Berättelser från den politiska terrorns vardag, del 1

ra.jpgGästskribent: Hans-Olof Andersson

– Det finns ju politiska hänsyn att ta…
Kriminalkommissarien framför mig fortsatte meningen med nåt helt annat, ivrig att låta samtalet löpa vidare. Men han hade, helt lugnt och medvetet, berättat för mig varför jag inte kunde förvänta mig någon normal polisutredning.

Jag hade kommit till Lunds polishus för att berätta vad jag varit med om när sverigedemokraternas utbildningsmöte i Eslövs medborgarhus, den 15 oktober 2006, överfölls. Ungefär ett halvt år efteråt orkade faktiskt polisen höra några stycken av de cirka hundra politiker som var där. Kriminal- kommissarien berättade en del andra märkliga saker för mig, och ett tag blev samtalet ganska upphettat, men det är inte polisen som bestämmer i Sverige, så någon större anledning att diskutera fanns inte. Mot slutet ägnade han en lång stund åt att kämpa med utskriftsinställningarna i Word, så jag hade gott om tid att genom fönstret studera det vackra tornet på Lunds tingsrätt, där jag själv är nämndeman. Skulle fallet ”Åklagaren mot AFA” någonsin komma dit? En så kort promenad för en människa, en så oändligt lång väg för rättvisan.

Övergreppen mot oss sverigedemokrater i Lund, började, hör och häpna, för många av oss redan innan vi hade gått med i partiet. Jag ska här ge er en liten inblick i hur politisk terror fungerar, det är dags nu, för jag sitter nu här med en bunt nedlagda polisutredningar, så det jag berättar här kan inte längre störa något utredningsarbete. Alla ni som har trakasserat oss sverigedemokrater, alla på den politiska skalan från Svenska transportarbetarförbundet till Syndikalististerna, vad trodde ni att ni hade att vinna? Förstod ni inte att trakasserier var det mest förväntade ni kunde göra? Förstår ni inte att det enda ni uppnådde var att blotta era arbetsmetoder, och flera av era hantlangare, av vilka jag nu till och med har lärt känna några? Och varför skicka en blondin att ragga upp mig när ni helt enkelt kunde ringt mig och frågat om allt ni ville veta? Förstår ni inte att vi demokrater kör med öppenhet som vårt främsta vapen? Och att jag föredrar brunetter, herregud, den informationen kunde ni hittat på nätet.

Bilden ovan är från ett av de mer desperata angreppen. Så här gick det till: Mitt på dan den femte september 2006, tolv dagar innan valet, sitter jag i min lägenhet, vid datorn, när jag hör ett märkligt ljud , någonting som slår mot ytterdörren. Jag antar först att det är någon av grannarna som på som väg uppför trappan råkar stöta i min dörr med matkassarna, men kanske tio sekunder senare tränger en stark färglukt in genom dörren.

Jag reser mig från skrivbordet, går och öppnar dörren. Jag möts av synen på bilden. Kuverten framför dörren är från partiets stora utskick innan valet. På vart och ett av kuverten är ett hakkors ritat.

Jag går ut på gården och ser mig omkring. Förutom vaktmästaren och en pensionär är det bara två personer till i närheten. De går en bit bort, och jag känner igen dem från hatmöten som vänstern har i stan. Det är en kille och en tjej, jag springer ikapp dem på tio sekunder och går en stund bredvid dem. Jag är egentligen inte så arg, för det enda dessa personer har gjort med min helförsäkrade säkerhetsdörr är att lämna sina underskrifter på den. Förstår de själva vad det är de skrivit under? De har skrivit under på sin egen hjälplöshet, de har gett mig ett kvitto på att de inte har några argument. Där argumenten tryter tar sprayflaskan vid.

Jag har senare träffat på dem utanför matbutiken. Jag log vänligt, forfarande lika öppen för en dialog. Tjejen tittade med rädsla på mig. De är märkliga de här människorna, de tror att vi demokrater inte är vanliga människor, folk som man träffar i matbutiken. Ska ni börja handla i någon annan butik nu? Hur ordnar man den praktiska vardagen som terrorist? Hur gör man när man träffar sitt offer på föräldramöten, på stan, eller får den som arbetskamrat en dag? Räcker man fram handen, och säger, ja just det, vi har ju setts, det var ditt hem jag angrep ju! Ja, just det, det var jag som krossade rutan som din son sov innanför! Jag som överföll dig när du delade ut flygblad! Tror ni det funkar att leva så med andra människor i vår lilla stad?

Det är som sagt inte polisen som bestämmer i Sverige, polisen är bara ett redskap för makthavarna. Dess arbete styrs med ”prioriteringar”. I ett samhälle så översköljt av brott som Sverige, så är det väldigt lätt för makthavarna att maskera sin likgiltighet för vissa brott, genom att hänvisa till att det alltid finns något annat som man måste prioritera istället. Jag har alltid blivit exemplariskt bemött vid mina många kontakter med polisen. Anmälningarna har tagits upp med nitisk tjänstemannaflit. Alla har varit trevliga.

Men inga skyldiga har någonsin kunnat gripas.

Jag ska senare, om sdbloggs redaktion önskar publicera mer, berätta mer om vad som kan hända när man är sverigedemokrat. Men jag skulle redan nu vilja säga vad slutsatsen av alltihopa är: Det enda som händer när man utsätts för sådant här, är att rädslan försvinner och man blir starkare. Men det är under en förutsättning: Att man inte lever i några falska illusioner när det hela börjar. Smärtan uppstår inte av själva trakasserierna, utan när de eventuella illusioner man haft går i kras. Jag menar då de illusioner många lever i: Att Sverige skulle vara en demokrati. Det är det inte. Det är ett land där den politiska oppositionen förföljts, i massiv omfattning, i årtionden. Och det fortsätter varje dag.

Ni kanske tror att jag också ska tillägga att terrorn bara förstärker vår politiska motivation. Men det vore inte sant. Det går inte, motivationen är redan maximal.

Annonser

26 Responses to Berättelser från den politiska terrorns vardag, del 1

  1. Björn skriver:

    Just det faktum att det inte finns några argument som kan försvara de politiska övergrepp som
    sanktioneras av riksdag och regering är skrämmande, det finns inte längre några gränser.

  2. Spiritus skriver:

    Vore det inte bra med en sida där man hängde ut dessa människor med namn och bild? Om det är så lätt att indentifiera dom så vore det ju en bra utväg. Jag tycker alla Sverigedemokrater borde förtjäna att veta vilka dom är, och var dom bor, så kan vi ju gå hem till dom och ta ett snack när vi känner för det, det är ju så dom föredrar att kommunicera tydligen, dörr till dörr. Det borde väl vara OK, eller hur?

  3. Grimbart skriver:

    Det var direkt obehagligt att läsa om dina erfarenheter. Samtidigt illustrerar det mycker väl varför jag hyser beundran för de människor som har modet att arbeta aktivt för Sverigedemokraterna. Eftersom jag har människor i min närhet som är beroende av mig har jag ännu inte vågat ta steget att engagera mig mera formellt i arbetet att återställa Sverige. Det får mera handla om att i mötet med andra människor så snart tillfälle gives ta upp massinvandringen och dess negativa konsekvenser för Sverige och svenskarna.

  4. Hans-Olof, tack för din skildring. Du har en fantastisk inställning och dessutom förmågan att sätta den i ord. Det är ni som verkar för Sd i hatvänsterns starka fästen som är de verkliga hjältarna. Vi som verkar på lugnare orter uppskattar era insatser och inser att vi är förskonade – än så länge.

    Ändå är det så för min del, att redan när jag tog beslutet att företräda Sd våren 2006, svor jag för mig själv att aldrig ge vika för hot och terror, om jag p.g.a. mitt engagemang skulle drabbas av det. Har man familj så kräver övervägandet en extra vända i tankegångarna förstås, eftersom fru och barn ingår i insatsen, ifall något skulle hända. Alternativet vore att fega ur p.g.a. ett svårbedömt riskläge, att ge vika för de krafter som i min övertygelse förstör Sverige inkl. framtiden för mina barn. Jag känner att det vore att föda monstret, om man gav vika. Omständigheter kan förändras och man ska inte lova något, men jag har mycket svårt att se att jag skulle ge upp min insats för Sd p.g.a. hot från extremvänstern. Det skulle högst sannolikt få rakt motsatt effekt, med den troliga förändringen att min vrede skulle få mig att skärpa tonläget mot dem jag ansåg ytterst skyldiga (knappast då AFA… utan några snäpp högre upp i den medgivande svenska vänsterns hierarkier).

  5. Björn skriver:

    Nej Spiritus!

    Det finns inga vettiga argument till vad som idag sker i Sverige och allt fler inser det.

    Vi kommer se fler desperata och tragikomiska försök att hota och provocera SD att lämna den politiska och demokratiska vägen.

    Vad som däremot behövs är bättre uppslutning och stöd till drabbade och deras familjer. Det här är människor som vi en dag kommer döpa torg, gator och byggnader efter.

  6. Jorma skriver:

    Beundrar ditt lugn när du sprang ifatt dom. Om något sådant hände här så vet jag inte om jag kunde gett någon garanti för att mina handlingar därefter hade legat inom lagens ramar. Bra skrivit Hans-Olof. Sympatier till dej från Jorma!

  7. Medlem skriver:

    Det yttersta ansvaret för att denna typ av trakasserier och förföljelser har utvecklats och får fortgå har gått i arv från Göran till Mona och Fredrik. Dessa har fått god hjälp från i stort sätt alla de största mediakanaler till att lura väljarna att val efter val sanktionera stöd för förtryck av åsiktsalternativ. Men lyssna noga, och ni hör röster som växer i antal och styrka: ”Hör upp! Tider skall komma när de ansvariga skall ställas till svars för sina ogärningar!” Förresten borde det beslutas om en lag som lägger straffansvar på politiker som mot bättre vetande eller av bristande omdöme offentlig ljuger och bortser från fakta. Kolla förresten på vad ”King Crimson” säger: ”The fate of all mankind I see is in the hands of fools.”

  8. Karl Larsson skriver:

    Mycket bra skrivet, Hans-Olof. En stor eloge till dig och alla andra som arbetar aktivt för sd.

    Jag tror ni kan se tiden an med tillförsikt. Det kompakta motståndet mot sd från glinen i Afa hela vägen upp till toppolitikerna inom både vänster- och högeralliansen samt media gör att varje sverigedemokrat har gjort en anstängning för att genomskåda hyckleriet, ansvarslösheten och fegheten hos etablissemanget. Med andra ord, har man väl insett att sd är det enda vettiga alternativet i svensk politik, så går man inte tillbaka till något av de andra partierna hur mycket de än skulle lova guld och gröna skogar.

    Sd har alltså en bas på 3-4 procent i nuläget (tror egentligen att stödet är betydligt större, många vågar nog inte uppge sd när opinionsinstituten ringer) och för varje orolighet i någon invandrarförort, uteslutning av sd-are från facket, eller våldsdåd från vänsterextremister mot sd-are tar fler människor steget och börjar söka information på egen hand utanför pk-media – vilket leder till fler övertygade sverigedemokrater.

    Så även om våldsvänstern inte tycker det är fel att misshandla människor med andra åsikter än ens egna, kommer de nog snart att inse att det är kontraproduktivt. Men det är klart, vad ska de göra, de har ju inga hållbara argument för sin sak…

  9. Ronny Halmstad skriver:

    Du skriver bra Hans-Olof. Du målar upp en den klassiska bilden (det får man väl ändå kalla den efter alla övergrepp) av extremvänsterns ”argumentation” i form av gatstenar, sprayburkar och knytnävar. Samtidigt så tar du det med ro, jag tror att det är viktigt. Givetvis ska vi aldrig acceptera eller sluta polisanmäla dessa brott, men att bli sjövild och förbannad, ledsen och uppgiven, ger nog bara dessa extremister motivation att fortsätta. Och visst är det också så att angreppen aldrig öppet skulle sanktioneras av våra etablerade partier, men det tysta stödet, som genomsyrar hela pk-samhället, är nästan lika illa som uttalat stöd. Människor som sympatiserar med oss och som fördömer dåd som de du beskriver är inte färre än de som tycker att det är helt ok eller ställer sig likgiltiga. Men de senare låter desto mer just för att de vet att de inte löper risk att förlora jobbet eller bli trakasserade själva.

    All heder till er som jobbar aktivt för sd.

  10. Möllis skriver:

    Jag ser gärna att du skriver mer Hans-Olof !

    Enda andledningen att jag inte gått med i sd är att min familjs trygghet riskeras.

    Hade jag bott själv hade jag gått med direkt, då får ”aktivisterna” stå för konsekvenserna om jag skulle upptäcka dem.

    Precis Ronny! All heder åt er som jobbar aktivt !

  11. Robsten skriver:

    Det är nog ingen risk om du bara blir medlem ”Möllis”, det är när du tar förtroendeuppdrag hotbilden framträder. Helt riktigt måste alla goda krafter stötta dem som står i frontlinjen, de skall ju orka år efter år, de för vår talan och ser till våra intressen. Funderat på om man skulle bilda lokala insatsgrupper för att stötta lokala företrädare. Man skulle så klart få hålla sig inom lagens råmärken (nåja). Lagen tillåter faktiskt en del i självförsvarssyfte. Man kan inte lita helt på polisens insatser heller, det är nästan naivt. Dock skall ju säkerhetsinsatser ses som ett komplement till polisens arbete, inte en ersättning för denna. Jag tycker kanske att säkerhetstänkandet är en smula eftersatt, faktiskt, hela partiet och dess medlemmar och t.o.m. sympatisörer har ett gemensamt ansvar för att dess företrädare inte råkar illa ut. det är andra gången jag skriver det och jag tänker fortsätta skriva det, vi kan inte bara sitta med armarna i kors och säga ”titta vad dumma dom är mot oss”.
    Sedan skall dessa övergrepp på demokratin påtalas i alla möjliga sammanhang, till slut blir det FÖR pennibelt för nomenklaturan, det är jag fullständigt övertygad om.

  12. Robsten skriver:

    Visst ja, Amen!

  13. Rune skriver:

    Robsten:
    ”Sedan skall dessa övergrepp på demokratin påtalas i alla möjliga sammanhang, till slut blir det FÖR pennibelt för nomenklaturan, det är jag fullständigt övertygad om.”

    Jo! Det blir med tiden mer och mer pinsamt för de styrande som kallar sig demokrater.

    Jag har grunnat lite grann på om inte en sammanställd historik på övergreppen mot sveriges invandringskritiker skulle vara till stor hjälp. Jag tänker främst på angreppen på SD och BlåGula Frågor. Media, polisen och myndigheterna har ju kunnat vifta bort dessa överfall som enskilda och isolerade händelser hittills.
    En kronologisk historik skulle ju visa det systematiska i överfallen.
    Kanske någon på SD-Kuriren sitter inne med alla data på dessa överfall som har pågått några år.

  14. Möllis,

    Man ska inte överdriva farorna och bör försöka se perspektivet. Visst är hoten obehagliga – i den mån man nu skulle drabbas. Många Sd-företrädare drabbas trots allt aldrig av sådana tråkigheter.

    Livet som sådant är livsfarligt, med eller utan engagemang i Sd. Trafik, rökning, alkohol, fel sömn- och matvanor m.m. har skördat 100000-tals dödsoffer i Sverige de senaste 20 åren. Under samma tid har ingen dödats eller skadats svårt i Sverige p.g.a. sitt politiska engagemang, förutom dåvarande utrikesminister Anna Lindh (jag kan iaf inte komma på någon mer… och skulle jag ha missat någon så är det åtminstone ingen sverigedemokrat). Sagt för perspektivets skull, alltså.

    Vi skulle se fram emot ditt engagemang Möllis, ifall du ändrar dig.

  15. Robsten skriver:

    Du har en poäng Patrik, såg just Ayaan Hirsi Ali på SVT1. Snacka om politiskt mod, en klen tjej med rådjursögon går ensam emot hela det muslimska värdssamhället, detta sedan hennes medarbetare (Theo van Gogh) blivit skjuten med 8 skott, fått halsen avskuren, för att sedan få en kniv instucken i bringan med en note om dödshot mot Ayaan. DET kallar jag politiskt mod, då kan fan i mig stora starka karlar som vi inte backa ur för några menlösa AFAiters skull, eller hur?
    Detta innebär ju inte att man gör det säkerhetsarbete som man kan göra, jag föredrar hängslen och livrem. Det gäller ju att inte presumtiva medlemmar blir skrämda också.

  16. Robsten skriver:

    Hoppas jag inte tar över din roll här Linus, som den ”aggressive”;-)

  17. Erik skriver:

    Ayaan Hirsi, är Europas störts nutida hjälte!

  18. hellboy999 skriver:

    Kurt Lundgren(journalisten på Öland) är en annan orädd person som vågar skriva det alla andra fega journalister inte vågar i detta land. Han har nu mottagit hot via telefon men det stoppar inte honom, en sann hjälte!

  19. Robsten: Ju fler förbannade sverigedemokrater desto bättre.

  20. Emil skriver:

    En liten undring bara, vad är en AFAit? Hänger inte alltid med när det förkortas på detta forum.

    MVH EMIL

  21. z999 skriver:

    ”En liten undring bara, vad är en AFAit? Hänger inte alltid med när det förkortas på detta forum.”

    AFA är en förening för militant samhällskorrekta ungdomar. Många afaiter är fjortisar med ett messiaskomplex. Förkortningen står för antifascistisk aktion. Ibland är dom med i diverse ”antirasistiska” projekt tillsammans med de sju riksdagspartierna.

  22. LiberalKid skriver:

    Att sådana attacker mot demokrati och yttrandefrihet ens ska få existera är hemskt.
    De vidriga terrorister som trakasserar andra människor pga deras politiska åsikter är ondskans hantlangare.
    All heder till de sverigedemokrater som vågar uttrycka sina åsikter trots de attacker de får utstå från den galna extremvänstern!

  23. Medlem skriver:

    Till Emil: ”AFA” står för ”Anti Fascistisk Aktion”. Personer associerat med ”AFA” gör gång efter gång försök att med våld motverka demokratien vid att till exempel gå till våldsamma angrepp mot Sverigedemokratiska möten. En AFAit är således en person som på något synligt sätt sympatiserar med AFA. När dessa har utfört dåd bruker de att i ”Politiska Korrekta” (PK) media rapporteras som ”aktivister”. ”PK media” är är tidningar, radio och TV kanaler som inte rapporterar sanningsenligt eller också döljer fakta, då särskilt i frågor som gäller invandring. Till PK media kan räknas alltför många av de största mediakanaler i Sverige och andra länder. På liknande sätt är en ”PK” politiker en som inte agerar med fakta som underlag men snarare ut i från felaktiga uppfattningar baserat på till exempel naivism (godtrogenhet) eller mera sannolikt ut ifrån egen vinnings skuld. Det senare fallet kan förklaras med att sannolikheten för att få fina befattningar ökar för en som har en hög grad av ”politisk korrekthet”. Därimot för en som inte är ”politisk korrekt” ökar risken för att forlora sin position. Medlemmar av alla tre grupper, ”AFAiter”, ”PK media journalister” och ”PK politiker” visar med all tydlighet antigen: 1. Att de inte har förstått betydelsen av orden ”anti” eller ”fascist” eller kombinationen samt att de har grava brister i kunnskaper om historia och nutid; eller: 2. Att de har förstått allt detta mycket väl, men endå envisas med sitt beteende, vilket betyder att deras liv är en enda stor självmotsägelse.
    Mig vetande har varken Mona eller Fredrik tagit avstånd från AFAiters våldshandlinger. Dessutom kan det finnas de som tror att både Mona och Fredrik tycker att både yrkesförbud, uteslutning från fack, och våld mot Sverigedemokrater är bra.

  24. Hobie Clark skriver:

    Hej fran Namibia! Det var intressant att fa lasa Dina upplevelser av svensk ”demokrati”. Ser fram emot mer skriverier av Dej och samtidigt vill jag onska Dej Lycka Till i kampen mot de odemokratiska elementen!

    M V H Hobie Clark, Okahandja, Sydvast-Afrika (aka Namibia)

  25. Thoralf A skriver:

    Efter flera hot och flera fönsterkrossningar i min lägenhet och diverse andra ”skämt” från dessa obildade och okunniga vänsteraktivister kan jag bara instämma.
    Motivationen blir inte mindre utan ökar bara till något som inte går att stoppa.

    Men det som har varit det ”märkliga” i Kalmar är alla människor som hört av sig och gett mig sitt stöd. Det händer på puben, simhallen, i affären, på jobbet med andra ord överallt.
    Den publicetet som denna skadegörelse skapat har gynnat oss sverigedemokrater och gett oss nya sympatier bland allmänheten.

  26. Micke Rosenberg skriver:

    Bra skrivit, önskar man själv hade din talang. Problemet med vänsterextremister är som du säger syns dom i verkligheten så står dom sig slätt. Sedan att dom inte begriper att det är kontraproduktivt visar ju deras mogenhet. Kämpa på gott folk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: