Bra försök Westberg, men vi kommer aldrig ställa upp på politiskt korrekt konservatism

Simon WestbergI Captus tidning nummer 79 inleder Simon Westberg, redaktör för den borgerliga studentföreningen Heimdal, en artikel med att lyfta fram Russell Kirks välkända lista över konservativa principer. Den första principen är att konservativa tror på en evig, universell och transcendental moralisk ordning. Westberg hävdar att eftersom Sverigedemokraterna inte lever upp till denna tro på den eviga moraliska ordningen så är vi inte ett konservativt parti.

Den som läser igenom hela Kirks lista kommer till slut till den tionde och sista principen som säger att den tänkande konservative inser att både det eviga och det föränderliga måste tas hänsyn till i ett livskraftigt samhälle. Sverigedemokraterna delar Kirks insikt och eftersom den svenska kulturen och samhället är den föränderliga och öppna tradition vi svenskar har att förhålla oss till, är det också denna vi måste ha som utgångspunkt då vi påbörjar ett politiskt samtal.

Det svenska samhället är ingen ”estetisk fråga”, utan är en kultur och samhällsordning som växt fram naturligt under generationer. Dessutom är det, och har framförallt varit, ett väl fungerande samhälle. Att värna och förvalta det svenska samhälle vi byggt under generationer står väl i samklang med det mest grundläggande inom konservatismen. Vad Westberg missar är just att vi anser att genom det svenska samhällets och den svenska kulturens historia så kan vi lära oss vad som är det goda. Därmed finns det ingen motsats mellan att sträva efter det svenska samhället och det goda samhället.

Sverigedemokraternas engagemang i Svenska Kyrkan har, tvärtemot vad vår antagonist hävdar, alltid haft som syfte att motverka den politisering som kyrkan lider av. Vi vill alls inte använda kyrkan som ett instrument för att uppnå ideologiska mål, utan istället frigöra den från det partpolitiska käbblet. Dessutom har Westberg fel när han säger att kristna sverigedemokrater inte vill att kyrkan som fri, egen röst i samhället aktivt ska sprida det kristna budskapet – faktum är att Sverigedemokraterna i kyrkan varit ensamma om att hävda att man bör göra just det. Att Westberg sedan anklagar Sverigedemokraterna för att vara motståndare till det civila samhället eftersom vi anser att kyrkan inte ska gömma människor som vistas olovligt i landet, väljer vi att tolka som ett skämt. Sverigedemokraterna kommer alltid att stå upp för det civila samhällets olika organisationer, föreningar och kyrkor, samt inte minst familjens mycket stora betydelse för ett tryggt samhälle.

Som sverigedemokrater är vi vana vid att slentrianmässigt bli jämförda med olika fascistiska rörelser. Att Westberg väljer att anklaga oss för att vara en del av samma rörelse som Action Francaise visar möjligen att han har lite mer fantasi än vad folk med de vanliga beskyllningarna om nazism har. Icke desto mindre är det fult och ohyfsat att ständigt försöka slänga smuts på sina politiska motståndare genom att placera dem i samma fack som motbjudande politiska rörelser.

Vi inser att Sverige som land för sin fortsatta existens är beroende av att det finns en gemensam värdemässig grund i samhället. När Westberg menar att vi i Sverige ska ha en gemensam förståelse för ”grundläggande normer”, men inte en viss kulturell gemenskap, har han tagit det eviga och det föränderliga till en sådan polarisering att det blir rent löjligt. Normer visar sig genom kulturen. Att vi i Sverige har ett gemensamt språk och en känsla av samhörighet med vissa moraliska och juridiska regler är avgörande för att vi ska kunna leva tryggt och fritt. Kopplingen ligger alltså i att den gemensamma kulturen ger förståelse för ”grundläggande normer” och därmed blir en sådan avgörande för ett harmoniskt samhälle.

Men det är riktigt att man inte ska förväxla nationen med staten. Vi sverigedemokrater tror på Sverige som land och kulturell enhet, och detta lands koppling till en nordisk och västerländsk historia och värdegemenskap. Men vi tror inte att kultur, eller för den delen värderingar, är samma sak som stat. Staten har sin roll att spela, men den är bara en del av det svenska samhället.

Sverigedemokraterna vill minska statens inblandning i det civila samhället bland annat genom att sänka arbetsgivaravgifterna, öka individens valfrihet när det gäller sjukvård, skola och äldreomsorg, samt frigöra familjen från politiska pekpinnar. Vårt mål är ett starkt civilt samhälle med stor frihet för individen och familjen. Socialdemokraternas stora misstag var att de aldrig insåg statens gränser, och på samma sätt är det många liberalers misstag att de har en naiv syn på marknaden. Staten behövs, men den ska veta sina gränser. Idag har vi, absurt nog, en stat som är både för stor och för svag. Svenska politiker upphör aldrig att skapa nya myndigheter som kan lägga sig i allas våra privatliv, men de är samtidigt oförmögna att ordna en fungerande skola där alla får chansen att tillgododöra sig kunskaper efter sina egna förutsättningar.

Denna vår syn på staten är också ett bra exempel på hur vi anser att frihet bara kan existera i trygga samhällen som präglas av en gemenskap kring värderingar. Grunden för civilisation är inte, som Westberg hävdar, ”mångfald” utan snarare är det så att rätten att välja och rätten till ett privatliv bara finns där det också finns en gemenskap och en stat som garanterar säkerhet. Gång på gång ser vi hur samhällen runt om i världen splittras av religiösa, språkliga och kulturella motsättningar. Att förneka gemenskapens betydelse förefaller dåraktigt. Sanningen är att om vi alls vill kunna leva tillsammans i detta land så måste vi enas kring något.

Att tala om ”mångfald” låter vackert, men frågan är om ens Westberg själv tror på det. Hur ska en fri västerländsk demokrati kunna överleva utan att vi skapar kulturella förutsättningar för dess existens? Se er omkring i världen, titta på länder som lider av inbördeskrig. Kanske kan man – förmodligen kan man – hålla samman mångkulturella samhällen under en totalitär stat, men vi vill inte leva så. Vi vill leva i ett demokratiskt samhälle och vi är smärtsamt medvetna om att detta bara är möjligt genom att vi sätter gränser och arbetar för en gemensam kultur. Är det något av en paradox i sig, att demokrati bara kan finnas om vi sätter gränser? Kanske. Men då är det på tiden att vi diskuterar de problemen, istället för att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att demokrati är något naturgivet som alla vill ha och som kommer överleva alla kulturella och religiösa motsättningar.

Slutligen, för att inte lämna er undrande om huruvida Sverigedemokraterna är ett konservativt parti: Sverigedemokraterna är inte ett renodlat konservativt parti och har aldrig utgett sig för att vara det. Men vi är idag det enda kultur- och värdekonservativa partiet i Sverige, och vi står för en konservatism som förenar tron på en evig, och för människan inte helt lättåtkomlig, moral, med en insikt om att vi är bundna till en historisk situation och till människosläktets medfödda fel och brister.

Artikeln är ursprungligen publicerad i Captus tidning.

Uppdatering: Även kulturrevolution.se har uppmärksammat debatten.

Uppdatering 2: Efter förfrågan har rubriken ändrats från ”Bra försök Heimdal…” till ”Bra försök Westberg…”. Detta då det endast är Westberg som privatperson som ställt sig bakom artikeln. Även bilden har korrigerats.

[tags]captus,konservatism,heimdal,sverigedemokraterna,Kirk,Svenska kyrkan[/tags]

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: