekten.”

    Jag klipper in just det stycket därför att jag tycker att Johan tar upp något väldigt väsentligt här. I en diskussion på Erik Hellsborns blogg så diskuterar två invandrare, båda ser sig som mer svenska än irakier respektive assyrier. Trots att det är två stycken som åtminstone påstår sig vara och verkar vara ”ordentliga” människor så hamnar dom direkt på samma sida i opposition mot de som vill bevara och utveckla det svenska kulturarvet i en fortsatt svensk inriktning. På något sätt är båda två typiska för många invandrare som anser att de har anammat den svenska kulturen (=synsättet), men sen säger de en del saker som visar att dom har mer samhörighet med andra invandrare än med svenskar.

    En av dom säger att han aldrig kommer att glömma sina rötter och det är väl inget direkt fel i det (han har alltså egentligen samma synsätt som nationaldemokraterna), men i dom rötterna så ingår det normer och värderingar som inte är svenska och ett accepterande av synsätt som inte är svenskt och inte har någon koppling till svensk kultur.

    Deras inlägg visar i alla fall väldigt tydligt att etnicitet sitter mycket djupare än i hårfärg och hudfärg. Det är ju vad dessa personer skriver i sina inlägg som gör att de känns avvikande för mig. Det visar också att om man delar upp folk efter kultur (=synsätt) så får man i princip samma uppdelning som om man delade upp efter etnicitet.

    Om man har ett mindre antal såna människor i landet så är det väl knappast någon katastrof. Men det är väldigt tydligt att antalet invandrare har mycket stor betydelse och det är en ytterst liten del av dom som kommer att ta till sig svensk kultur på ett acceptabelt sätt. Det är inget bra samhällsbygge om alltför många inte känner någon som helst sammankoppling till landets historia eller upplever äldre generationer som att de ser avvikande ut.

  3. Kvalle i Mossatresk skriver:

    Det är mängden främmande individer som är den negativa faktorn. Om vi jämför nationen med en stor familj, är denna familj en samhörighet i många släktled, och där generationerna skiljer sig åt i värderingar och vanor, men ändå känner det sammanhållande kittet av en gemensam släkthistoria och, givetvis, de gemensamma generna.

    Till denna släkt inkorporeras då och då främlingar genom ingifte. Dessa blir med tiden, liksom deras avkomma, delar av släkten och dennas gemensamma historia. Generationer långt tillbaka blir deras släktingar. Och något tillför de utifrån.

    Men om det främmande inslaget blir väldigt stort och avvikande, då förändras släktens seder och bruk. Den konst, musik och diktning som släkten ser som sin faller bort och ersätts av något främmande eller något nytt grundat på det främmande. Banden bakåt förtvinar. För en nation ersätts den gemensamma historien med hela världens historia som vår. På samma sätt blir främmande kulturyttringar jämställda med hävdvunna svenska. Detta är uppnådd mångkultur; där många kulturer sidoställs utan att den ursprungliga har företräde. Man tar bort det gemensamma kitt som gemensamma vanor som ledigheter vid kristna högtider som påsk och jul utgör, för att individen istället utrustas med X antal dagar att använda när den vill. Fragmentarisera samhället och gemenskapen minskar. Det tjänar några pengar på.

    Vår kultur och våra traditioner är inga statiska företéelser, de förändras ständigt över tiden och skall så göra för sin egen vitalitets skull, men åter och åter bubblar det gamla upp till ytan, blir nyupptäkt eller nytolkat. Och utifrån hämtar ett vitalt samhälle impulser som infogas i det egna. Så har det alltid varit. Men det är de kämpande folken som har den rikaste kulturskatten och som månar mest om sitt. Se på irländarna! Deras motsats är svenskarna som undvikit främmande förtryck och två världsslakter och som ett resultat föraktar det egna och ser upp till det främmande och lägger sig platt för masskulturen. Men som man uppfostras värderar man. I själva verket är det politskt korrekta ett tunt skal som inte krakelerar därför att detta folk lärt betèendet att låta sig styras av sina herrar i sin syn på sig själva. Det gamla brukssyndromet. Under den polerade ytan finns dock en otyglad nationalism och självuppskattning som går tillbaka på uppfattningen att vårt land är en betydelsefull spelare i världen. Antagligen ytterst grundad på vår storhetstid och skolans underblåsande av denna ända in i 60-talet. När Ingmar Bergman avlider ger hans storhet även Sverige en plats i världen. Den glansen älskar även multi-kulti förespråkarna att kråma sig i. Av platsskäl sätter avhandlingen en punkt här.

  4. Mörkertid skriver:

    Tycker Johan glömmer bort en väldigt viktig punkt: Demokratin.
    Trots bortemot 40 års medveten indoktrinering och miljoner på miljoner av skattemedel inpumpade i diverse PK-projekt har makteliten inte lyckats förändra svenska folkets åsikter i någon större utsträckning.

    Det demokratiska underskottet i det här landet är hårresande och i sig ett tungt vägande skäl för att motsätta sig det mångkulturella projektet.

  5. TL skriver:

    Det intressanta är att överväldigande majoriteten känner som du. De kan bara inte artikulera det. Inte bara i Sverige för övrigt, de flesta människor vill bevara sin kultur.

    Dock skulle jag göra skillnad på fyra sorters normer:

    • Dåliga externa normer Ekonomiska typexempel är hur mycket altruism man har lärt sig ha mot andra, lämnar man tillbaks plånböcker eller betalar parkeringsböter om man inte behöver? Där ligger Sverige extremt högt, de flesta invandrarländer låg. Objektivt dåliga normer inkluderar även brottsbenägenhet, demokratisyn, preferens för att hugga huvudet av homosexuella, kvinnosyn, samt småsaker som att stå i kö ordentligt eller personlig hygien.

    • Annorlunda men ej sämre normer, som dock har negativ påverkan. Vilken sida av vägen vill man köra? Här kan man inte säga att Sverige är bättre, däremot är det oftast så att normen är en social koordinationsmekanism, så att avvikelsen skapar kostnader. Språk är det viktigaste exemplet. Sätt att göra affärer en annan.

    • Annorlunda men ej sämre normer som inte heller har negativ påverkan. De normer eller traditioner som inte är koordination, och som kan vara bra, i varje fall i viss mängd. Matlagning är det mest uppenbara exemplet, där invandring har haft en positiv effekt. Indisk mat är inte bättre än svensk, men det är bra att ha båda för variationens skull.

    • Annorlunda och bättre normer. Det finns faktiskt också. Sverige har ovanligt bra normer, därav delvis dess välstånd, men är inte bäst på allt. Exempel är anglosaxarnas individualism, japaners exceptionella laglydighet, amerikansk entreprenörsanda och respekt för framgång, dansk eller östeuropeisk brist på politiskt korrekthet. Tyvärr finns de här bra normerna sällan från de länder där vi tar emot många invandrare. Vissa folkslag i mellanöstern har gästvänlighet som en inlärd norm, en del är bra på att ge personlig service.

    Den svenska snällheten är extremt bra på individnivå, men katastrofal på samhällig nivå (”titta, ett barn som ser ledsen ut på TV, vi måste ta emot ytterligare två hundratusen flyktingar”). Jag ser gärna att den försvagas lite.

    Kom dock ihåg att svenska normer och praktik vid behov kan förbättras utan invandring. Sverige tog på en kort period in syd/central europeisk ölkultur som de flesta nog tycker är ganska trevlig, utan någon sorts massinvandring. Informationsteknologin kommer huvudsakligen kommer från USA, nästan helt utan invandring. Demokrati, marknadsekonomi, parlamentarism och industrialisering är alla externa uppfinningar, som Sverige tog emot utan att ha hit en million greker eller engelsmän.

    Reinfeldt har inte fel att det mesta civiliserade kommer utifrån, men han är helt ute och cyklar när han antyder att det har med invandring att göra.

  6. z999 skriver:

    Mörkertid:
    ”Det demokratiska underskottet i det här landet är hårresande och i sig ett tungt vägande skäl för att motsätta sig det mångkulturella projektet.”

    Ja. Om allihop i ett land har olika kultur (synsätt) så hamnar vi i samma situation som när vargen och fåret ska rösta om vad de ska äta till middag. Demokrati blir ganska meningslös i ett mångkulturellt samhälle. Det är illa nog redan nu med hur svårt det är att fånga folkviljan.

  7. Adulruna skriver:

    @ Kvalle

    Jag funderar på att åtala dig för brott mot mänskligheten för att du inte har en egen blogg. Av alla som skriver i denna typ av forum är det alltid Kvalle som lägger sig i toppen både språkligt och innehållsmässigt. Vem är du, hur gammal är du och var bor du?? Om du inte redan har förtroendeuppdrag i SD, så KRÄVER jag att du anmäler dig för tjänst. Partiet behöver verbala förmågor med innehåll som Kvalle.

  8. z999 skriver:

    Först, jag håller med Adulruna om Kvalle.

    Sen, för att fortsätta lite funderingar runt Johans inlägg om kultur. Jag anser att de partier som vurmar för mångkulturen är ointresserade av demokratin. I ett land där folk saknar en gemensam kultur (=synsätt) så är demokratin på det sättet som vi menar helt meningslös. Hur ska det kunna bli en demokratisk stat i Irak så länge som det inte finns något gemensamt synsätt? Det var ju en stor skillnad när USA +resten allierade befriade (inga nazister här nu va…?) Europa från nazismen. Kulturgemenskapen i de länder som befriades skapade grogrunden för en meningsfull demokrati, den fanns redan innan. Sovjet å sin sida införde diktatur eftersom kommunismen bygger på det. Att det i det mångkulturella forna Jugoslavien skulle bli krig när kommunismen föll i Europa var väldigt förutsägbart, jag vet åtminstone en samhällskunskapslärare som förutsåg det långt innan muren föll.

    Vidare, vartfter som mångkulturen brer ut sig i Sverige så måste man stifta lagar som är specialdesignade för olika grupper av människor och olikheter inför lagen växer fram lite överallt. I en demokrati och rättssamhälle som vi hade innan massinvandringen så var alla lika inför lagen, så är det inte nu längre.

  9. Mörkertid skriver:

    z999: Demokrati blir inte meningslöst i ett mångkulturellt samhälle, men ett mångkulturellt samhälle kommer förr eller senare att rycka undan alla förutsättningar för ett demokratiskt styrelseskick så som vi känner det idag.
    Det är inte svårt att hitta de viktiga beståndsdelarna i framväxten av ett demokratiskt samhälle, men det verkar vara oerhört svårt att få folk att inse betydelsen av dem och hur mycket man riskerar genom att medvetet avveckla dem.

  10. Rasmedveten skriver:

    Hett tips till alla mjäkiga Sd:are: se filmen Idiocracy. Säg mig sedan att ni inte känner fascismens locktoner bulta i edra bröst!

  11. Mörkertid skriver:

    Rasmedveten: Jag ser inte på filmer, jag läser böcker. Det är därför jag är mjäkig.

    Om du ändå vill att jag ska säga att jag inte känner fascismens locktoner, så kan jag göra det redan nu, utan att ha sett en komedi först.

  12. z999 skriver:

    Rasmedveten, jag har redan en fascistinspirerad livssyn privat, men det är inget att bygga en politik för ett samhälle på.

    Filmen passar bra på inlägget om dumma djur på min blogg.

    Mörkertid:
    ”Demokrati blir inte meningslöst i ett mångkulturellt samhälle, men ett mångkulturellt samhälle kommer förr eller senare att rycka undan alla förutsättningar för ett demokratiskt styrelseskick så som vi känner det idag.”

    Ja, så kan man uttrycka det. Den tunnas ut gradvis i ett mångkulturellt samhälle och är man så nonchalant inför demokratin som riksdagspartierna så kommer den vartefter att försvinna. När dagens politiker talar om den parlamentariska demokratin och vad vi(?) har bestämt genom våra folkvalda så låter det väldigt likt när man på 30-talet talade om folksjälen (© Adolf Hitler) .

    ”Det är inte svårt att hitta de viktiga beståndsdelarna i framväxten av ett demokratiskt samhälle, men det verkar vara oerhört svårt att få folk att inse betydelsen av dem och hur mycket man riskerar genom att medvetet avveckla dem.”

    Yttrandefriheten och en strävan efter att ha en likhet inför lagen är väl det som snabbast har luckrats upp i samhället.

  13. z999 skriver:

    Dom som förnekar det som Johan skrivit i blogginlägget (Rasmedveten räknas inte in, jag tror inte att han tillhör antirasisterna), undrar om dom upplever det som att alla kulturer är lika även när de reser utomlands? Eller är allt bara en jämngrå massa där alla kulturer bara är kopior av varandra med människor med samma värderingar och samma inre tankesätt?

  14. Kvalle i Mossatresk skriver:

    En representativ demokrati skiljer sig väsentligen från en direktdemokrati. Den politiska klassen består av ett antal kotterier, de politiska partierna, som i allmänna val försöker behålla sitt segment och samtidigt knapra på de andras. I grunden har företrädarna för dessa partier numera samma intressen. En moderat och en socialdemokratisk riksdagsman har mera gemensamt med varandra än med sina respektive väljare.

    När vi lagt vår röst på ett parti – vi väljer parti, inte politiker – då anser de sig ha fått mandat att driva politik å våra vägnar. Men det är inte detsamma som att de bestämmer sig för lösningar som tilltalar väljarna. De vet att svenska folket i stort ogillar den förda invandringspolitiken, ändå söker de lösningar som går stick i stäv med vad folket vill. Det förklaras med att de i val erhållit folkets mandat och därmed gör de sådant som DE tycker är riktigt även om medborgarna är av annan mening. I detta döljer sig naturligtvis ett förakt för den vanliga människans förmåga och kunskaper. Självklart har folkomröstningar aldrig varit populära hos den politiska klassen.

    ”Politikerna har fått mandat att ta ställning till Eu:s nya ”författning”. Agera då efter det mandatet!” Så lyder stridsropet bland den politiska klassens herolder. Därmed menas att negligera den folkliga skepsisen och för allt i världen inte underställa frågan ett folkets referendum och riskera ett nederlag. Synen på det Schweiziska systemet att ofta hänskjuta frågor till avgörande i folkomröstningar är hånfull och avvisande: ”Reaktionära strömningar tillåts avgöra…”.

    Partierna väljer sina företrädare och vi röstar på partierna. Därmed får vi ”företrädare” som i vikande grad delar våra värderingar och åsikter. Medan monarkin har dryga 70-procentigt folkligt stöd i flera mätningar, visar motsvarande mätning hos riksdagsledamöterna, att blott 40 procent stöder monarkin. Den sprickan mellan styrande och styrda finns i många frågor och är i växande. Politikerna är valda av partiapparaterna och har att visa lojalitet mot dessa, inte mot väljarna. Det senare brukar hånfullt betecknas för särintressen. Partiapparaterna är väl etablerade med gott om pengar och medierna som deras inpiskare. Det säger sig självt att det är svårt för den enskilde att vända sig mot denna mäktiga grupp.

    Dock har partierna sina rötter i gångna århundraden eller är barn av industrialismen. I det postindustriella samhället blir de därför föråldrade till sin ideologi. När sedan alla partier blivit nästan identiska och främst avspeglar kotteriernas egenintresse, då kommer systemets kris, vilket nödvändigtvis inte blir demokratins kris, som ett brev på posten. Krisen är redan utvecklad på kommunal nivå där partierna får allt svårare att rekrytera nya kandidater.

    Naturligtvis är folket alltid ett hot mot den politiska klassen. Hitlertyskland lär vara den stat som flitigast genom enkäter och rapporter från blockledare höll sig ajour med vad folk tyckte. På samma sätt kan inte den svenska riksdagen agera hur egensinnigt som hellst. Det lönar sig följaktligen att vara offentligt olydig.

    Det amerikanska systemet ger stort förtroende och ett stort ansvar till väljarna. Där väljer man dessutom vissa tjänstemän. Att registrera sig innebär att man visar intresse för samhället och har kunskaper. Amerikanska, nationella politiker har dessutom en anknytning till sina väljare som gör att de till skillnad mot i vårt land måste arbeta för sina uppdragsgivares intressen. Sedan kan naturligtvis, som vi sett, även detta system fungera illa. Men det finns i landet en demokratisk retorik och även ett system på papperet som anknyter till väljarens vilja. I vårt land talar numera även retoriken den auktoritära demokratins språk: Rösta på något av de hallstämplade kotterierna, skit samma vilket, och låt sedan de av apparaten utsedda politikerna sköta dina angelägenheter som DE vill!!

  15. Fredrik skriver:

    För att citera en kommentar från en gravt främlingsfientlig arbetskamrat till min far:
    ”Jag skall banne mig flytta till ett land där de inte tar emot invandrare”.

    Jag skulle nog vilja säga:
    ”Jag skall banne mig flytta till ett land där de välkommnar invandrare”.

    Och sedan kanske vi skall ta ett steg tillbaka och fundera lite på hur förbannat småsinta vi kan vara över en gräns som egentligen inte är mycket mer än ett streck på en karta.

    Under 1600-talet var flera svenska städer tyskspråkiga. Om 400 år från nu vem i helsefyr i den här generationen tror Ni kommer leva och kunna klaga på att landets modersmål istälelt är franska, engelska eller arabiska?

    Svenskt? Visst, om man vill vara (ursäkta uttrycket) en bakåtsträvande idiot? Slappna av, slå på TV:n, njut av lite Fresh Prince i Bel Air och släpp det. Allvarligt.

    Sverige är i a f idag en stabil ekonomi med ett överskott i statsbudgeten och med goda framtidsutsikter. Det finns inget direkt att oroa sig för, om man inte vill det vill säga.

  16. Mörkertid skriver:

    Bra för dig att du inte vill vara en bakåtsträvande idiot.

    Lägg tre år på studier i statskunskap, läs lite historia vid sidan av, ta dig tid att begrunda grunderna för den västerländska civilisationen, förutsättningarna för demokrati och nationalstaternas betydelse. Väx upp och kom sedan tillbaka hit så ska jag till och med bry mig om vad du skriver.

  17. Grue skriver:

    Bra att ni inte faller i små grodorna och midsommarfällan, men Sd har delvis själva skapat det problemet genom oklara svar av bl a Margareta Sandstedt (som dessvärre kommer med lite för många grodor för min smak). Som jag och belzebubb skriver om här blandas två saker allt för ofta ihop – kultur som konst och andra mycket konkreta manifestationer (som ”små grodorna”), och kultur som levnadssätt. Det är förstås den andra versionen som är relevant för Sd:

    http://www.flashback.info/showthread.php?t=526280

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: