Ofta talar företrädare för det politiska etablissemanget eller det politiska etablissemanget själva om globaliseringens positiva effekter. Några aspekter av globaliseringen är positiv i de allra flesta människor ögon. Dit hör Internet och det snabba informationsbytet mellan världsdelar, dit hör bättre kommunikationer för att resa till platser som förr var svåråtkomliga, dit hör också ett ökat och snabbare hjälparbete när det inträffar katastrofer på skilda platser i världen. Ibland nämns globaliseringens negativa effekter och då som oundvikliga bieffekter. Exempel på sådana bieffekter är internationell brottslighet, ökad narkotikasmuggling och människohandel. En annan effekt som inte nämns så ofta men som är påtaglig är sänkta löner för inhemska arbetare i ett land som Sverige, detta p.g.a. att arbetskraft utifrån är beredd att ta jobb för betydligt lägre löner än vad en normal svensk arbetare kan leva på. För andra människor som kommer hit och arbetar innebär samma globalisering ökade löner naturligtvis. Moderaterna skriver t.ex. på sin hemsida så här.
Globaliseringen som innebär ekonomisk tillväxt, växande kunskap, snabba kommunikationer och rörlighet för individer, varor, tjänster och kapital är en bidragande faktor till den positiva utvecklingen.
Det stärker intrycket av att globalisering främst handlar om rörlighet för varor och människor. Nu har ju rörlighet för varor varit en mycket viktig sak långt innan det talades om globalisering, så det nya är rörlighet för människor och arbetskraft.
Centerpartiet har verkligen rört sig mycket långt bort från det jordbrukarparti det en gång var, så här skriver de på sin hemsida om globaliseringen.
Centerpartiet har en positiv syn på globaliseringen. Vi tror att den bidrar till att stärka svensk ekonomi och välfärd. I en globaliserad ekonomi ökar konkurrensen samtidigt som nya möjligheter och marknader öppnas.
Man kan ju undra vilket parti gamla hederliga jordbrukare skall rösta på i dessa dagar. Centerpartiet med Maud Olofsson tror alltså att den bidrar till att stärka svensk ekonomi. På vilket sätt då? Vad menar de egentligen med globalisering? Det hela är diffust och på hemsidor kan man inte bli alltför långrandig. Plötsligt så framstår i alla fall Sd:s hemsida som mycket ingående och bra, jämfört med många riksdagspartier är den ett föredöme. Det framstår klart att även Centerpartiet tänker sig globaliseringen främst ur ekonomiska perspektiv, något vi kan tjäna på. Man misstänker även här att det rör sig om något fritt utbyte av arbetskraft, som i praktiken innebär att människor från låglöneländer kommer hit och konkurrerar ut dyra svenska arbetare.
Folkpartiet säger även de att de bejakar globaliseringen på sin hemsida. De nämner påfallande ofta den internationella brottsligheten. De talar dock inte om att globaliseringen är en förutsättning för den internationella brottsligheten. Denna brottslighet skulle ju vara ett mycket mindre problem om vi i dag hade samma seriösa gränskontroller vi hade för 20 år sedan.
Socialdemokraterna är förvånande nog det parti som sticker ut när det gäller frågan om globaliseringen. De nämner på sin hemsida både negativa och positiva fördelar. De skriver på sin hemsida så här.
I debatten om globaliseringen målas lätt svartvita bilder upp. När globaliseringens argaste motståndare bara ser problemen med den internationella ekonomiska integrationen blundar dess starkaste anhängare för problemen som uppstår när ekonomin blir gränslös medan politiken i stort sett förblivit nationell. Ingen av dessa har rätt.
Sedan förfaller de naturligtvis till samma kör som de övriga riksdagspartierna och skriver så här.
Vi socialdemokrater tror på globaliseringens möjligheter. De senaste årtiondenas ekonomiska globalisering har skapat ett ökat välstånd och bidragit till att fattigdomen minskat för flera hundra miljoner människor.
Förvillande likt det både moderaterna och centern skriver på sina hemsidor. En centerpartist skulle aldrig kunna skilja på den egna skrivelsen eller socialdemokraternas skrivelse. Detsamma gäller både moderaterna och socialdemokraterna, de har ingen chans att skilja på sina formuleringar, de är förvillande lika.
Vi ser att samtliga större riksdagspartier har exakt samma inställning till globaliseringen. Det lämnar inte mycket val till väljaren som kanske inte hyser samma entusiasm som de professionella politikerna till globaliseringen. Detta är ett demokratiskt problem.
Det är också något ödesbestämt över globaliseringen som den framställs av våra riksdagspartier. Det är en utveckling vi inte kan påverka, en utveckling vi inte kan styra. Budskapet är att det för gemene man bara är att sitta still i båten och följa med, allt emedan våra politiker styr skutan Sverige i globaliseringens flod. De som protesterar är hopplösa bakåtsträvare, ja närmast infantila.
Nu visar verkligheten att det faktiskt går att åtminstone välja riktning i den färd mot globalisering vi nu är inne i. Norge står utanför EU, det går alldeles utmärkt. Sverige valde att stå utanför EMU-samarbetet p.g.a. av utslaget i den folkomröstning politikerna aldrig villa ha, det går alldeles förträffligt trots undergångsprofetior av det politiska etablissemanget. Finland har på flera områden valt sin egen väg, bl.a. flyktingpolitiken, det fungerar mycket bättre för dem än vad det gör för oss i Sverige. Det svenska folket har alla möjligheter att välja väg in i framtidens mera globaliserade värld. Bara detta folk vill och förstår detta och inte överlåter all makt till det nuvarande politiska etablissemanget.

Lite helt fria funderingar kring detta:
När det gäller fri rörlighet för arbetskraft under konkurrensutsättning finns nog den effekt ni nämner, nämligen att löner för jobb som är av enklare slag i rikare länder sjunker, och att på det sättet de sociala klyftorna inom landet ökar. Något som brukar anges som positivt i den vågskålen är att människor skickar tillbaka pengar till sina hemländer, och att det blir ett slags ej bokfört bistånd. (För ett lands politiker kan man ju tycka att det förra borde vara viktigare än det senare.)
En annan negativ effekt torde vara den som uppstår för fattigare länder, där människor med viss eller hög kompetens lämnar dessa länder och de därmed dräneras på skicklig arbetskraft och möjlighet till utveckling. Det problemet brukar man tala om att före detta öststater har, men det gäller nog fattiga länder generellt. Ingenjörer och läkare flyr från länder som Polen eller Rumänien. Nu har det dock investerats bra i Polen som har stadigt mycket hög tillväxt (om än läkar- och annan kompetensbrist) medan länder som Rumänien och Bulgarien har det grymt svårt!
Så att globaliseringen flyttar produktion (kanske IKEA-grejer till Rumänien och jordbruksproduktion till Ghana…) torde vara bra för utvecklingsländer, där ”know how” förs över i till fattigare länders jordbrukssektor, men fri rörlighet för människor är verkligen något man kan ifrågasätta är positivt fattigare länder! Det de fattigaste länderna behöver mest är inte — såsom Billström verkar anse — hemskickade bidragspengar och någon gång städjobbspengar från ett Svedala i socialt och kulturellt sönderfall.
Plusen tycks överväga minus vid en ickeanarkistisk, normal reglerad invandring, och länder ska såklart vara autonoma och kunna reglera människoströmmar som flyter in i det egna landet. Helt enkelt ha bestämmanderätt över sina gränser. (Är detta egentligen inte folkrätt? Fri invandring för alla är då inte en medborgerlig rättighet!)
Hur kriminaliteten och annat ni nog nämner här har jag inte orkat analytisera än och sätta in i ett migrationspolitiskt internationellt sammanhang.
Ordet ”internationellt”, förresten, bör väl betyda ”mellan länder”, och det är ju i så fall ett jättebra ord där länder är de autonoma aktörerna som agerar gentemot varandra. Ordet ”globalism” torde kunna stå för något helt annorlunda, där nationerna är ett medel för målet global sammansmältning/smältdegelsidén, med något okänt mål under det att kulturers existens föraktas och sorglöst nedmonteras. I alla fall den egna kulturen föraktas när det gäller väst, och detta är väl därför stora delar av vänsterns favoritideologi. Liberaler (och libertarianer) är istället blinda för allt gott som följer av att inte (det man kallar liberala) idealistiska principer drivs in absurdum.
Rättelse: Ordet inte i sista meningen ska bort, och så här borde meningen istället varit:
Liberaler (och libertarianer) stirrar sig istället blinda på det goda som följer av liberala principer, där man idealistiskt och in absurdum avvisar staters rätt till migrations- eller marknadskontroll alldeles oavsett konsekvenser.
Man överför och tillämpar alltså det som är tillväxtoptimerande i liberal ekonomi på migrationspolitiken. Det finns optimerande effekter på marknader, men kultur är inte samma sak som marknad. Man kan gilla kulturer och nationer och ha ett behov av dem, precis som man kan ha ett behov av förhållanden och relationer. Libertarianen i gemen lär knappast gärna se sin livspartner eller sina barn sälja sina kroppar eller bete sig som ohämmade libertiner, även om det är marknadsmässigt och kanske enligt utilitarisktiska principer optimalt.
Det senare exemplet på relationer totalt utan krav skulle alltså splittra den lilla gemenskapen. Tillhörighet i den lilla gemenskapen torde alltså vara viktig precis som den i en kulturgememskap, ytterst upprätthållen/stabiliserad i nationen.
(Gemenskap är f ö kanske en intressant entitet… Rent filosofiskt…)
Hm… Det här var nog inga enkla slagord för ett torgmöte!
Globaliseringen är ungefär lika gammal som människan. Jag kan tänka mig att folk ansåg att det var ungefär lika världsomdanande när de första båtarna byggdes. För diverse oseriösa företag innebär ny teknik när det gäller transporter (både digitala och andra) att de får en möjlighet att förlägga produktion i länder som inte bryr sig om miljö, arbetsmiljö eller barnarbete. Den typen av ”globalisering” innebär också ett avstannande av teknisk utveckling eftersom den främjar massproduktion av redan utvecklade varor.
Från mindre intelligent håll så kan höra ”…nu lever vi i en globaliserad värld och det kan vi inte göra något åt”. Vilket i klartext betyder en totalt obruten förtröstan på att de tror alla makthavare om gott och ser dom som något slags halvgudar. Vilken syn dessa människor har på sig själva kan man bara gissa. Oavsett globalisering och ny tkenik eller inte så är det människans förhållsningssätt till det som avgör om det ska bli positivt eller inte. För människor som lever i en inbillad värld där makthavarna alltid har rätt och alla andra är antingen främlingsfientliga, islamofobiska…(och resten av sånt trams) så är globalisering bara ett ord för nödvändig(?) utveckling.
Det är inte globaliseringen det är fel på utan den politiska adel som handlar å våra vägnar. Globalisering har alltid funnits, den har bara fått nya former genom masskommunikation och lockelsen att äta från andras bord eller tjäna grova pengar på andras situation.
Det är makten och katitalet, som 68.orna skulle ha sagt, som huserar i de nygamla salongerna – vilket heller inte är något nytt.
Dagens globaliseringsprocess har den obehagliga stävan att förlägga besluten allt längre bort från dem det berör: folket! När världen blivit uppdelad i några få stora block har den lille mannen föga inflytande över utvecklingen och besluten. Men det är måhända räddningen för de gamla partierna, industrialismens svankota – maktelitens rustning – som snart inte har några anslutna medlemmar kvar. Deras skillnader har reduserats till detaljer och ingenting är heligt eller bestående värden för dem utanför deras gemensamma strävan att behålla makten och härligheten. Moderater och sossar hand i hand, MUF sjunger det socialdemokratiska samhällsbyggets Höga visa – ”bara några detaljer kunde ha gjorts bättre”; ”vem i hela värden kan man lita på?” för att tala med Björn Afhzelius. Inte den svenska makteliten och de mediala inpiskarna i varje fall. Gåtans lösning är den gamla vanliga: Makten åt folket!
Ja, Maj har redan varit inne på det jag själv tänkte kommentera i inlägget på bloggen. Nämligen att man måste skilja på globalisering och globalism. Globaliseringen är internationell, globalsimen är antinationell. Som Kvalle mycket riktigt skriver så har vi alltid haft globalisering och det är av godo och bidrag till mellanfolklig förståelse och nationell utveckling. Globalismen däremot är ytterligt suspekt och hyllar smältdegelsprincipen dvs häll alla människor, folkslag, nationer i en enda gryta och rör om, sätt en världsregering på toppen och säg hej då till demokratin!
En adekvat liknelse med dagens globalisering är kristendomens intåg i ”Svitjod” och ”Götlan”. Det finns många paraleller och saker som inte är paralella också naturligtvis. Jag återkommer till detta, här eller på min privata blogg.
M:
”Hm… Det här var nog inga enkla slagord för ett torgmöte! ”
Nä
Men väl genomtänkt och ett inlägg som i alla fall gav mig en del tanke-inspiration.
Under Sveriges alla mäktiga perioder så har de ledande varit synnerligen aktiva globalt och då igenom handelsutbyten, ingiften och slaveri var det dock tunt med.
Idag heter det arbetskraftsinvandring vars behov försvann för redan 30 år sedan så vad vi ser idag vete fanken, lönedumpnings invandring?
Fort Europa vaktas dygnet runt, globalisering betyder inte att alla skall komma hit utan att vi når och har nytta av varandra där vi står, Här har våra politiker som vanligt en egen tolkning som som går ut på en sak, bibehållen invandring, illegal eller legal verkar kvitta.